titel
stringclasses 8
values | filnamn
stringclasses 8
values | platsid
stringlengths 5
5
| innehåll
stringlengths 3
1.75k
|
|---|---|---|---|
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0244 | Bild 2:12. 55 % AlZn - plåt som väggbeklädnad. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0245 | Figur 2:3. Avfrätning på 55% AlZn respektive varmförzinkad plåt i marin miljö. Illustration: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0246 | Påverkan i regnskyddade lägen är störst i marin miljö på grund av förhöjda kloridhalter |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0247 | Plåt som bearbetas genom falsning utsätts för stora påfrestningar. Detta gäller såväl eventuell färgbeläggning som metallskikt oavsett om detta är av zink eller aluminiumzink-kisel. Vissa falsningsarbeten kräver bearbetning där materialet sträcks eller krymps. Det är därför oundvikligt att vissa detaljer efter bearbetning har märken efter verktyg. Färgbeläggning liksom metallskikt kan spricka. 55 % AlZn-plåt är i dessa avseenden något känsligare än zinkmetalliserad stålplåt. Vid upprepade återbockningar kan metallbeläggningen spricka. Varsamhet vid utförandet samt även anpassade verktyg minskar risken för att skador ska uppstå. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0248 | Det finns resultat från mer än 30 års utomhusprovningar där korrosionen på 55 % AlZn -plåt har jämförts med korrosionen på zinkmetalliserad plåt. I Sverige har motsvarande undersökningar pågått under mer än 20 år. Avfrätningsvärden framgår av figur 2:3. Av korrosionsskäl behöver 55 % AlZn i regel inte målas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0249 | Vid 55 % AlZn -plåt är det, liksom vid aluminiumplåt, risk för bimetallisk (galvanisk) korrosion vid kontakt med ädlare metaller, till exempel koppar. Vatten som innehåller koppar, måste därför förhindras att rinna ner på eller komma i kontakt med 55 % AlZn - plåt. Kraftiga angrepp kan uppträda redan inom 1-2 år. Särskilt bör risken med rinnande vatten från eller kontakt med koppar, bitumen, kalk, järn- eller kopparvitriol samt tryckimpregnerat virke beaktas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0250 | Längdutvidgningskoefficienten för stål är 12 x 10-6 °C-1. Detta innebär att stål rör sig ~ 1,2 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0251 | Stålplåt har en densitet på 7,9 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0252 | Rostfria stål är ett samlingsbegrepp för ett antal stålsorter som genom olika legeringstillsatser har god korrosionshärdighet |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0253 | Kännetecknande för de rostfria stålen är att de har en, i förhållande till icke rostfria stål, hög kromhalt. Kromhalten för rostfria stål är minst 11 %. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0254 | Det var i början av 1910-talet som tekniken att legera stål med krom utvecklades. Den rostfria stålplåten har tack vare dess goda korrosionshärdighet kommit till användning som främst taktäckning men även fasadbeklädnad. Ett tidigt exempel på rostfri fasadbeklädnad är Chrysler Building i New York som uppfördes 1929. Ett senare mycket uppmärksammat objekt är Twin Towers i Kuala Lumpur. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0255 | Flera olika rostfria stål med specifika egenskaper finns. Egenskaperna bestäms huvudsakligen av stålens kemiska sammansättning och struktur |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0256 | För fasadbeklädnader och taktäckningar används plåt som tillverkas av austenitiska stål. De vanligaste stålsorterna är stål 1.4307, 1.4401 eller 1.4404 enligt SS-EN 10 088-4:2009. I mer korrosiv miljö används 1.4432 enligt SS-EN 10 088-4:2009. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0257 | Rostfri stålplåt har god formbarhet som medger falsning eller svetsning. (För tjockare plåt finns vissa begränsningar för bockning med små radier.) Den höga hållfastheten hos rostfria stål möjliggör att dessa kan användas till plåt med tjocklekar ner till 0,4 – 0,5 mm utan att korrosionshärdigheten eller härdigheten mot mekanisk påverkan försämras. Bandbredder upp till 1 500 mm förekommer. Kassetter tillverkas av plåt som har en tjocklek upp till 1,5 mm. Rostfri stålplåt kan även profileras på motsvarande sätt som metalliserad stålplåt. Dessa produkter används i första hand i korrosiva industrimiljöer. eller där man har höga rengöringskrav, till exempel inom livsmedelsindustrin. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0258 | Den rostfria plåten går att ytbehandla på flera sätt. Genom olika metoder att borsta och/eller slipa ytan är det möjligt att erhålla såväl matt som mycket blank yta. För tjockare plåtar till kassetter är det även möjligt att mönsterprägla ytan. Den rostfria plåten kan vid behov även färgbeläggas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0259 | Kromtillsatsen är normalt över 18 % i de rostfria stål som används som byggmaterial. Tillsatsen medför att stålen passiveras i oxiderande miljö, till exempel vid exponering i atmosfären. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0260 | Passiveringen innebär att ett tunt, tätt och kromrikt oxidskikt bildas på ytan. Oxidskiktet skyddar stålet från korrosionsangrepp och repassiveras (självläker) om det på något sätt skadas, exempelvis genom repning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0261 | Allmän korrosion – en över hela ytan likformig avfrätning – är mycket låg på de austenitiska rostfria stålen. Passiveringen – oxidhinnan – innebär ett mycket gott skydd i de miljöer som förekommer i Sverige eller vid kontakt med byggnadsmaterial som betong, tegel, bitumen och gips. Korrosionshärdigheten beror i första hand på materialets kemiska sammansättning men ökar även med ytfinheten på materialet. Ett varmvalsat material med en rå yta har ett sämre korrosionsmotstånd än ett blankglödgat material. Om materialet sitter regnskugga, till exempel under ett skärmtak där ingen nederbörd sköljer av ytorna med jämna mellanrum, ökar risken för korrosion. Detta gäller speciellt för kustnära miljöer. För att minimera risken för korrosion i en sådan miljö bör man välja material typ 1.4401 eller 1.4432 med en fin yta |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0262 | Bild 2:13. Twin Towers i Kuala Lumpur har såväl tak som fasad täckt med plåt av rostfritt stål. Foto: Avesta Sheffield AB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0263 | Bild 2:14. Sömsvetsad rostfri stålplåt kan användas som taktäckning på tak med mycket låg lutning. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0264 | Bild 2:15. Rostfri stålplåt som fasadbeklädnad. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0265 | Bild 2:16. Blanka ytor förutsätter bra underlag och ett väl utfört monteringsarbete för att slutresultatet ska bli bra. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0266 | tom |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0267 | Ytfinheten på ett material anges med ett Ra-värde. Desto lägre Ra-värde, desto finare yta och bättre korrosionshärdighet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0268 | Av olika korrosionsprovningar som utförts finns resultat som visar att havsatmosfär är mer aggressiv än stadsatmosfär. Stadsatmosfären innehåller visserligen svaveldioxid som medför att regn- och kondensvatten blir surt, men får dock sällan så lågt pH-värde att allmän korrosion uppstår på rostfria stål. Kloridhalten är också vanligtvis så låg att punktfrätning inte uppstår. Om närliggande markytor saltas under vintersäsongen ökar risken för allmän korrosion och punktfrätning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0269 | I saltvattenrik havsatmosfär utsätts alla material mera kontinuerligt för salt. Indunstning efter regn, kondens medför därför att viss punktfrätning kan ske. För aggressiva miljöer finns speciellt utvecklade rostfria stål. Kontakta specialister hos materialleverantörer för mer information. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0270 | Rostfri stålplåt kan i regel kombineras med de flesta andra förekommande byggnadsmaterial. Direkt kontakt mellan rostfri stålplåt och oädlare metaller bör dock undvikas genom elektrisk isolering. I annat fall kan de oädlare metallerna angripas på grund av bimetallisk (galvanisk) korrosion. Korrosionsprodukter från oädla metaller kan också missfärga det rostfria stålet vid olämplig utformning, till exempel om den rostfria stålplåten har en position så att korrosionsprodukter från oädla metaller kan rinna dit. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0271 | Bearbetning av rostfri plåt ska helst separeras helt från bearbetning av andra oädlare metaller för att undvika missfärgning av den rostfria stålplåten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0272 | Längdutvidgningskoefficienten för austenitiska rostfria stål är 16 x 10-6 °C-1. Detta innebär att austenitiska rostfria stål rör sig 1,6 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. Ferritiska (till exempel 1.4521) och duplexa (till exempel 1.4362) rostfria stål har längdutvidgningskoefficienter på 10 respektive 13 x 10-6 °C-1. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0273 | Rostfritt stål har en densitet på ~ 7,9 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0274 | Rosttrögt stål är ett stål som i första hand är legerat med koppar, krom, nickel och fosfor. Tunnare plåt av rosttrögt stål har i regel en förhöjd fosforhalt. Kännetecknande för rosttrögt stål är att det relativt snabbt bildas ett skyddande korrosionsskikt på ytan som ser rostig ut. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0275 | Rosttrögt stål utvecklades i USA i början av 1900-talet när man upptäckte att stål legerat med koppar motstod atmosfärisk korrosion bättre än vanligt stål. På 1930-talet utvecklade US-Steel de legeringar av rosttrögt stål så som vi känner dem idag. Man kallade legeringen Cor-ten. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0276 | Det lokala klimatet och tiden för klimatpåverkan påverkar ytans kulör. Kulörförändringen går från orangebrun via rödbrun till mörkt purpurbrun. Kulörförändringen kan inte påskyndas eftersom det skyddande patineringsskiktet utvecklas långsamt och under lång tid. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0277 | Rosttrögt stål är ett utmärkt konstruktionsstål med förbättrat motstånd mot atmosfärisk korrosion. Det är lämpligt till broar, skorstenar, stolpar med mera |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0278 | På senare år har intresset för rosttrögt stål som fasadmaterial ökat. Exempelvis fasader klädda med kasetter av cirka 1,5 mm tjock plåt. Ett exempel är Arkitekturskolan i Stockholm |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0279 | Materialet är formbart som vanligt stål. Det kan bockas och svetsas. Minsta bockningsradie är 2-3 x tjockleken. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0280 | Patineringen sker genom att ytan omväxlande utsätts för fukt och torka. Den kan ta flera år. Därefter får man en mycket stabil yta som korroderar mycket långsamt. Processen kan pågå i upp till 10 år. Viktigt är dock att undvika horisontala ytor där vatten kan bli stående eller kapillärer där man kan få spaltkorrosion. Långa våttider bör undvikas. Intilliggande plåtar bör ha en distans på ett par mm. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0281 | Under patineringsprocessen bör man skydda omgivande material från missfärgning av rostvattnet från ytan. De material som lätt missfärgas är betong och puts, metalliserade ytor, tegel, sten och trä. Glas kan etsas av röstvatten från rosttrögt stål. Under en fasad bör man lämpligen ordna en singelbädd eller liknande i vilken rostvattnet kan droppa ner och som sedan kan bytas ut när processen upphört. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0282 | Fästdon bör vara av rostfritt stål med en tätningsbricka med EPDM-gummi. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0283 | Längdutvidgningskoefficienten för rosttrögt stål är 16 x 10-6 °C-1. Detta innebär att rosttrögt stål rör sig 1,6 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0284 | Rosttrögt stål har en densitet på ~ 7,9 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0285 | Figur 2:4. Det måste vara en spalt på ett par mm mellan plåtarna. Källa: SSAB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0286 | Bild 2:17 Fästdonen ska vara av rostfritt stål. Foto: SSAB. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0287 | Bild 2:18 Flerfamiljshus i Stockholm byggt 2013. Foto: Okänd. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0288 | Bild 2:19. Arkitekthögskolan KTH, Stockholm. Foto: Okänd. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0289 | Emaljering tillhör en av världens äldsta ytbeläggningsmetoder |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0290 | Tekniken användes ursprungligen för att emaljera mindre föremål och det var först omkring 1900 som emaljerad plåt började användas som byggmaterial. Emaljering kan göras på olika metaller, till exempel gjutjärn, stål, koppar och aluminium. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0291 | Emalj består av kvarts, fältspat, titan och lera som mals samman med pigment och vatten till en slamma. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0292 | Som underlag till emaljerade kassetter används oftast en 1,5 mm tjock stålplåt med låg svavel- och kolhalt. Kassetterna som ska emaljeras begränsas i storlek till omkring 600 x 1 350 mm. De har invikta kanter och svetsade hörn. Eventuell håltagning eller annan bearbetning görs före emaljeringen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0293 | Emaljeringen görs vanligen i två skikt. Först läggs en grundemalj genom att slamman sprutas på båda sidorna. Kassetterna hängs därefter upp på ett band som passerar en ugn med ~ 820 °C. Därvid sker en kemisk/fysisk reaktion där slamman tränger in i stålet och grundemaljen bildas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0294 | Därefter läggs en täckemalj på den synliga sidan. Täckemaljen kan även läggas på i flera skikt beroende på hur tjock emalj som eftersträvas. Med täckemaljen kan praktiskt taget vilken kulör som helst åstadkommas. Dock inte röda och gula nyanser som innehåller kadmium. Skikttjocklekar på 200 – 400 μm förekommer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0295 | Glansen hos en emaljerad plåt kan variera från matt till högblank och glansen är högre än hos en färgbelagd plåt av stål eller aluminium. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0296 | Den emaljerade plåten har en mycket hållbar yta och påverkas inte av luftföroreningar. Kulörbeständigheten är mycket god och emaljen påverkas inte av UV-strålningen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0297 | Om emaljen skadas och den underliggande stålytan exponeras finns en stor risk för snabb korrosion eftersom metallen då är oskyddad. Oftast skadas endast täckemaljen och då uppstår ingen korrosion. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0298 | Emaljerad stålplåt har samma längdutvidgning som stålplåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0299 | Med en tjocklek på 1,5 mm har den emaljerade stålplåten en vikt av drygt 13 kg/m3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0300 | Bild 2:20. Emaljerad plåt som fasadmaterial. Den emaljerade plåten har en hållbar yta och kulörhärdigheten är god. Foto: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0301 | Aluminium är en relativt ung metall. Den framställdes första gången i början av 1800- talet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0302 | I Europa började aluminium att användas som byggmaterial i slutet av 1800-talet och det finns exempel på taktäckningar från den tiden som fortfarande är intakta. I Sverige började aluminium att användas som byggnadsmaterial under 1930-talet. Som taktäcknings- och fasadmaterial fick aluminium en mera allmän användning under 1950-talet. Ett vanligt användningsområde är olika typer av strängpressade profiler till fasadpartier, fönster och dörrar |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0303 | Aluminium har god korrosionshärdighet och kan ytbehandlas på flera sätt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0304 | De kvaliteter som används till taktäckningar och fasadbeklädnader är främst aluminium EN AW-3103, EN AW- 3105 respektive EN AW-4015 enligt SS-EN 485- 2:2009. Även andra likvärdiga kvaliteter används. Aluminium är lätt att smälta om. Därför kan kvaliteter tillverkas av recirkulerad metall. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0305 | Aluminiumplåt levereras i olika hårdhetsgrad eller tillstånd. För täckningar och beklädnader som ska falsas gäller att tillståndet och egenskaperna måste vara anpassad för detta. Plåten ska ha en sådan formbarhet att den kan dubbelfalsas samtidigt som den måste ha tillräcklig hårdhet för att motstå mekanisk åverkan. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0306 | Plåt av aluminium levereras med tjocklekar på 0,7 – 1,5 i bredder upp till 1 250 mm. Till skiv- och bandtäckningar används 0,8 mm tjock aluminiumplåt med bandbredden 600 och 610 mm. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0307 | Profilerad aluminiumplåt finns i ett stort antal profiltyper och profilhöjder på 20 – 100 mm är vanliga. För tillverkning av den profilerade plåten används 0,5 – 0,9 mm plåt som är hårdare än den plåt som falsas. Plåtlängderna överstiger sällan 6 m. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0308 | Kassetter tillverkas av 1,0 – 2,5 mm tjock plåt beroende på storlek och planhetskrav. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0309 | Metoder för ytbehandling av aluminiumplåt som används för byggändamål är främst anodisering och industriell färgbeläggning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0310 | Anodisering är en elektrolytisk ytbehandlingsprocess som ger ett tjockare oxidskikt än det tunna oxidskikt som bildas på naturlig väg vid utomhusexponering. Vanliga skikttjocklekar vid anodisering är 5 – 25 μm. Genom anodiseringen får ytan god motståndskraft mot mekaniskt slitage samtidigt som det även går att infärga skiktet i olika kulörer. Det är företrädesvis kassetter, paneler och profiler som anodiseras och bearbetning ska inte ske efter anodiseringen bortsett från borrning, kapning eller motsvarande. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0311 | Eftersom aluminium har goda korrosionsegenskaper är det inte nödvändigt att skydda plåten ytterligare genom målning eller industriell färgbeläggning. Det är endast där vatten under en längre tid kan stå kvar som en skyddsbehandling erfordras. Målning på byggplats eller industriell färgbeläggning görs huvudsakligen av estetiska skäl. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0312 | Icke färgbelagd aluminiumplåt är till en början blank med en karaktäristisk metallyster. Efter en tids utomhusexponering mattas ytan och den blir mera grå i takt med att det bildas oxider på plåten. I industrimiljö blir ytan mörkt grå. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0313 | Bild 2:21. Färgbelagd aluminiumplåt som taktäckning. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0314 | Bild 2:22. Falsad aluminiumplåt som en skivtäckning på ett vattentorn. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0315 | Bild 2:23. Icke färgbelagd aluminiumplåt får med tiden grå patina av de oxider som bildas på ytan. Bilden visar en byggnad i Höör som uppfördes i mitten av 1950-talet. Foto: Torbjörn Osterling |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0316 | Figur 2:5. Gropfrätning på aluminium i havsrespektive stadsatmosfär. Tillväxten avstannar med tiden. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0317 | Korrosionshärdigheten hos aluminiumplåt är mycket god. När aluminium exponeras i luft bildas spontant ett väl vidhäftande och hårt oxidskikt. Oxidskiktet är ~ 0,1 μm tjockt och transparent. Skiktet är mycket tätt och skyddar metallen mot vidare angrepp. Skadat skikt återbildas. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0318 | Oxidskiktet är stabilt i området pH 4 – 9. Det är också inom detta område som korrosion i övrigt sker vid exponering utomhus. Aluminium har erfarenhetsmässigt god korrosionshärdighet i SO2-förorenad atmosfär vilket framförs som en betydande egenskap i dessa miljöer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0319 | Allmän korrosion förekommer inte på aluminiumplåt. Gropfrätning är den vanligaste korrosionstypen på aluminium som exponeras utomhus. Denna typ av angrepp medför att det på ytan punktvis bildas små runda frätgropar täckta av korrosionskrustor. Dessa består av aluminiumoxider och -hydroxider. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0320 | Beroende på miljön är angreppen störst de första åren för att med tiden minska. Detta beror på att krustorna ger ett visst skydd mot fortsatt korrosion. Det största frätdjupet i en enskild frätgrop överstiger sällan 100 – 150 μm efter 10 – 20 års exponering och påverkar inte plåtens hållfasthet eller andra egenskaper. Däremot kan ytan bli prickig och i smutsig atmosfär kan ytan även mörkna kraftigt inte minst på grund av att ytan blir mera smutssamlande. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0321 | I regnskyddade lägen under balkonger och andra utskjutande byggnadsdelar kan gropfrätningen bli kraftigare. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0322 | Störst påverkan ger kustklimat med kombination av fukt och saltstänk. I dessa lägen bör därför plåten med jämna mellanrum tvättas. Detta gäller inte minst entrépartier och liknande med anodiserad aluminiumplåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0323 | Andra typer av korrosion än gropfrätning kan förekomma på vissa aluminiumlegeringar och i särskilda miljöer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0324 | Bimetallisk (galvanisk) korrosion uppträder som lokal korrosion vid sammanfogning av aluminiumplåt med en mer ädel metall. Bimetallisk korrosion ger i de flesta fallen de allvarligaste korrosionsangreppen på aluminiumplåt. Angreppen kan helt undvikas med rätt utformade konstruktioner och detaljer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0325 | Aluminium bör inte utsättas för kontakt med kalk, puts, betong eller liknande alkaliska produkter. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0326 | Längdutvidgningskoefficienten för aluminium är 23 x 10-6 °C-1. Detta innebär att aluminium rör sig 2,3 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0327 | Aluminiumplåt har en densitet på ~ 2,7 kg/dm3. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0328 | Bild 2:24. Aluminiumplåt har tack vare goda korrosionsegenskaper fått stor användning som fasad- och takmaterial. Aluminium används även för olika typer profiler till fönster- och dörrpartier. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0329 | Kopparplåt har lång tradition som byggmaterial i Sverige. Koppartak lär ha lagts redan under 1200-talet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0330 | Efter att från början i första hand varit ett taktäckningsmaterial används kopparplåten även som fasadbeklädnad. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0331 | Koppar har god korrosionshärdighet och även ett mångskiftande ytutseende vilket gör att det är ett intressant och uppskattat material både på tak och på fasader |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0332 | Materialet är mjukt och används därför för att täcka komplicerade tak eller att bekläda utsmyckade fasader. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0333 | Kopparplåt som exponeras utomhus åldras på ett mycket karakteristiskt sätt. Ny kopparplåt har under den första tiden efter att den satts upp på en vägg eller lagts på ett tak ett fläckigt utseende. Bland annat bildas mörka avtryck från hanteringen av plåten. Blank kopparplåt mattas fort. Efter några månader antar plåten en brun kulör som ytterligare efter en tid övergår till mörkbrun – nästan svart kulör. Denna kulör behåller sedan plåten under många år för att så småningom anta en grön kulör – ärg. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0334 | Ärgen består huvudsakligen av korrosionsprodukter som bildas vid den atmosfäriska korrosionen, vanligen kopparhydroxidsulfat eller kopparhydroxidklorid. Ärgbildningen beror i första hand på luftföroreningarna. I inlandsatmosfär kan det i vissa fall dröja 30 år innan någon ärg bildas, medan det i starkt klorid- eller sulfathaltiga miljöer börjar framträda ärg efter 6 – 7 år. I dessa sammanhang bör även påpekas att fasader eller starkt lutande ytor kan vara svartbruna betydligt längre än till exempel ett tak. Detta beror på att taken är fuktiga en längre tid och därigenom snabbare utsätts för korrosion. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0335 | Vid nyproduktion och i samband med renoveringsarbeten förekommer ofta önskemål om förpatinerad koppar, så kallad verkspatinerad plåt. Under årens lopp har olika metoder använts för att tillgodose detta önskemål. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0336 | Idag är det möjligt att genom en ytbehandling med ett grönpatineringsmedel på ny kopparplåt åstadkomma en ärggrön yta. Metoden förutsätter en oxiderad och tvättad yta. Eftersom de produkter som förs på plåten består av samma föreningar som den ärg som sedan bildas innebär det att det inte blir några större skillnader i kulör mot den naturliga patineringen. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0337 | Kopparplåt till taktäckningar utförs av 0,6 mm glödgad kopparplåt. Koppar EN CuDHP enligt SS-EN 1172 används företrädesvis. Den glödgade plåten ska ha en brottgräns på 220 – 260 N/mm2 och med en hårdhet av högst 55 HV. Ränndalar utförs av 0,7 mm tjock plåt. Vid språng används fästbleck av 0,7 mm 1/2-hård kopparplåt för att få en bättre styvhet. Den 1/2-hårda plåten ska ha en brottgräns på 240 – 300 N/mm2 och en hårdhet av 75 – 95 HV. Den 1/2-hårda plåten används till lister och olika typer av beslag. För bandtäckningar eller bandbeklädnader används också den hårdare plåten. Kopparplåt kan liksom övriga plåtmaterial levereras i rullar eller som formatplåt. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0338 | Till kassetter används plåt som är 1-1,5 mm tjock, i vissa fall till och med tjockare. Val av tjocklek beror på kassettstorlek och krav på planhet. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0339 | Den 1/2-hårda kopparplåten har när den är ny en blank yta medan den glödgade plåten är något mera matt även om det finns tillverkare som levererar en glödgad plåt som är blank. Vid utomhusexponering har det ingen betydelse om plåten är matt eller blank. Oavsett om ytan är blank eller matt kommer den exponerade plåten att åldras på det sätt som redan beskrivits. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0340 | Bild 2:25. Kopparplåt används ofta som täckning eller beklädnad på monumentala byggnader. Foto: Stig Almqvist. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0341 | Bild 2:26. Koppar har god formbar-het vilket gör att materialet kan användas där det finns utsmyckningar, komplicerade lister mm. Genom att glödga plåten lokalt i samband med falsningen kan plåten göras ännu mera formbar. Foto: Torbjörn Osterling. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0342 | Tabell 2:1. Medelavfrätning på koppar i olika miljöer. |
Plåthandboken - Kapitel 2 | plåthandboken_k2 | §0343 | Bild 2:27. Om vatten rinner från skiffer, takpannor eller liknande kan erosionskorrosion |
Subsets and Splits