titel
stringclasses 8
values | filnamn
stringclasses 8
values | platsid
stringlengths 5
5
| innehåll
stringlengths 3
1.75k
|
|---|---|---|---|
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0144 | Ytkondens på insidan av yttertaket kan även uppstå då det ligger snö på taket samtidigt som det är varmt ute. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0145 | Problem med ytkondens inträffar mest på plåt som inte ligger på ett vattenavledande underlag eftersom det inte finns något material på undersidan som kan absorbera fukten under en tid. En underlagsspont kan tillfälligt ta upp viss mängd fukt som sedan kan avdunsta när fuktförhållandena blir annorlunda. I kapitel 6 ”Underlag för plåt” behandlas bland annat på vilket sätt en trapetsprofilerad plåt kan förses med kondensbeläggning. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0146 | Kriteriet för att ytkondensation på insidan av ett yttertak inte ska inträffa kan sättas som: Ts > Tsat i där Ts = yttemperatur Tsat i = daggpunkt för aktuell fuktig inomhusluft |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0147 | Bild 1:11. Kondens på undersidan av en taktäckning beror ofta på konvektion genom att fuktig varm luft tränger igenom från insidan av konstruktionen. Foto: Torbjörn Ostreling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0148 | Figur 1:14. Vid en kall vinternatt kan yttertaket bli kallare än den omgivande luften. Fukten om finns i luften inne på vinden kan kondensera på takets insida och ge både vattendropp och isbildning. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0149 | Figur 1:15. Kondens kan uppstå när taket fortfarande är kallt men luften är varm. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0150 | Vattenånga kan förutom genom diffusion även transporteras med luftrörelser, konvektion. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0151 | Det är normalt en mindre del vattenånga som diffunderar upp genom taket och den orsakar sällan så stora problem som konvektionen. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0152 | Konvektionen drivs av de lufttrycksskillnader som uppstår av temperaturskillnader och vindpåkänningar samt ventilationssystemen. Rörelsen går från högt till lågt lufttryck. När konvektionen går från ett varmt till ett kallt utrymme finns risk för kondens när den varma och fuktiga luften kyls ner. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0153 | Luftströmmar genom ett tak eller en yttervägg kan uppstå vid otäta byggnadsdelar, hål och olika typer av genomföringar. Dessutom finns i regel ett övertryck inomhus i husets övre delar som ökar risken för fuktkonvektion i första hand genom yttertaket. Övertrycket kan förstärkas genom dåligt injusterade ventilationssystem samt vindpåverkan på huset. I byggnader med hög fuktbelastning inomhus ökar naturligtvis risken för att varm fuktig luft ska tränga upp genom taket. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0154 | Att beräkningsmässigt fastställa hur stort luftflödet blir genom ett yttertak eller en yttervägg på grund av konvektion är relativt svårt men går att göra med de teorier som tillämpas inom strömningsläran. Eftersom den drivande faktorn bakom konvektionen är skillnader i tryck är det också flera faktorer som kan variera och samverka med varandra vilket måste beaktas vid en fuktberäkning. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0155 | Det går dock att med förenklade metoder beräkna – och visa – att det lokalt vid otätheter kan tränga igenom stora fuktmängder i jämförelse med vad som kan ske genom material eller diffusion. En slutsats man kan dra av detta är att det enda och bästa sättet att förhindra konvektion upp genom ett yttertak eller ut genom en yttervägg är att se till att det finns en lufttät konstruktion på insidan av taket respektive väggen. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0156 | Sammanfattningsvis beträffande konvektion genom material gäller att det vid lufttäta material – trä, betong ed – sker genom springor och hål medan det vid öppna material – till exempel mineralull kan förekomma dels i materialet dels genom springor och hål. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0157 | Figur 1:16. Vindpåverkan på ett hus med tryck på lovartsidan och sug på övriga sidor. Vindpåverkan liksom dåligt injusterade ventilationssystem samt övertryck inomhus är bland annat faktorer som påverkar risken för konvektion. Illustration: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0158 | Figur 1:17. Vid otätheter i vindsbjälklag eller en homogen takkonstruktion kan konvektion leda till att varm fuktig luft tränger upp genom konstruktionen och kondenserar på undersidan av yttertaket. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0159 | Figur 1:18. Relativ jämförelse mellan fuktflöden genom material respektive springor samt genom diffusion. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0160 | Byggfukt är det överskott av vatten som finns i material vid tillverkning eller leverans och den fukt som tillkommer under byggnadstiden – till exempel i betong eller genom nederbörd – och som ska torka ut innan fuktinnehållet i byggnaden är i jämvikt med omgivningen. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0161 | Byggfukt som finns i olika byggnadsdelar måste ges tillfälle att torka ut innan täta ytskikt monteras. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0162 | Betong och lättbetong är exempel på material som innehåller mycket bygg-fukt och som i ett bjälklag eller en stomme behöver lång tid för att torka ut. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0163 | Genom att välja material med små vattenmängder samt använda väderskydd under byggnadstiden kan byggfukten minskas. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0164 | Plastfilm, tjocka färgskikt, plastbeklädnader och andra täta skikt ska inte monteras förrän fukttillståndet ligger under den gräns där inte materialet påverkas. Täta skikt kan också förhindra uttorkning |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0165 | Byggfukten måste kunna torka ut åtminstone åt ett håll. Torktiden fördubblas dock vid ensidig torkning jämfört med tvåsidig. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0166 | Uttorkningen av byggfukt kan ta lång tid och är olika för olika material. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0167 | Torktiden beror av: material konstruktion omgivande miljö Vindsbjälklag av betong eller lättbetong måste normalt hindras från att torkas ut på ett sådant sätt att byggfukten går upp i takisoleringen. Detta görs normalt genom att lägga en polyetenfilm på överytan, vilket då också för med sig att all uttorkning kommer att ske nedåt. Ytmaterial på insidan måste då väljas med hänsyn till detta för att betongen eller lättbetongen ska få möjlighet att torka ut. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0168 | För vissa typer av takkonstruktioner måste fuktmekaniken för inbyggd fukt beaktas eftersom det kan uppstå situationer då det inte finns möjligheter för uttorkning. Dessutom kan inbyggd fukt vandra mellan in- och utsida på en konstruktion beroende på årstid, vilket kan orsaka skador. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0169 | För en 150 mm tjock betongvägg med utanpåliggande isolering och skalmur kan det ta upp till 10 – 15 månader innan jämviktstillstånd uppnås. För ytterväggar i brukstillstånd går det att förutsätta 40 – 85 % RF beroende på årstid och närhet till insida respektive utsida. Bakom en fasadbeklädnad av plåt kan det i vissa fall vara 100 % RF. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0170 | Kritiska fukttillstånd |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0171 | Med ett materials fuktkänslighet menas hur det på olika sätt kan påverkas av fukt. Materialtillverkare anger ofta kritiskt RF för sina material. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0172 | För yttertak och fasader är det främst trä- och träbaserade material i underlaget eller bärverket som vid hög RF kan påverkas. För ett och samma material kan det finnas olika kritiska fukttillstånd. Vid trä är gränsen för mögel drygt 70 % och cirka 60 % RF är gränsen för acceptabel svällning. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0173 | Figur 1:19. Byggfukt kan ge risk för kondens vid uttorkning. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0174 | Tabell 1:5. Risk för tillväxt av röt- och mögelsvampar i trä. Temperatur över + 5°C. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0175 | Vid användning av plåt på tak och fasader är det nödvändigt att ta hänsyn till de påverkningar som dessa byggnadsdelar kan utsättas för. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0176 | Yttre påverkan av till exempel regn eller snö kan vid olämplig utformning av taket och/eller fasaden leda till fuktskador. Den yttre miljön är också en viktig parameter för val av material med hänsyn till livslängd och förväntat underhåll. |
Plåthandboken - Kapitel 1 | plåthandboken_k1 | §0177 | Yttertak eller fasader med täckningar respektive beklädnader med plåt, vare sig den är plan eller profilerad, har förutsättningar att fungera under lång tid. Beroende på estetiska önskemål samt läge och yttre miljö finns flera material som vart och ett eller i kombination med varandra kan användas. Plåt är ett hållbart material som är lätt att underhålla och som dessutom är kretsloppsvänligt genom att metallen kan återanvändas till i det närmaste 100 %. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0178 | Tak och fasader är de byggnadsdelar som utsätts för de flesta och mest skiftande påkänningarna. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0179 | Klimatskyddet är takets och fasadens väsentligaste funktion. De ska skydda byggnaden och dess innehåll från sol, vind och nederbörd. Isoleringen i tak och väggar ska hindra värmeavgång vid kallt uteklimat och i vissa fall även skydda mot för höga temperaturer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0180 | Påverkan på tak- och fasadmaterial sker främst genom: nederbörd vind sol och värme, UV-strålning, temperaturpåverkan, rörelser luftföroreningar mekanisk påverkan Påverkan kan även ske inifrån på grund av fukt, främst genom konvektiva luftrörelser som leder till kondensation samt även byggfukt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0181 | Taket kan utsättas för mekanisk påverkan i samband med underhåll och skötsel. En fasad kan också utsättas för mekaniska skador i form av åverkan. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0182 | Utformningen av taket och fasaden tillsammans med material och detaljlösningar måste dimensioneras med hänsyn till de belastningar som kan uppstå på grund av klimatiska förhållanden även i övriga uppträdande laster. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0183 | De synliga resultaten av denna påverkan på olika plåtmaterial är i huvudsak korrosion, och på belagda ytor kulörnedsättning och glansförändringar. De faktorer som påverkar uppkomsten av korrosion är lika för alla material, men deras betydelse varierar. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0184 | Färger (organiska material) bryts ner huvudsakligen av UV-strålning, höga temperaturer (sol), fukt (lång våttid) och luftföroreningar. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0185 | Påverkan på tak och fasader behandlas närmare i kapitel 1, ”Påverkan på tak och fasader”. Korrosion behandlas även i kapitel 3, ”Plåtmaterial i kretsloppet”. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0186 | Plåt som byggnadsmaterial har gamla traditioner. Exempel på utföranden från 1500- och 1600-talen förekommer, men det var under 1800- och 1900-talen som plåt blev ett allmänt förekommande material främst då som takmaterial, men även som beklädnadsmaterial på fasader. Från början användes plåt för att materialet ansågs exklusivt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0187 | Mansardtaket som blev populärt under senare delen av 1700-talet innebar en ökad användning av plåt. Utvecklingen mot låglutande tak innebar att plåt av rent tekniska skäl – täthet mot vatten – valdes som takmaterial. I städerna bidrog kraven på obrännbar taktäckning att plåt lades på taken. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0188 | Plåten har spelat en stor historisk roll genom att många betydelsefulla byggnader beklätts med plåt, i första hand med kopparplåt som med sin patinerade yta i många städer i Europa dominerar stadsbilden. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0189 | 1900-talets första hälft innebar stora förändringar på plåtvalsningens område. Stordrift och massproduktion ställde nya krav. Den kontinuerliga bandvalsningen i varmt tillstånd infördes. Den manuella hanteringen av materialet ersattes med automatiska processer. I Sverige började automatiska produktionslinjer att användas omkring år 1940. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0190 | Bild 2:1. Tak och fasader utsätts för stora påverkningar av utomhusklimat och miljö vilket ställer krav på material med goda egenskaper. Plåt är ett material som är väl lämpat för användning som såväl taktäckning som fasadbeklädnad. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0191 | Bild 2:2. Plåt som takoch fasadmaterial ger stora möjligheter till varierad utformning. I förgrunden ett tak med färgbelagd förzinkad stålplåt och i bakgrunden sömsvetsad rostfri stålplåt som både fasadbeklädnad och taktäckning. Foto: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0192 | I dag har den högt automatiserade bandvalsningen helt ersatt de äldre plåtvalsningsmetoderna. Plåt tillverkas av olika material i flera kvaliteter anpassade till användningsområde och monteringsmetod. En plåt som ska falsas ska till exempel vara mjuk och följsam medan en plåt som ska användas för kassetter eller paneler bör vara mera styv. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0193 | Bandvalsad industriellt färgbelagd plåt är också utgångsmaterial för den profilerade plåten som har blivit ett av de mest använda plåtmaterialen under de senaste tjugo åren. Trapetsprofilerad plåt kan göras av olika kvaliteter med hänsyn till profiltyp och krav på bärighet. Plåttakpannor har blivit ett komplement till takpannor av tegel och betong på inte minst enbostadshus. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0194 | Bandvalsad plåt har påverkat utvecklingen inom det traditionella byggnadsplåtslageriet. Nya arbetsmetoder och hjälpmedel har utvecklats för såväl plåtbearbetning som montering. I kapitel 9 ”Bearbetning och formning” redovisas olika typer av hjälpmedel som används vid bland annat falsning och formning av plåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0195 | De för plåtbeklädnad vanligaste metallerna är: stål med en beläggning av zink stål med en beläggning av aluminium-zink aluminium rostfritt stål koppar titanzink Bly används även i viss utsträckning vid renovering av kulturhistoriska byggnader där det redan finns blyplåt. Övrig användning av blyplåt bör begränsas av miljöskäl. Blyarbete är kringgärdat med rigorösa säkerhets- och hygienregler. (AFS 2005:6) |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0196 | Mässing/Tombak liksom emaljerad stålplåt används enbart till kassetter. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0197 | Stålplåt och aluminiumplåt kan färgbeläggas industriellt. Rostfri stålplåt färgbeläggs industriellt för särskilda ändamål. Titanzinkplåt, kopparplåt och rostfri stålplåt kan erhållas med olika ytbehandlingar. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0198 | Plåt tillverkas och levereras i varierande storlek och utförande, i huvudsak i följande former: plan plåt profilerad plåt kassetter/paneler Plan plåt – används för falsade skiv- eller bandtäckningar respektive beklädnader samt för utföranden av detaljer, lister, beslagning av krön och liknande. Plan plåt levereras som formatplåt eller som band i rullar. Plåt i rullar är normalt utgångsmaterialet vid tillverkning av profilerad plåt, takpannor, kassetter och paneler. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0199 | Profilerad plåt – förekommer i ett stort antal profilformer med olika profilgeometri. Den levereras i olika bredder och längder beroende på profilutformning, plåttjocklek och hanterbarhet. Plåtlängder upp till 18 m förekommer. Dubbelprofilerad plåt – plåt som profilerats i två mot varandra vinkelräta riktningar – finns även. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0200 | Kassetter och paneler – tillverkas av alla förekommande plåtmaterial. De framställs huvudsakligen på två sätt: kantbockning pressning |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0201 | Bild 2:3. Förzinkad stålplåt som tidigare byggplatsmålades men numera färgbeläggs industriellt är ett vanligt takmaterial. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0202 | Bild 2:4. Plåttakpannor används främst på enbostadshus i stället för takpannor av tegel eller betong. Foto: SSAB Tunnplåt AB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0203 | Zinkbelagd stålplåt Stålplåt har använts i Sverige sedan 1500-talet. Plåten är ett bra tak- och fasadmaterial som dock måste skyddas mot korrosion. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0204 | Med rätt korrosionsskydd och rätt underhåll kan stålplåten behålla sina goda egenskaper under lång tid. Det finns exempel på byggnader i Sverige med tak av stålplåt från 1800- talet som fortfarande är i gott skick. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0205 | Att måla plåten med oljefärger var i början den vanligaste metoden att skydda stålplåten mot korrosion. I mitten av 1800-talet utvecklades tekniken att metallisera stålplåten med zink. Det skedde till en början genom att järnplåtar doppades ner i ett hett zinkbad. Temperaturen i zinkgrytan styrde skikttjockleken som oftast blev ojämn. Detta kan också ses på tak som är täckta med pannplåt där zinkskiktet fläckvis helt eller delvis har korroderat bort. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0206 | I dag metalliseras stålplåten i kontinuerliga produktionslinjer som gör det möjligt att hålla en jämn tjocklek på metallskiktet. Genom att metallisera stålplåten förenas stålplåtens hållfasthetsegenskaper med metalliseringens motståndskraft mot korrosion. Metalliseringen består idag oftast av zink men legeringar av aluminium-zink (AlZn) eller zink-aluminium-magnesium (ZnAlMg) förekommer också. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0207 | Grundmaterial för framställning av metalliserad plåt är kallvalsad tunnplåt i band. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0208 | Metalliserad stålplåt för falsning är 0,6 mm tjock. Plåt finns med olika bredd och hårdhet. Profilerad zinkmetalliserad stålplåt tillverkas av 0,4 – 1,52 mm tjock plåt. För konstruktionsändamål finns plåt upp till 3,0 mm tjocklek. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0209 | Beroende på användningsområde finns metalliserad stålplåt med olika hårdhet. För arbeten som kräver handfalsning används en mjuk plåt, så kallad plåtslagerikvalitet. Sträckgränsen på denna plåt är ~ 180 N/mm2. Den mjuka plåtens fördel är att återfjädringen vid falsning är i det närmaste obefintlig. Plåt av hårdare kvalitet används för tillverkning av profilerad plåt och kassetter. Profilerad plåt finns i olika kvaliteter och hållfasthetsegenskaper för att plåten ska kunna utnyttjas på ett så optimalt och ekonomiskt sätt som möjligt. Sträckgränsen på profilerad plåt varierar vanligtvis mellan 250 – 350 N/mm2. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0210 | Den zinkmetalliserade stålplåten har inledningsvis en viss glans som fort mattas och plåten får en grå kulör. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0211 | För stålplåt till tak och fasader används två zinkviktsklasser: Z350 och Z275, vilket innebär att plåten är belagd med 350 respektive 275 gram zink per m2 (båda sidor sammantaget). Detta motsvarar skikttjocklekar på cirka 25 respektive 20 μm. Z275 används huvudsakligen till färgbelagd profilerad plåt och plåttakpannor medan Z350 används för plåt som ska falsas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0212 | Med ledning av avfrätningsvärdena för zink går det att uppskatta livslängden hos en zinkmetalliserad plåt beroende på hur tjockt zinkskikt som finns på plåten. Zinkkorrosionen (zinkavfrätning) varierar med atmosfärstypen, årstid, väderlek mm. Zinkavfrätningen har följts under många år bland annat av Korrosionsinstitutet, vilket resulterat i vissa riktvärden för olika atmosfärstyper. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0213 | Som lägst kan avfrätningen uppskattas till 0,5 μm/år i ren luft. I stadsatmosfär brukar anges att zinkavfrätningen är 2,0 μm/år och i viss industrimiljö kan avfrätning upp till 10 μm/år förekomma |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0214 | Bild 2:5. Förzinkad och industriellt färgbelagd stålplåt är ett hållbart takmaterial. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0215 | Bild 2:6. Enbart förzinkad plåt exponerad i Södertälje (ytterområde) i närmare 30 år. Lokalt korrosionsangrepp. Den ursprungliga tjockleksuppgiften (0,71) framgår. Detta visar att zinken ger ett gott korrosionsskydd. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0216 | Bild 2:7. Snednocksbeslag av förzinkad byggplatsmålad plåt på en renoverad 1700- talsbyggnad. Notera att ett mycket kort falsavstånd har använts för att inte bryta ett gammalt utseende. På 1700-talet fanns inte större plåtar att tillgå eftersom de smiddes för |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0217 | Stora lokala variationer finns emellertid. Under senare år har också noterats att zinkkorrosionen minskat som en följd av bland annat att svaveldioxidhalterna i atmosfären har minskat. I Stockholm har mätningar vid Vanadis visat på en minskning av korrosionen från 14 μm/år i slutet på 1970-talet till 4 μm/år i början på 1990-talet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0218 | Livslängden på en zinkmetalliserad stålplåt blir i de allra flesta fall för kort enbart med zink som ett korrosionsskydd, varför den plåten kompletteras med ytterligare någon form av skydd. Detta har tidigare gjorts med byggplatsmålning men har nu nästan uteslutande ersatts med en industriellt pålagd färgbeläggning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0219 | Den zinkmetalliserade plåten utsätts i huvudsak för allmän korrosion vilket innebär att zinken korroderar relativt jämt över hela ytan. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0220 | Zinkbeläggningen har förutom att den ger stålplåten ett korrosionsskydd även en annan egenskap. Zinken ger stålplåten ett katodiskt skydd vid klippkanter och där det kan uppstå skador i zinkskiktet. När plåten utsätts för syre och fukt bildas ett bimetalliskt (galvaniskt) element med stål som katod och zink som anod. Anoden offrar sig och bildar korrosionsprodukter som begränsar en fortsatt snabb korrosion av stålet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0221 | Längdutvidgningskoefficienten för stål är 12 x 10-6 °C-1. Detta innebär att stål rör sig ~ 1,2 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0222 | Stålplåt har en densitet på 7,9 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0223 | Figur 2:1. Zinkkorrosionen vid Vanadis, Stockholm. Källa: Nordic galvanizers. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0224 | Bild 2:8. Allmän korrosion är den vanligaste typen av korrosion på stålplåt. Galvanisk korrosion kan även uppstå liksom spaltkorrosion i falsar. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0225 | Bild 2:9. Kyrktak täckt med förzinkad stålplåt som byggplatsmålats. Småplåtsformat har använts för att efterlikna ett äldre vanligt utseende på falsade järnplåtstak. Foto: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0226 | Figur 2:2. Zinken ger ett katodiskt skydd av stålplåten. Illustration: SSAB Tunnplåt AB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0227 | Att metallisera stålplåt med en legering av aluminium, zink och kisel i stället för med bara zink är en metod att ytterligare öka korrosionsskyddet på stålplåten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0228 | Metoden har använts sedan mitten på 1970-talet i USA och Australien och sedan början på 1980- talet i Sverige. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0229 | Metallbeläggningen består av 55 % aluminium, 43,4 % zink och 1,6 % kisel (viktprocent) |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0230 | Grundmaterialet för tillverkning av stålplåt metalliserad med aluminium – zink – kisel är detsamma som vid tillverkning av zinkmetalliserad stålplåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0231 | I Sverige används produktnamnet Aluzink för 55 % AlZn-plåt. 55 % AlZn-plåt används både i icke färgbelagt utförande och med färgbeläggning på samma sätt som zinkmetalliserad stålplåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0232 | Med hänsyn till olika krav på formbarhet och hållfasthet finns olika kvaliteter. Aluzink tillverkas med olika skikttjocklekar på metalliseringsskiktet som definieras genom viktklasser. Dessa anger minsta beläggningsvikt i g/m2 dubbel sida. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0233 | I Sverige används två beläggningsklasser: AZ 185 och AZ 150. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0234 | AZ 185 används för all plåt som inte är färgbelagd samt för plan plåt (även färgbelagd) som ska falsas eller i övrigt bearbetas på monteringsplatsen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0235 | AZ 150 används för profilerad plåt och plåt som inte falsas på monteringsplatsen. För utförande i denna beläggningsklass gäller vidare att plåten bör förses med en minst 25 μm tjock färgbeläggning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0236 | 55 % AlZn -plåt kan bearbetas och användas på motsvarande sätt som zinkmetalliserad stålplåt, men det finns vissa begränsningar som enligt tillverkaren bör beaktas. Den kan erhållas i samma format och tjocklekar som den zinkmetalliserade plåten, vilket innebär att plan plåt för tak och fasader är 0,6 mm tjock. Profilerad plåt finns i tjockare material. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0237 | 55 % AlZn -plåt blir med tiden svart i vattengångar, ränndalar eller där vatten under en längre kan stå kvar. Färgförändringarna uppstår i huvudsak på tak och kan betraktas som en estetisk förändring utan betydelse för funktionen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0238 | Även språng och droppkanter kan missfärgas på grund av att vattendroppar kan hänga kvar en längre tid. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0239 | För att minska risken för missfärgning ges plåten en särskild skyddsbeläggning i samband med tillverkningen. Det är även vanligt att icke färgbelagd 55 % AlZn -plåt som ska användas som fönsterbleck eller lister folieras som ett skydd av plåten under monteringen. När arbetena är klara tas skyddsfolien bort. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0240 | Avrinning från vissa ädelträpaneler kan ge missfärgning på underliggande metalliserad plåt, zink och aluminium. Se Alkalisk missfärgning i kapitel 1. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0241 | I regnskyddade lägen – eller där kondens kan uppstå – finns risk för angrepp på både icke färgbelagd och färgbelagd 55 % AlZn -plåt. Icke färgbelagd 55 % AlZn -plåt blir gråaktig och det kan även bildas små korrosionskrustor på motsvarande sätt som på en aluminiumplåt i regnskyddade lägen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0242 | Bild 2:10. 55 % AlZn - plåt som taktäckning. Foto: SSAB Tunnplåt AB |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0243 | Bild 2:11. Färgbelagd 55 % AlZn-plåt som taktäckning och väggbeklädnad. Foto: Torbjörn Osterling |
Subsets and Splits