beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
1982:821 | Lag (1982:821) om transport av farligt gods | Inledande bestämmelser
1 § Med transport förstås i denna lag förflyttning av farligt gods med
transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan
hantering av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen.
Som transport anses dock inte förflyttning som sker endast inom ett
område där tillverkning, lagring eller förbrukning av farligt gods äger
rum.
2 § Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av
eller innehåller
explosiva ämnen och föremål,
gaser,
brandfarliga vätskor,
brandfarliga fasta ämnen,
självantändande ämnen,
ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten,
oxiderande ämnen,
organiska peroxider,
giftiga ämnen,
smittförande ämnen,
radioaktiva ämnen,
frätande ämnen samt
övriga farliga ämnen och föremål som regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, särskilt föreskriver
och som vid transport kan medföra skador på människor, djur,
egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra
framförande. Lag (1999:334).
3 § Med transportmedel förstås i denna lag
1. varje slag av fordon som används för transport på väg eller i
terräng,
2. järnvägsvagnar och andra spårbundna fordon,
3. luftfartyg samt
4. fartyg i den utsträckning som det i dem transporteras gods i
förpackad form, i containrar, flyttbara tankar eller transportmedel
enligt punkt 1 och 2.
3 a § Har upphävts genom lag (2002:373).
4 § I fråga om transport med svenska fartyg eller svenska
luftfartyg gäller denna lag även utom riket om inte detta
strider mot främmande lag som är tillämplig.
I fråga om örlogsfartyg och militära luftfartyg gäller denna
lag endast såvitt regeringen förordnar därom.
I fråga om radioaktiva ämnen gäller denna lag endast i den mån
den är förenlig med lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
respektive strålskyddslagen (1988:220) och med stöd av dessa
lagar meddelade föreskrifter eller villkor. Lag (1999:334).
5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka ämnen och föremål
som skall anses utgöra farligt gods enligt 2 § med hänsyn till
transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden.
Lag (1999:334).
6 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om eller för särskilt
fall besluta om undantag från lagens tillämpning på
1. transporter med utländska fartyg och luftfartyg,
2. försvarsmaktens transporter,
3. vissa transporter eller vissa slag av transporter i övrigt.
Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela föreskrifter om eller
för särskilt fall besluta om undantag enligt första stycket 2 och 3.
Säkerhetsbestämmelser
7 § Transport får ske endast på de villkor och under de förutsättningar
som anges i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.
8 § Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas
som fordras för att hindra eller motverka, att det farliga godset
orsakar skador på människor, djur, egendom och i miljön. Transportmedel
och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de
står emot påkänningarna vid transport.
9 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
meddela föreskrifter om klassificering av farligt gods, om
transportmedel och andra transportanordningar, märkning, uppgiftsplikt,
säkerhetsutrustning, lastning, lossning, förvaring och annan hantering
av farligt gods samt om försiktighetsmått och åtgärder i övrigt, allt i
den utsträckning som krävs för transportsäkerhetssynpunkt.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att
föreskriva att transportmedel och andra transportanordningar får
användas vid transport endast om de är provade och godkända.
10 § Om det är av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt får
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda vissa slag
av transporter eller föreskriva att vissa slag av transporter får ske
endast efter tillstånd eller förhandsanmälan.
Säkerhetsrådgivare m.m.
10 a § Den som bedriver verksamhet där det ingår att utföra
transporter enligt denna lag skall ha en eller flera
säkerhetsrådgivare. Detsamma gäller den som till någon annan
lämnar farligt gods för transport eller som för egen räkning
transporterar sådant gods. Lag (2002:373).
10 b § Säkerhetsrådgivaren har till uppgift att verka för att
olyckor i samband med transporterna förebyggs. Om en olycka som
inneburit sådana skador som anges i 8 § eller ett tillbud som
inneburit en allvarlig risk för en sådan olycka inträffat,
skall säkerhetsrådgivaren upprätta och överlämna en rapport
till ledningen för verksamheten. Ledningen skall lämna
upplysningar om händelsen i den omfattning och till den
myndighet som regeringen föreskriver.
Säkerhetsrådgivaren skall ha den kompetens som är nödvändig för
uppgifterna. Lag (1999:334).
10 c § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om krav på kompetens hos och
uppgifter för säkerhetsrådgivare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 10 a §.
Lag (1999:334).
Tillsyn
11 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen
bestämmer.
12 § För tillsynen enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen, som används i samband med
transport, eller till transportmedel och transportanordningar.
Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som
behövs för tillsynen. För uttagna prov utgår inte någon ersättning.
Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för
tillsynen.
13 § Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som
uppenbart behövs för att denna lag eller de föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.
I beslut om förelägganden eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta
vite.
Underlåter någon att vidta en förelagd åtgärd, får tillsynsmyndigheten
förordna om rättelse på den försumliges bekostnad.
14 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för
polismän att hindra fortsatt transport om transporten strider mot denna
lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och fortsatt
transport inte kan ske utan påtaglig risk för skada.
Avgifter
15 § Regeringen bemyndigas att föreskriva om avgifter för myndighets
verksamhet enligt denna lag.
Ansvar, förundersökning och sekretess
16 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrifter som meddelats med stöd av 9 eller 10 §,
2. förelägganden eller förbud som meddelats med stöd av 13 §,
dock inte om föreläggandet eller förbudet omfattas av ett
vitesföreläggande, döms till böter eller fängelse i högst ett
år.
Är brott som sägs i första stycket med hänsyn till risken för
skador på liv eller egendom eller i miljön och övriga
omständigheter att anse som ringa döms till penningböter.
Ansvar enligt första eller andra stycket inträder inte om
ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller 29
kap. 1 eller 2 § miljöbalken. Lag (1999:334).
16 a § Vid förundersökning rörande brott som anges i 16 § första eller
andra stycket får åklagare eller polismyndighet som leder undersökningen
begära hjälp av Tullverket samt ge en tulltjänsteman i uppdrag att
genomföra en viss åtgärd under förundersökningen, om det är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna.
Om det finns anledning att anta att brott enligt första stycket har
förövats, har en tulltjänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman
att hålla förhör och vidta andra åtgärder enligt 23 kap. 3 § fjärde
stycket rättegångsbalken.
En tulltjänsteman får företa tvångsåtgärder vid brott mot denna lag i
samma utsträckning som gäller för polisman enligt 23 kap. 8 § samt 24
och 26--28 kap. rättegångsbalken. Lag (1999:411).
17 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag
får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om
någons affärs- eller driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
Övergångsbestämmelser
1999:333
Denna lag träder i kraft, i fråga om 10 a och 10 b §§ den 1
januari 2000, och i övrigt den 1 juli 1999.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:487 | Förordning (1984:487)
om hyresstopp | 1 § Vid tillämpning av 1 § tredje stycket lagen (1984:486) om
hyresstopp avses med ombyggnad
1. åtgärder som enligt 75 § första stycket c) byggnadsstadgan
(1959:612) hänförs till nybyggnad,
2. åtgärder som finansieras med bostadslån enligt
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).
2 § Frågor om undantag från förbudet i 1 § lagen (1984:486) om
hyresstopp prövas av statens pris- och kartellnämnd.
Nämndens beslut kan överklagas genom besvär hos regeringen
(bostadsdepartementet).
3 § Allmänt åtal för brott som avses i 2 § lagen (1984:486) om
hyresstopp får väckas endast efter medgivande av statens pris- och
kartellnämnd.
4 § Pris- och kartellnämnden får meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för verkställigheten av lagen (1984:486) om hyresstopp.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:658 | Förordning (2002:658) om upphävande av vissa föreskrifter hos Statistiska centralbyrån | Regeringen föreskriver att följande författningar skall upphöra
att gälla vid utgången av juli 2002, nämligen
a) Statistiska centralbyråns föreskrifter (SCB-FS 2000:4) om
uppgifter till Trädgårdsräkningen 2000,
b) Statistiska centralbyråns föreskrifter (SCB-FS 2000:16) om
uppgifter till djurräkningen i juni 2000,
c) Statistiska centralbyråns föreskrifter (SCB-FS 2000:19) om
uppgifter till lantbruksregistret, och
d) Statistiska centralbyråns föreskrifter (SCB-FS 2000:27) om
uppgifter till djurräkningen i december 2000.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:998 | Förordning (1999:998) om särskild företrädare för barn | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av
lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn.
2 § Vid tillämpning av lagen (1999:997) om särskild företrädare
för barn och denna förordning anses som biträdande jurist på en
advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har
föreskrivits för behörighet till domarämbetet och har
antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som
anställd som biträde på byrån.
2 a § Om ett interimistiskt beslut om förordnande enligt
1 eller 2 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn
har fattats utan att barnets vårdnadshavare har hörts, får
domstolen vänta med att expediera beslutet till dess att det
kan ske utan men för utredningen. Expediering får dock aldrig
ske senare än den sjätte vardagen efter det interimistiska
beslutet. Förordning (2018:532).
Ersättning till särskilda företrädare
3 § I fråga om ersättning till särskilda företrädare, taxor för
ersättning och utformning av kostnadsräkningar tillämpas 19 och
20 §§ samt 24 § andra meningen rättshjälpsförordningen
(1997:404). Vad som där sägs om rättshjälpsbiträde gäller i
stället särskild företrädare.
4 § Kostnadsräkningen ska lämnas in till den domstol som ska
besluta om ersättningen.
Ersättning för åtgärder som rör verkställighet av skadestånd
och ansökan om brottsskadeersättning ska begäras senast inom
ett år från det att domen eller det slutliga beslutet fick
laga kraft eller, om allmänt åtal inte har väckts, från det
att förundersökningen lades ned eller beslut fattades i
åtalsfrågan. Kostnadsräkningen ska då lämnas in till den
tingsrätt som har handlagt målet eller ärendet.
Förordning (2021:451).
Ersättning för medverkan vid utredning
5 § Ersättning till den som har medverkat vid en utredning
enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn
bestäms till ett skäligt belopp. Den kostnad som anges i 17 §
rättshjälpslagen (1996:1619) skall beräknas exklusive
mervärdesskatt.
I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat
vid utredningen tillämpas bestämmelserna om beräkning av
ersättning av allmänna medel till vittnen.
Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna
de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna
bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid
anges.
Återbetalning till staten
6 § Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer
ersättningen till en särskild företrädare till ett lägre belopp
än vad som bestämts i det överklagade beslutet, skall
företrädaren snarast återbetala vad han eller hon har fått för
mycket.
Om ett utbetalat förskott överstiger vad företrädaren slutligen
tillerkänns i ersättning, skall det överskjutande beloppet utan
dröjsmål återbetalas till staten.
7 § Har upphävts genom förordning (2005:85).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:614 | Förordning (1996:614) med instruktion för
Folkhälsoinstitutet | Uppgifter
1 § Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att
förebygga sjukdomar och annan ohälsa och att främja en god hälsa för
alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa
likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas
vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är
utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall ha
vetenskaplig förankring.
2 § Verksamheten skall
1. vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner
och landsting samt i företag, organisationer och utbildningsväsende,
2. på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att
påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan,
3. utformas i kontakt med alla samhällssektorer som har betydelse
för hälsan.
3 § Institutet skall särskilt
1. följa utvecklingen av folkhälsan och de förhållanden som
berör denna samt ta de initiativ som utvecklingen ger anledning
till,
2. tillsammans med andra berörda förse regeringen med underlag
som belyser hälsokonsekvenserna av planerade beslut,
3. utveckla, ställa samman och sprida kunskap om och
erfarenheter av åtgärder som har betydelse för att förbättra
folkhälsan,
4. ta initiativ till försöksverksamhet och utvecklingsarbete,
omvandla forskningens resultat till praktisk tillämpning och
förmedla kontakt mellan forskare och praktiskt verksamma,
5. aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet,
6. samarbeta med Läkemedelsverket och Statens livsmedelsverk i
frågor som rör medel som används för missbruksändamål.
Folkhälsoinstitutet skall bevaka och utreda behovet av
narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör
läkemedel samt behovet av kontroll av varor enligt lagen
(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Om det finns
ett sådant behov skall institutet genast anmäla detta till
regeringen.
Folkhälsoinstitutet skall vara nationell enhet för det
Europeiska centret för kontroll av narkotika och
narkotikamissbruk (EMCDDA). Förordning (1999:62).
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Folkhälsoinstitutet med undantag av 4 § andra stycket och 35 §.
Myndighetens ledning
5 § Generaldirektören är chef för myndigheten.
Styrelse
6 § Folkhälsoinstitutets styrelse består av högst elva personer,
generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens
ordförande.
Styrelsens ansvar och uppgifter
7 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1995:1322) skall
styrelsen besluta om riktlinjer för bidragsgivning.
Personalföreträdare
8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
Folkhälsoinstitutet.
Överklagande
9 § Institutets beslut i ärenden om fördelning av bidrag eller annat
ekonomiskt stöd får inte överklagas. I övrigt gäller om överklagande
35 § verksförordningen (1995:1322).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:60 | Förordning (1989:60) om tillsättning av tjänster
vid statens energiverk | 1 § Denna förordning gäller tillsättning av tjänster vid statens
energiverk med anledning av att energiverket från och med den 1 juli
1989 från överstyrelsen för civil beredskap avses överta ansvaret för
den statliga lagringen av olja och oljeprodukter inklusive
varuomsättningen.
2 § Bestämmelserna i 4 kap. 4 § första stycket lagen (1976:600) om
offentlig anställning, omplaceringsförordningen (1984:110) och
förordningen (1984:819) om statliga platsanmälningar gäller inte vid
tillsättning av en tjänst med en tjänsteman, som är anställd vid
överstyrelsen för civil beredskap och är placerad
1. på överstyrelsens anläggningsbyrå,
2. i förhandlingsgruppen för inköp och försäljning av olja och
oljeprodukter,
3. i AB Svensk Petroleumadministration, eller
4. i Svensk Petroleumlagring Tre AB.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:146 | Förordning (1996:146) med instruktion för Statens
utsädeskontroll | Uppgifter
1 § Statens utsädeskontroll utför certifiering av utsäde.
Utsädeskontrollen utför också viss kvalitetskontroll i enlighet
med rådets direktiv 98/56/EG av den 20 juli 1998 om saluföring
av förökningsmaterial av prydnadsväxter2 och rådets direktiv
92/34/EEG av den 28 april 1992 om saluföring av
fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för
fruktproduktion3.
Utsädeskontrollen är nationell behörig provningsmyndighet med
rätt att teckna avtal om teknisk provning enligt rådets
förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens
växtförädlarrätt4 med Gemenskapens växtsortmyndighet. Innan
avtal träffas skall samråd ske med Statens växtsortnämnd.
Förordning (2000:1332).
2 § Utsädeskontrollen skall särskilt
1. utföra laboratorieundersökning och annan undersökning i
växthus eller på fält av utsädesvarors kvalitet,
2. på begäran utföra certifiering av utsäde samt
kvalitetsanalys av foderspannmål och kvarnspannmål,
3. utöva tillsyn enligt utsädeslagen (1976:298),
4. utveckla analysmetoder och förbättra möjligheterna att få
fram fullgoda utsädesvaror,
5. lämna allmänheten råd om utsäde,
6. följa kontrollverksamheten inom och utom landet samt verka
för en enhetlig kontroll,
7. utföra prov med material av växtsorter för vilka det sökts
registrering enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller för
vilka det sökts godkännande enligt utsädesförordningen
(2000:1330) för intagning i den svenska sortlistan, och
8. utföra prov i enlighet med avtal med Gemenskapens
växtsortmyndighet. Förordning (2000:1332).
3 § Bestämmelser om Utsädeskontrollens befogenhet att meddela
föreskrifter om avgifter finns i utsädesförordningen
(2000:1330) och i växtförädlarrättsförordningen (1997:383).
Utsädeskontrollen får, efter samråd med Ekonomistyrningsverket,
föreskriva om avgifter också för annan verksamhet enligt 2 § än
sådan som omfattas av de i första stycket angivna
förordningarna. Förordning (2000:1332).
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Utsädeskontrollen med undantag av 2, 30 och 35 §§.
Myndighetens ledning
5 § Utsädeskontrollens direktör är chef för myndigheten.
Styrelsen
6 § Direktören är styrelsens ordförande.
Personalföreträdare
7 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
Utsädeskontrollen.
Föreskrifter
8 § Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter för verksamheten
vid Utsädeskontrollen.
9 § Styrelsen får överlåta till direktören att besluta föreskrifter
som avses i 13 § 4 verksförordningen (1995:1322). Detta gäller dock
inte föreskrifter som är av principiellt slag eller av större vikt.
Överklagande
10 § Andra beslut av utsädeskontrollen än beslut som enligt 22 a §
förvaltningslagen (1986:223) skall överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol får överklagas hos Jordbruksverket, om
något annat inte följer av lagen (1987:439) om inskränkning i
rätten att överklaga eller andra föreskrifter.
Jordbruksverkets beslut får överklagas hos regeringen.
Förordning (1998:1129).
Övergångsbestämmelser
1998:1129
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:579 | Förordning (1979:579)
med instruktion för statens arbetsmarknadsnämnd | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på statens
arbetsmarknadsnämnd.
Uppgifter
2 § Nämnden är central förvaltningsmyndighet för arbetsmarknadsfrågor
inom statsförvaltningen och, efter särskilt beslut av regeringen, för
frågor som rör statligt reglerade anställningar i övrigt, allt i den
mån detta inte ankommer på annan myndighet.
Nämnden får inom sitt verksamhetsområde även bistå riksdagen och dess
myndigheter.
3 § Nämnden har till uppgift att verka för att arbetsmarknadsfrågor
inom statsförvaltningen handläggs på ett ändamålsenligt och
planmässigt sätt. Nämnden skall därvid följa förhållandena inom hela
arbetsmarknaden.
4 § Det åligger nämnden särskilt att inom sitt verksamhetsområde
1. översiktligt följa utvecklingen av personalbehovet med avseende på
effekter av strukturförändringar och på övertalighetsproblem m. m.,
2. medverka centralt vid planering och genomförande av
strukturpåverkande åtgärder inom statsförvaltningen,
3. medverka centralt vid planering och genomförande av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som avser den statliga
arbetsmarknaden,
4. svara centralt för verksamhet som syftar till att förebygga
sjukpensionering av anställda med arbetshandikapp,
5. svara centralt för verksamhet som syftar till att främja
anställning av personer med svårigheter att erhålla arbete,
6. svara centralt för sådana omplaceringsfrågor som avser anställda,
som berörs av att statlig verksamhet omlokaliseras, inskränks,
omorganiseras eller upphör, eller som avser anställda med
arbetshandikapp. Förordning (1986:451).
5 § Nämnden får besluta att andra anställda än de som avses i 4 § 6
får omfattas av dess omplaceringsverksamhet. Förordning (1986:451).
6 § Nämnden skall inom sitt verksamhetsområde bistå myndigheter och
enskilda anställda med rådgivning.
Organisation
7 § Chef för nämnden är en generaldirektör.
8 § Nämnden består av en arbetsmarknadsenhet, en utredningsenhet och
en administrativ enhet.
Varje enhet förestås av en enhetschef.
En av enhetscheferna är generaldirektörens ställföreträdare.
Förordning (1984:38).
9 § Hos nämnden finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter
eller andra beslut som regeringen meddelar och annan personal i mån av
behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
10 § Nämnden får inrätta rådgivande eller beredande organ.
11 § har upphävts genom förordning (1986:959)
Ärendenas handläggning
12 § Generaldirektören och minst två av enhetscheferna avgör gemensamt
frågor om
-- skiljande från en anställning, när det inte gäller en
provanställning,
-- skiljande från ett uppdrag,
-- disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller
läkarundersökning. Förordning (1986:959).
13 § I andra frågor än som avses i 12 § beslutar generaldirektören
ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver
prövas av generaldirektören, får de avgöras av annan tjänsteman hos
nämnden i den omfattning som framgår av arbetsordningen eller
särskilda beslut.
14 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av
vissa ärenden eller grupper av ärenden.
När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder,
fullgörs generaldirektörens åligganden av den enhetschef som
generaldirektören bestämmer.
I generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av
större vikt som kan anstå utan olägenhet. Åtgärder, som rubbar eller
ändrar av nämnden meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder, får
inte heller vidtas utan hans medgivande. Detta gäller även vid
ledighet på generaldirektörstjänsten, till dess regeringen bestämmer
annat.
15 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 13 §
andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den enhet dit
ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande.
Enhetschefen har rätt att närvara, när ett ärende som hör till hans
enhet föredras av någon annan. Förordning (1984:38).
16 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i
statlig tjänst m.m. följer att nämndens befogenhet att besluta kan
vara begränsad i vissa hänseenden.
17 § har upphävts genom förordning (1986:959).
Detsamma gäller skiljaktig mening som förs fram av annan som har
närvarit enligt 15 § tredje stycket eller av den som generaldirektören
har anmodat att närvara vid föredragningen.
18 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
19 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas
vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden
hos nämnden.
Tjänstetillsättning m.m.
20 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Övriga tjänster i lägst lönegrad N 26 tillsätts av regeringen
efter anmälan av generaldirektören.
Andra tjänster tillsätts av nämnden.
Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av
regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.
Förordning (1986:451).
Tjänstemans bisysslor
21 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av nämnden även i fråga om tjänst som regeringen
tillsätter, dock inte i fråga om generaldirektören.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:398 | Förordning (2002:398) om statligt stöd för utbildning av vuxna | Förutsättningar för stöd
1 § Statligt stöd får enligt denna förordning lämnas till en
kommun för
1. grundläggande eller gymnasial vuxenutbildning eller
påbyggnadsutbildning som anordnas enligt 11 kap. skollagen
(1985:1100) och förordningen (2002:1012) om kommunal
vuxenutbildning,
2. vuxenutbildning på gymnasial nivå som anordnas av en
folkhögskola som en folkhögskolekurs, om folkhögskolan anordnar
utbildningen efter överenskommelse med en kommun, eller
3. gymnasial särvux som anordnas enligt 12 kap. skollagen och
förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för
utvecklingsstörda.
Av 11 kap. 6 § och 12 kap. 9 § skollagen följer att en kommun
kan uppdra åt andra att anordna vuxenutbildning.
Förordning (2006:989).
1 a § Har upphävts genom förordning (2005:715).
2 § Stöd får lämnas under förutsättning att en kommun åtar sig
att successivt utveckla bl.a. infrastruktur, pedagogik och
metodik i syfte att främja vuxnas lärande. Kommunens insatser
skall särskilt avse uppsökande verksamhet samt studie- och
yrkesvägledning. Förordning (2006:989).
3 § Stöd lämnas i den utsträckning som det finns medel.
Ansökan
4 § Ansökan om stöd skall ges in till Myndigheten för
skolutveckling inom den tid myndigheten bestämmer.
I ansökan skall kommunen ange omfattningen av den grundläggande
och gymnasiala vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och
gymnasiala särvux som kommunen avser att finansiera med egna
medel samt vilka åtgärder kommunen avser att vidta för att
främja vuxnas lärande enligt 2 §.
Myndigheten för skolutveckling får meddela de ytterligare
föreskrifter om ansökan som behövs. Förordning (2006:989).
Beslut om stöd
5 § Myndigheten för skolutveckling beslutar om stöd.
Förordning (2002:1172).
Beräkning av stöd
Stöd per årsstudieplats
6 § Stöd skall beräknas för ett år i taget enligt 7-10 §§ och
lämnas med ett belopp per årsstudieplats enligt 13 § andra
stycket. Myndigheten för skolutveckling fastställer beloppens
storlek inom den ram som regeringen beslutar särskilt om.
Förordning (2003:515).
Grundläggande vuxenutbildning
7 § Stöd för grundläggande vuxenutbildning får lämnas till
kommuner som har en hög andel kommuninnevånare med utomnordisk
bakgrund bland den vuxna befolkningen eller hög arbetslöshet.
För att stöd skall beviljas krävs att omfattningen av den
kommunalt finansierade grundläggande vuxenutbildningen uppgår
till minst 82 procent av stödet.
Regeringen beslutar särskilt om omfattningen av stödet för
grundläggande vuxenutbildning.
Myndigheten för skolutveckling får meddela ytterligare
föreskrifter om den närmare beräkningsgrunden för stöd.
Förordning (2005:715).
Gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och gymnasial
särvux
8 § Varje kommun kan för gymnasial vuxenutbildning,
påbyggnadsutbildning och gymnasial särvux få
1. ett grundbidrag på 150 000 kronor, och
2. ett bidrag som motsvarar kommunens andelstal enligt 10 §.
Medel enligt första stycket 2 skall fördelas med hänsyn till
kommunernas insatser i fråga om särskilt kostnadskrävande
utbildning, såsom mer omfattande utbildning i yrkesämnen.
Utöver de bidrag som anges i första stycket får, i den
omfattning som regeringen beslutar särskilt, bidrag lämnas till
kommuner som berörs av strukturella förändringar på
arbetsmarknaden eller till kommuner där antalet
kommuninnevånare som saknar treårig gymnasiekompetens utgör en
hög andel av arbetskraften. Förordning (2006:989).
9 § För att fullt stöd enligt 8 § skall beviljas krävs att
omfattningen av den kommunalt finansierade gymnasiala
vuxenutbildningen, påbyggnadsutbildningen och gymnasiala särvux
uppgår till minst 82 procent av bidragen enligt 8 § första
stycket 2 och tredje stycket. Är den kommunalt finansierade
utbildningen mindre, skall stödet reduceras i motsvarande mån.
För bidrag som lämnas enligt 8 § andra och tredje styckena får
Myndigheten för skolutveckling i enskilda fall besluta att
kravet på kommunalt finansierad gymnasial vuxenutbildning
begränsas till 41 procent av bidraget. Förordning (2006:989).
10 § För varje kommun skall Statens skolverk fastställa ett
andelstal som utgör kommunens andel av icke sysselsatta enligt
Statistiska centralbyråns senaste statistik om
förvärvsintensiteten i åldrarna 25-64 år. Förordning (2003:515).
Utbetalning av stöd
11 § Statens skolverk betalar ut stöd.
Stödet skall betalas ut med en fjärdedel före utgången av var
och en av månaderna mars, juni, september och december.
Den delutbetalning som årligen skall göras före utgången av
december får i stället göras under januari nästkommande år.
Förordning (2005:1069).
Tillsyn
12 § Verksamhet som bedrivs med stöd enligt denna förordning
skall stå under tillsyn av Statens skolverk.
Redovisning och uppföljning
13 § En kommun som har tilldelats stöd skall till Myndigheten
för skolutveckling redovisa omfattningen av verksamheten.
Vid redovisningen skall omfattningen av vuxenutbildningen anges
i verksamhetspoäng. Inom gymnasial vuxenutbildning beräknas en
verksamhetspoäng för varje gymnasiepoäng. Inom grundläggande
vuxenutbildning, orienteringskurser, påbyggnadsutbildning,
folkhögskolekurser och gymnasial särvux beräknas 20
verksamhetspoäng för en veckas heltidsstudier. Vid
deltidsstudier reduceras antalet verksamhetspoäng i motsvarande
utsträckning. En årsstudieplats skall anses motsvara 800
verksamhetspoäng.
Myndigheten för skolutveckling får meddela de ytterligare
föreskrifter om redovisningen som krävs. Förordning (2006:989).
14 § En kommun som har tilldelats stöd skall utöver vad som
sägs i 13 §
1. medverka i den uppföljning och utvärdering av verksamheten
som bestäms av Statens skolverk eller den myndighet regeringen
utser, och
2. årligen i maj och i oktober till verket redovisa
verksamhetsvolymen under det pågående verksamhetsåret.
Återkrav och omfördelning
15 § Myndigheten för skolutveckling får återkräva stöd enligt denna
förordning, om en kommun inte genomför verksamhet i den
omfattning för vilken stödet har lämnats.
Vid prövning enligt första stycket skall verket ta hänsyn till
om kommunen har genomfört särskilt kostnadskrävande utbildning,
såsom mer omfattande utbildning i yrkesämnen.
Förordning (2002:1172).
16 § Myndigheten för skolutveckling får för gymnasial
vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och gymnasial särvux
fördela de medel som återstår efter fördelning enligt 7-10 §§
eller som har återkrävts enligt 15 § till de kommuner som har
genomfört en mer omfattande sådan utbildning än den för vilken
stödet har lämnats. Vid omfördelningen skall 9 § tillämpas.
Förordning (2006:989).
Överklagande
17 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2002:398
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003, då
förordningen (1998:276) om statligt stöd till särskilda
satsningar på utbildning av vuxna skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om stöd som har lämnats
enligt förordningen (1998:276) om statligt stöd till särskilda
satsningar på utbildning av vuxna.
2003:515
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Äldre föreskrifter i 9 § tillämpas vid omfördelning enligt
16 § förordningen (2002:398) om statligt stöd för utbildning av
vuxna, om de medel som skall omfördelas lämnades före
ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:332 | Förordning (2020:332) om upphandlingsstatistik | Tillämpningsområde
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser
till lagen (2019:668) om upphandlingsstatistik.
Av 1 § andra stycket förordningen (2015:527) med instruktion
för Upphandlingsmyndigheten framgår att
Upphandlingsmyndigheten ska vara statistikmyndighet enligt
lagen om upphandlingsstatistik.
Av 3 § första stycket 2 förordningen (2007:1117) med
instruktion för Konkurrensverket framgår att Konkurrensverket
ska vara registermyndighet enligt lagen om
upphandlingsstatistik.
Tillgång till statistikdatabasen
2 § Innehållet i den statistikdatabas som avses i 4 § lagen
(2019:668) om upphandlingsstatistik ska kostnadsfritt hållas
tillgängligt via internet.
Registrering av annonsdatabaser
3 § Konkurrensverket prövar frågor om registrering av
annonsdatabaser enligt lagen (2019:668) om
upphandlingsstatistik.
Register över registrerade annonsdatabaser
4 § Konkurrensverket ska föra ett register över de
annonsdatabaser som har beviljats registrering
(annonsdatabasregistret).
Krav på registrerade annonsdatabaser
Funktionalitet
5 § En registrerad annonsdatabas ska ha en funktion som gör
det möjligt att identifiera enskilda upphandlingar bland de
annonser som publiceras i annonsdatabasen.
Annonsdatabasen ska även ha funktioner för att upptäcka
systematiska fel i uppgifter i annonser och om annonser samt
för att rapportera sådana fel till berörda upphandlande
myndigheter eller enheter och till Upphandlingsmyndigheten.
6 § Varje annons i en registrerad annonsdatabas ska åtföljas
av följande information:
1. enligt vilken lag eller annan författning som upphandlingen
genomförs,
2. i vilken registrerad annonsdatabas som annonsen först
publicerades, och
3. ett identifikationsnummer för upphandlingen som är unikt i
förhållande till samtliga registrerade annonsdatabaser.
Tillgänglighet
7 § En registrerad annonsdatabas ska ha en funktion som gör
det möjligt för fysiska personer att kostnadsfritt söka i
annonsdatabasens utbud av publicerade annonser.
Annonsdatabasen ska utformas med hänsyn till samtliga
användares behov.
Servicenivå
8 § En registrerad annonsdatabas ska ha en kundtjänst som
användare av annonsdatabasen kan vända sig till med frågor och
synpunkter.
Avgifter
9 § Konkurrensverket ska ta ut en ansökningsavgift enligt 11 §
lagen (2019:668) om upphandlingsstatistik med ett belopp
motsvarande avgiftsklass 9 i 10 § avgiftsförordningen
(1992:191). När avgiften tas ut ska myndigheten tillämpa
bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen.
Konkurrensverket ska ta ut en årlig registeravgift enligt 11 §
lagen om upphandlingsstatistik på 30 500 kronor av den som
driver en registrerad annonsdatabas.
Avgiftsinkomsterna får disponeras av Konkurrensverket.
Förordning (2023:544).
Bemyndiganden
Statistikdatabasen
10 § Upphandlingsmyndigheten får, efter att ha gett
Konkurrensverket tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter
om
1. vilka uppgifter statistikdatabasen ska innehålla, och
2. vilka uppgifter från och om annonser om upphandling som får
begäras från den som driver en registrerad annonsdatabas.
Upphandlingsmyndigheten får, efter att ha gett
Konkurrensverket tillfälle att yttra sig, meddela ytterligare
föreskrifter om driften av statistikdatabasen.
Registrerade annonsdatabaser
11 § Upphandlingsmyndigheten får, efter att ha gett
Konkurrensverket tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter
för registrerade annonsdatabaser om
teknisk prestanda.
Upphandlingsmyndigheten får, efter att ha gett
Konkurrensverket tillfälle att yttra sig, meddela ytterligare
föreskrifter för registrerade annonsdatabaser om
1. funktionalitet,
2. tillgänglighet, och
3. servicenivå.
Handläggning av ärenden och betalning av avgifter
12 § Konkurrensverket får meddela verkställighetsföreskrifter
om handläggningen av ärenden enligt lagen (2019:668) om
upphandlingsstatistik och om betalningen av avgifter enligt
11 § samma lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:787 | Förordning (2002:787) om Centrum för idrottsforskning | 1 § Vid Gymnastik- och idrottshögskolan finns Centrum för
idrottsforskning. Detta centrum har till uppgift att initiera,
samordna, stödja och informera om forskning inom idrottens
område samt att ansvara för uppföljning av statens stöd till
idrotten. Centrumet ska också skapa förutsättningar för
samarbete mellan forskare vid olika universitet och högskolor
samt andra engagerade inom området. Förordning (2010:1789).
Organisation
2 § Centrumet leds av en styrelse som ska bestå av en
ordförande och 13 andra ledamöter. Ordföranden ska utses av
regeringen. Av de övriga ledamöterna ska Gymnastik- och
idrottshögskolan utse en ledamot, Riksidrottsförbundet två
ledamöter och följande lärosäten två ledamöter var:
- Lunds universitet efter samråd med Malmö universitet och
Linnéuniversitetet,
- Göteborgs universitet efter samråd med Karlstads
universitet och Högskolan i Halmstad,
- Karolinska institutet efter samråd med Stockholms
universitet,
- Örebro universitet efter samråd med Uppsala universitet och
Linköpings universitet,
- Umeå universitet efter samråd med Mittuniversitetet, Luleå
tekniska universitet och Högskolan Dalarna.
Samtliga ledamöter ska utses för en tid av högst tre år. För
varje ledamot utom ordföranden får det finnas en ersättare.
Ersättaren ska utses på samma sätt och för samma tid som
ledamoten.
Styrelsen ska inom sig utse vice ordförande.
Förordning (2017:1327).
3 § Styrelsen skall utse en föreståndare för centrumet för en
tid av högst tre år.
4 § Till styrelsen finns det knutet ett vetenskapligt råd som
skall bestå av nio ledamöter. Ledamöterna i det vetenskapliga
rådet skall utses av styrelsen efter samråd med
Vetenskapsrådet.
5 § Det vetenskapliga rådet har till uppgift att inför
styrelsen svara för den vetenskapliga bedömningen av
ansökningar om forskningsstöd.
Styrelsens uppgifter
6 § Styrelsen ska
1. avgöra frågor om inriktningen av centrumets verksamhet och
dess arbetsformer,
2. besluta om fördelningen av de resurser som ställs till
förfogande för centrumets verksamhet i ärenden som förutsätter
vetenskapliga bedömningar efter hörande av det vetenskapliga
rådet, och
3. utarbeta förslag till budgetunderlag och årsredovisning till
styrelsen för Gymnastik- och idrottshögskolan.
Förordning (2007:1473).
Ärendenas handläggning
7 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av
de övriga ledamöterna är närvarande.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:139 | Förordning (1983:139) om tillämpning av en överenskommelse den 8
juli 1982 mellan Sveriges regering och Ungerns regering om
tillhandahållande av sjukvårdsförmåner | Den överenskommelse mellan Sveriges regering och Ungerns regering om
tillhandahållande av sjukvårdsförmåner som har undertecknats den 8
juli 1982 skall gälla här i riket från och med den 1 maj 1983.
Överenskommelsen bifogas denna förordning i engelsk originaltext och i
svensk översättning.
Riksförsäkringsverket skall för svensk del vara behörig myndighet för
tillämpningen av överenskommelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:447 | Förordning (1981:447) om statsbidrag till
vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse | 1 § Till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan, i mån av
tillgång på medel, statsbidrag ges enligt denna förordning.
2 § Bidrag ges till kulturhistoriska överkostnader, såsom merkostnader
för kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och kostnader för
medverkan av särskilda sakkunniga vid utredning, projektering och
utförande av arbetena. Bidrag ges inte till kostnader för åtgärder som
ökar bruksvärdet.
3 § Bidrag får ges bara om det kan antas att bebyggelsen kommer att
bevaras för framtiden.
4 § Till vården av byggnadsminnen eller av annan bebyggelse med sådant
kulturhistoriskt värde att dess bevarande är ett riksintresse får
bidrag ges med högst 90 procent av överkostnaderna, om inte särskilda
skäl föranleder ett högre bidrag.
För övrig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse får bidrag ges med
högst 50 procent av överkostnaderna, om inte särskilda skäl föranleder
ett högre bidrag.
5 § Frågor om bidrag prövas av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer.
Ansökan skall ges in skriftligt till länsstyrelsen, som med eget
yttrande skall lämna över ärendet för prövning.
6 § Bidraget betalas ut av riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer i efterskott när det arbete som avses med bidraget
är färdigt.
7 § Sedan arbetet har utförts skall det avsynas av den som
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer utser.
Om det vid synen visar sig att någon åtgärd har vidtagits som har
minskat det kulturhistoriska värdet skall frågan om bidraget prövas på
nytt.
8 § Beslut av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får
inte överklagas.
9 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer efter
samråd med bostadsstyrelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:554 | Förordning (1984:554) om statsbidrag under viss tid till
anordnande av daghem och fritidshem | 1 § Till anordnande av daghem och fritidshem lämnas statsbidrag med
300 000 kronor per avdelning där minst 12 barn avses skrivas in.
Bidrag lämnas för anordnande av daghem och fritidshem som är
berättigade till bidrag enligt förordningen (1983:943) om statsbidrag
till kommunal barnomsorg.
Bidragen avser nybyggnation utöver budgeterad volym på orter där
byggsysselsättningsbehov finns. Tidpunkten för byggnadsarbetenas
igångsättning skall beslutas i samråd med arbetsmarknadsverket.
Byggnadsarbetena skall ha igångsatts under tiden 1 juli 1984--28
februari 1985 och färdigställts senast den 30 september 1985.
2 § Ansökan om anordningsbidrag görs av kommunen och ges in till
socialstyrelsen. Vid ansökan skall fogas utlåtande från
arbetsförmedlingen avseende sysselsättningsläget inom byggsektorn på
orten med närmaste omgivningar. Arbetskraften skall anvisas eller
godkännas av arbetsförmedlingen. Om arbetena skall bedrivas på
entreprenad skall villkoren enligt 1 och 2 §§ tas in i
anbudshandlingarna.
3 § Anordningsbidrag beviljas och betalas ut av socialstyrelsen efter
samråd med arbetsmarknadsverket. Av beviljat bidrag får 50 % betalas
ut som förskott när byggnadsarbetena påbörjats. Återstoden betalas ut
när byggnadsarbetena slutförts.
Om ett daghem eller att fritidshem som anordnats med stöd av bidrag
enligt denna förordning läggs ned eller används för annat ändamål,
skall bidraget betalas tillbaka, om ej regeringen för visst fall
medger befrielse från detta.
4 § Socialstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas
hos regeringen genom besvär.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:105 | Tillkännagivande (2023:105) av de EU-bestämmelser som lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. kompletterar | Grundförordningar som lagen om provtagning på djur, m.m.
kompletterar i de delar de innehåller bestämmelser som faller
inom lagens tillämpningsområde
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växt-skyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets för-ordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av
den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om ändring
och upphäv-ande av vissa akter med avseende på djurhälsa
("djurhälsolag").
Grundförordningar som lagen om provtagning på djur, m.m.
kompletterar i de delar som anges i det följande
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001
av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för
förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av
transmissibel spongiform encefalopati, när det gäller
- artikel 6, utom i de delar som avser åtgärder efter testning
som utförs på slakteri och som avser kontrollmärkning och
kvarhållande i avvaktan på negativt provsvar, och
- artikel 20.
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004
av den 29 april 2004 om livsmedelshygien
- del A, punkt 4 h i bilaga I, när det gäller sjukdomar som
faller inom tillämpningsområdet för lagen om provtagning på
djur, m.m.,
- del A, punkt 7 i bilaga I, när det gäller sådana uppgifter
som faller inom tillämpningsområdet för lagen om provtagning
på djur, m.m., och
- del A, punkt 8 b i bilaga I.
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004
av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda
hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung
- avsnitt I, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, när det gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen om
provtagning på djur, m.m.,
- avsnitt II, kapitel I, punkt 2 i bilaga III, när det gäller
sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen om
provtagning på djur, m.m.,
- avsnitt IX, kapitel I.I, punkterna 1 och 2 i bilaga III, och
- avsnitt IX, kapitel I.I, punkt 5 i bilaga III, när det
gäller sjukdomar som faller inom tillämpningsområdet för lagen
om provtagning på djur, m.m.
6. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009
av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa
gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska
livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG)
nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 726/2004, när det gäller
- artikel 16, och
- artikel 24.1.
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den
11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om
upphävande av direktiv 2001/82/EG, när det gäller
- artikel 106.1 och 106.5, i de delar den riktar sig till
djurägare och djur-hållare,
- artikel 107.1-107.4, i de delar den riktar sig till
djurägare och djurhållare,
- artikel 107.7 och 107.8, i de delar den avser föreskrifter
eller beslut som riktar sig till djurägare och djurhållare,
- artikel 108, i de delar den riktar sig till djurägare och
djurhållare,
- artikel 110.1, i de delar den avser föreskrifter eller
beslut som riktar sig till djurägare och djurhållare, och
- artikel 110.2, 110.3 och 110.5, i de delar den avser
föreskrifter eller beslut som riktar sig till djurägare och
djurhållare.
Förordningar som inte är grundförordningar och som lagen om
provtagning på djur, m.m. kompletterar i de delar som anges i
det följande
8. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/262 av den
17 februari 2015 om fastställande av bestämmelser i enlighet
med rådets direktiv 90/427/EEG och 2009/156/EG vad gäller
metoder för identifiering av hästdjur (förordning om pass för
hästdjur), utom när det gäller artikel 9.2 och 9.3.
9. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 av den
10 augusti 2015 om fastställande av särskilda bestämmelser för
offentlig kontroll av trikiner i kött, när det gäller
- artiklarna 8-10,
- artikel 12.1,
- artikel 12.2, i de delar som inte faller inom
tillämpningsområdet för livsmedelslagen (2006:804) eller lagen
(2006:805) om foder och animaliska biprodukter, och
- artikel 12.3 och 12.4.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:104 | Förordning (1986:104) om registerföring vid allmänna
domstolar med hjälp av automatisk databehandling | 1 § Tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen får föra
register över mål och ärenden som avses i förordningen (1996:271) om
mål och ärenden i allmän domstol med hjälp av automatisk
databehandling. Förordning (1996:276).
2 § Domstolen får använda registret för att fullgöra sina
uppgifter enligt förordningen (1996:271) om mål och ärenden i
allmän domstol och förordningen (1979:802) om dagbok och akter
i konkursärenden och ärenden om företagsrekonstruktion samt för
att fullgöra den underrättelseskyldighet som följer av lag
eller annan författning.
Domstolen får använda registret som ett hjälpmedel också för
1. utskrift och expediering av domar, beslut, protokoll,
stämningar, kallelser, förelägganden, underrättelser,
kungörelser och andra handlingar i mål och ärenden,
2. delgivningsrutiner, bevakning av frister och framställning
av uppropslistor samt bokning av förhandlingslokaler,
3. framställning av statistik. Förordning (1999:1146).
3 § Registret får innehålla endast de uppgifter som anges i bilaga 1
till denna förordning. Förordning 1987:48.
4 § Som sökbegrepp får inte användas uppgifter om saken, sakkod,
typkod, målgrupp, måltyp, författning, frihetsberövande eller annat
tvångsmedel, yrke, titel, adress, nationalitet eller telefonnummer.
Uppgift om sakkod, typkod, målgrupp och måltyp får dock
användas som sökbegrepp för att framställa statistik, om enskilda
personer inte avslöjas. Förordning (1993:819).
5 § Uppgifterna skall gallras ur registret
- i tvistemål och ärenden senast sex år efter avgörandeåret
- i brottmål senast två år efter avgörandeåret.
Sådana uppgifter som avses i punkt 21 i bilaga 1 till denna
förordning skall gallras inom fjorton dagar från dagen för
underrättelsen.
I 2 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän
domstol finns bestämmelser om att uppgifter i register som förs
med hjälp av automatisk databehandling skall framställas i
skrift, innan register gallras. Förordning (1999:1146).
6 § Domstolen får därutöver föra register med hjälp av automatisk
databehandling för återsökning av vägledande avgöranden,
rättsutredningar och liknande rättslig information. Registret får
innehålla endast de uppgifter som anges i .bilaga 2 till denna
förordning. Förordning (1989:675).
Bilaga 1
Register över mål och ärenden
1. mål/ärendenummer, målkategori och målprefix
2. avdelning, rotel och rotelchef
3. inkomstdatum
4. ansökningsavgift
5. saken (ärendemening)
6. sakkod, typkod, målgrupp och måltyp
7. om åklagare/offentlig part
-- partställning
-- namn, tjänstetitel, myndighet och
myndighetsnummer/organisationsnummer
-- postadress
-- telefonnummer
-- diarienummer och diariebeteckning
8. om enskild part/sakägare/intervenient
-- partställning
-- namn/firma och yrke/titel
-- personnummer/organisationsnummer
-- nationalitet
-- underårig (endast tilltalad i brottmål)
-- besöksadress och postadress
-- telefonnummer
-- rättshjälp
-- förenklad delgivning
-- frihetsberövande eller annat tvångsmedel i den mån uppgiften har
betydelse för domstolens hantering av målet eller ärendet
9. om ställföreträdare
-- egenskap (vårdnadshavare, konkursförvaltare e. d.)
-- namn/firma och yrke/titel
-- personnummer/organisationsnummer
-- besöksadress och postadress
-- telefonnummer
10. om biträde/ombud/offentlig
försvarare/rådgivare/förlikningsman/tillsynsman
-- egenskap (ombud, biträde e. d.)
-- fullmakt
-- namn och yrke/titel
-- besöksadress och postadress
-- telefonnummer
11. om vittne/sakkunnig/målsägande som ej för talan/medtilltalad,
annan som avses i 36 kap. 1 § rättegångsbalken, konkursgäldenärens
make samt annan som målet rör
-- egenskap
-- namn och yrke/titel
-- personnummer/myndighetsnummer/organisationsnummer
-- besöksadress och postadress
-- telefonnummer
12. om tolk
-- språk och arvodesnivå
-- namn
-- personnummer
-- postadress
-- telefonnummer
13. tidpunkt då domstolen skall utföra en åtgärd med anledning
av en meddelad dom eller ett meddelat beslut
14. om expedition
-- dag för expedition
-- mottagarens namn, och adress
-- handling
-- yttrandefrist
-- utbetalt belopp
15. om inkommande handlingar samt hos domstolen upprättade
handlingar
-- datum, då handlingen kom in eller upprättades
-- aktbilagenummer
-- i förekommande fall från vem handlingen har kommit
-- i korthet vad handlingen rör
16. om delgivning
-- adressat
-- handling
-- delgivningssätt
-- delgivningsnummer
-- delgivningsdag
-- övriga åtgärder
17. om dom/beslut/föreläggande
-- domstolen samt ställe för meddelandet
-- art och typ
-- datum
-- nummer
-- innebörd och utgång
-- anmälan om missnöje
-- fullföljd
-- laga kraft
-- rättens sammansättning
-- ordförande (tjänsteställning)
18. namn på domare och andra befattningshavare vid domstolen
19. om förhandling/sammanträde/handläggning e. d.
-- tidpunkt och plats
-- typ av förhandling/sammanträde
-- antal förhandlingar/sammanträden
-- beräknad och verklig förhandlingstid/sammanträdestid
-- inställt
20. rättshjälpskostnader
21. brottspåföljd och andra uppgifter som behövs för fullgörande av
underrättelseskyldighet enligt 5-8 §§ förordningen (1970:517) om
rättsväsendets informationssystem eller 26 och 27 §§ förordningen
(1999:1134) om belastningsregister
22. om avgörande som överklagats till domstolen
-- avgörandetyp
-- datum
-- nummer, målprefix
-- domstol/myndighet
-- prövningstillstånd meddelat
23. fristdag i konkurs
24. författning
25. målets art (ensamdomare, förenklad handläggning,
prövningstillstånd e. d.)
26. uppgift om målsamband
27. kommun
28. förtur
29. handläggningsåtgärder/handläggningsstatus
30. om tillsynsmyndighet eller annan som skall höras
-- egenskap
-- namn, tjänstetitel, myndighet och
myndighetsnummer/organisationsnummer
-- postadress
-- telefonnummer
-- diarienummer och diariebeteckning
31. bevakning
32. tekniska och administrativa uppgifter som behövs för att
tillgodose ändamålen med registret.
Med telefonnummer likställs uppgift om telefaxnummer och
nummer till personsökare.
Förordning (1999:1146).
Bilaga 2
Register för återsökning av vägledande avgöranden m. m.
Registret får innehålla:
1. beteckning på handling
2. målnummer
3. avgörandedatum
4. avgörandenummer
5. sökord
6. författningshänvisning
7. problembeskrivning (sammanfattning)
8. hänvisning till rättsutredning
9. fullföljd
10. sökkod.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:51 | Lag (2015:51) om idrottsorganisationers behandling av uppgifter om tillträdesförbud | Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att göra det möjligt för
idrottsorganisationer som anordnar idrottsarrangemang att
behandla personuppgifter för att på ett ändamålsenligt sätt
kunna upprätthålla gällande beslut enligt lagen (2005:321) om
tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och att skydda
människor mot att deras personliga integritet kränks vid
sådan behandling. Lag (2018:1710).
Lagens tillämpningsområde
2 § Denna lag gäller vid idrottsorganisationers behandling
av personuppgifter från det tillträdesförbudsregister som
förs enligt lagen (2018:1693) om polisens behandling av
personuppgifter inom brottsdatalagens område för att
upprätthålla gällande beslut om tillträdesförbud.
Lagen gäller för behandling som är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är
avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier. Lagen gäller även för annan behandling i
fall som avses i 8 §. Lag (2018:1710).
Förhållandet till annan reglering
3 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning).
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen. Lag (2018:1710).
Personuppgiftsansvar
4 § Varje idrottsorganisation är personuppgiftsansvarig
för den behandling av personuppgifter som organisationen
utför. Lag (2018:1710).
Ändamål med personuppgiftsbehandlingen
5 § En idrottsorganisation får behandla personuppgifter från
tillträdesförbudsregistret om det behövs för att förebygga,
förhindra eller upptäcka överträdelse av ett tillträdesförbud
vid ett idrottsarrangemang som organisationen anordnar.
Lag (2018:1710).
Tillgången till personuppgifter
6 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad
den som arbetar eller utför uppdrag åt en idrottsorganisation
behöver för att kunna fullgöra arbetsuppgifterna eller
uppdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om tillgången till personuppgifter.
Lag (2018:1710).
Längsta tid som personuppgifter får behandlas
7 § Personuppgifter som en idrottsorganisation har fått
tillgång till från tillträdesförbudsregistret får inte
behandlas efter det att tillträdesförbudets giltighetstid
löpt ut eller om tillträdesförbudet dessförinnan upphävts.
Lag (2018:1710).
Tystnadsplikt
8 § Den som arbetar eller utför uppdrag åt en
idrottsorganisation och som tar befattning med en uppgift som
har inhämtats med stöd av denna lag får inte obehörigen röja
vad han eller hon på detta sätt har fått veta om någon
enskilds personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet
tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2018:1710).
9 § Har upphävts genom lag (2018:1710).
10 § Har upphävts genom lag (2018:1710).
11 § Har betecknats 6 § genom lag (2018:1710)
12 § Har upphävts genom lag (2018:1710).
13 § Har betecknats 7 § genom lag (2018:1710).
14 § Har betecknats 8 § genom lag (2018:1710).
15 § Har upphävts genom lag (2018:1710).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:97 | Förordning (2005:97) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som kompletterar
rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av
domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om
upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-
förordningen).
Centralmyndighet
2 § Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är
centralmyndighet enligt Bryssel II-förordningen i Sverige.
3 § Centralmyndigheten skall bistå vid tillämpningen av Bryssel
II-förordningen och har de uppgifter som föreskrivs för
centralmyndigheter i Bryssel II-förordningen.
Behörig domstol
4 § En ansökan som avses i 2 § första stycket lagen
(2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel
II-förordningen och som helt eller delvis avser ett barns
person görs
1. om ansökan avser erkännande, till den tingsrätt som anges
i 21 kap. 1 § föräldrabalken, och
2. om ansökan avser verkställbarhetsförklaring, till den
tingsrätt som följer av artikel 29.2. Förordning (2014:1519).
5 § I annat fall än som avses i 4 § görs en ansökan som avses
i 2 § första stycket lagen (2008:450) med kompletterande
bestämmelser till Bryssel II-förordningen
1. om ansökan avser erkännande, till den tingsrätt i följande
förteckning inom vars domsområde motparten har sin hemvist
eller till Nacka tingsrätt, om motparten inte har sin hemvist
i Sverige, och
2. om ansökan avser verkställbarhetsförklaring, till den
tingsrätt i följande förteckning som följer av artikel
29.2.
Tingsrätt Domsområde
Nacka tingsrätt Stockholms län
Uppsala tingsrätt Uppsala län
Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län
Linköpings tingsrätt Östergötlands län
Jönköpings tingsrätt Jönköpings län
Växjö tingsrätt Kronobergs län
Kalmar tingsrätt Kalmar län
Gotlands tingsrätt Gotlands län
Blekinge tingsrätt Blekinge län
Kristianstads tingsrätt Bromölla, Båstads, Hässleholms,
Klippans, Kristianstads, Osby,
Perstorps, Simrishamns,
Tomelilla, Åstorps, Ängelholms,
Örkelljunga och Östra Göinge
kommuner
Malmö tingsrätt Bjuvs, Burlövs, Eslövs,
Helsingborgs, Höganäs, Hörby,
Höörs, Kävlinge, Landskrona,
Lomma, Lunds, Malmö, Sjöbo,
Skurups, Staffanstorps,
Svalövs, Svedala, Trelleborgs,
Vellinge och Ystads kommuner
Halmstads tingsrätt Hallands län
Göteborgs tingsrätt Göteborgs, Härryda, Kungälvs,
Lysekils, Munkedals, Mölndals,
Orusts, Partille, Sotenäs,
Stenungsunds, Strömstads,
Tanums, Tjörns, Uddevalla och
Öckerö kommuner
Vänersborgs tingsrätt Ale, Alingsås, Bengtsfors,
Bollebygds, Borås, Dals-Eds,
Färgelanda, Herrljunga,
Lerums, Lilla Edets, Marks,
Melleruds, Svenljunga, Tranemo,
Trollhättan, Ulricehamns,
Vårgårda, Vänersborgs och
Åmåls kommuner
Skaraborgs tingsrätt Essunga, Falköpings, Grästorps,
Gullspångs, Götene, Habo, Hjo,
Karlsborgs, Lidköpings,
Mariestads, Mullsjö, Skara,
Skövde, Tibro, Tidaholms,
Töreboda och Vara kommuner
Värmlands tingsrätt Värmlands län
Örebro tingsrätt Örebro län
Västmanlands tingsrätt Västmanlands län
Falu tingsrätt Dalarnas län
Gävle tingsrätt Gävleborgs län
Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län
Östersunds tingsrätt Jämtlands län
Umeå tingsrätt Västerbottens län
Luleå tingsrätt Norrbottens län
Förordning (2014:1519).
Handlingar
6 § Centralmyndigheten skall tillhandahålla formulär för
ansökan till myndigheten om biträde i ett enskilt ärende om
föräldraansvar. Förordning (2014:1519).
7 § Ansökan och andra meddelanden till den svenska
centralmyndigheten skall vara avfattade på svenska eller
engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa
språk. Förordning (2014:1519).
8 § Översättningar enligt artikel 45.2 skall vara avfattade på
svenska eller engelska. Förordning (2014:1519).
9 § En auktoriserad translator är behörig att bestyrka
översättningar enligt artikel 38.2 och artikel 45.2.
Förordning (2014:1519).
10 § En domstol eller annan myndighet skall, om någon begär det,
på en kopia av en dom eller ett beslut som har meddelats av
myndigheten intyga att avgörandet är äkta.
Intyg enligt artikel 39 utfärdas av den domstol eller annan
myndighet som har meddelat avgörandet. Förordning (2014:1519).
Förfarande
11 § Centralmyndigheten skall verka för att framställningar och
meddelanden enligt Bryssel II-förordningen i de fall där det är
möjligt sänds direkt till en behörig myndighet utan förmedling
av centralmyndigheten. Förordning (2014:1519).
12 § Om centralmyndigheten tar emot en framställning eller ett
meddelande enligt Bryssel II-förordningen som angår en fråga
som skall eller kan handläggas av annan myndighet, skall
centralmyndigheten genast vidarebefordra framställningen eller
meddelandet till den myndigheten. Centralmyndigheten skall
underrätta avsändaren om till vilken myndighet vidarebefordran
har gjorts. Förordning (2014:1519).
13 § En underrättelse enligt artikel 11.7 om ett beslut av en
domstol i en annan medlemsstat att inte återlämna ett barn och
om möjligheten att yttra sig, skall alltid lämnas av den
behöriga domstol som mottagit informationen enligt artikel
11.6. Underrättelsen skall innehålla information om
1. det meddelade beslutet,
2. att parterna ges tillfälle att inom tre månader från den dag
då de underrättas väcka talan om vårdnaden om barnet,
3. hur talan väcks, och
4. att domstolen avskriver ärendet om talan inte har väckts
inom tidsfristen. Förordning (2014:1519).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:810 | Förordning (1988:810) med instruktion för lokala säkerhetsnämnder
vid kärntekniska anläggningar | Uppgifter
1 § De lokala säkerhetsnämnderna vid kärntekniska anläggningar har de
uppgifter som framgår av 19--21 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet. Förordning (1989:419).
2 § Nämnden skall särskilt
1. följa det kärntekniska säkerhets- och strålskyddsarbetet, i synnerhet
vid berörd kärnteknisk anläggning,
2. inhämta information om det kärntekniska säkerhets- och
strålskyddsarbete som har utförts eller planeras vid anläggningen,
3. inhämta information om planeringen av beredskapen mot
kärnenergiolyckor vid anläggningen,
4. ställa samman material för information om säkerhets- och
strålskyddsarbetet och beredskapsplaneringen,
5. svara för information till allmänheten, myndigheter och institutioner
på det lokala planet om säkerhets- och strålskyddsfrågor samt frågor om
planeringen av beredskapen mot kärnenergiolyckor. Förordning (1989:419).
3 § Nämnden får i mån av tillgång på medel låta utföra sådana
utredningar som behövs för att nämnden skall kunna bedöma betydelsen av
vidtagna eller planerade kärntekniska säkerhets- eller
strålskyddsåtgärder vid den kärntekniska anläggningen. Förordning
(1989:419).
4 § Varje nämnd skall årligen senast den 1 mars till regeringen
lämna en berättelse om verksamheten under det senaste budgetåret.
Förordning (1995:557).
Sammansättning
5 § Nämnden består av högst tretton ledamöter.
En av ledamöterna är ordförande.
Verksförordningens tillämpning
6 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på nämnden:
18 § om myndighetens organisation,
26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn,
31 § om myndighetens beslut,
35 § om överklagande. Förordning (1996:315).
7 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 6, 7, 9 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322).
Förordning (1996:315).
Organisation
8 § Nämnden har en sekreterare.
Ärendenas handläggning
9 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
10 § Ärendena avgörs efter föredragning.
Tjänstetillsättningar
11 § Ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen för
en tid av högst fyra år. Av ledamöterna utses högst tio efter
förslag av den kommun där den kärntekniska anläggningen är
belägen och högst tre efter förslag av övriga kommuner som i
förekommande fall till någon del omfattas av den inre
beredskapszon som bestämts för anläggningen.
För ordföranden och varje annan ledamot utses på samma sätt en
ersättare. Förordning (1999:142).
12 § Ledamöterna i nämnden bör vara bosatta i den kommun på vars förslag
de har utsetts.
13 § Nämnden utser sekreterare.
Överklagande
14 § I 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser
om hur nämndens beslut om begäran enligt 21 § samma lag får överklagas.
När ett annat beslut av nämnden överklagas skall skrivelsen med
överklagandet tillställas den myndighet som skall pröva överklagandet
och skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag klaganden fick
del av beslutet. Om skrivelsen kommit in för sent skall myndigheten
avvisa den. Skrivelsen skall dock inte avvisas, om förseningen beror på
att nämnden har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man
överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om den inom
överklagandetiden har kommit in till nämnden.
Övergångsbestämmelser
1995:557
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första
gången efter utgången av budgetåret 1995/96. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om budgetåret 1994/95.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:315 | Förordning (1985:315) om frihandel i varuutbytet
med Grönland | Regeringen föreskriver att bestämmelserna i frihandelsförordningen
(1977:1194) rörande varuutbytet med Europeiska ekonomiska gemenskapen
(EEC) och Europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) jämte dess
medlemsstater skall tillämpas i fråga om motsvarande varuutbyte mellan
Sverige och Grönland.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:396 | Förordning (1977:396)
om enskild sjuksköterskeutbildning; | 1 § Statsbidrag till sådan utbildning som motsvarar utbildningen
vid hälso- och sjukvårdslinjen i grundläggande
högskoleutbildning och som anordnas av enskild huvudman
utgår med belopp som regeringen bestämmer särskilt för varje
fall. Förordning (1982:947).
2 § För en läroanstalt med sådan utbildning som avses i denna
förordning skall finnas en styrelse. Förordning (1992:719).
3 § I beslut om statsbidrag meddelar regeringen de föreskrifter i
övrigt som skall utgöra villkor för statsbidrag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:527 | Förordning (1989:527) om riksmätplatser | 1 § Har upphävts genom förordning (1994:1938).
2 § Har upphävts genom förordning (1994:1938).
3 § Riksmätplatser enligt lagen (2011:791) om ackreditering
och teknisk kontroll är de organ som anges i bilagan till
denna förordning. I bilagan anges också storheterna för varje
riksmätplats. Förordning (2011:810).
Övergångsbestämmelser
1989:527
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989, då förordningen
(1985:1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser m. m. och
förordningen (1980:122) om utseende av riksmätplatser skall upphöra att
gälla.
2. I fråga om tidigare auktoriserade provplatser för obligatorisk eller
frivillig kontroll tillämpas dock förordningen (1985:1107) om
riksprovplatser och auktoriserade provplatser m. m. intill dess
Styrelsen för teknisk ackreditering har beslutat om ackreditering enligt
den nya lagen. Förordning (1990:1329).
1994:1938
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Aktiebolag skall
intill utgången av mars 1995 alltjämt vara riksprovplats för
kontrollområdena Motorbensin och Återföringssystem för
bensingaser.
3. I annan författning får, i de fall regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer har sådan behörighet,
föreskrivas att viss provning eller kontroll även efter
utgången av år 1994 övergångsvis skall utföras av ett organ som
upptagits som riksprovplats i den upphävda bilagan. I sådana
fall skall under denna övergångstid bestämmelserna om
riksprovplatser i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och
förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll, i deras lydelse
före utgången av år 1997, tillämpas på organet.
Förordning (1997:1238).
Bilaga 1 Har upphävts genom förordning (1994:1938).
Bilaga
Förteckning över mätstorheter och riksmätplatser
Mätstorhet Riksmätplats
Mekanik
1. längd Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Aktiebolag (1-9)
2. plan vinkel
3. volym
4. massa
5. kraft
6. kraftmoment
7. ljudtryck
8. acceleration
9. tryck
Tid och frekvens
1. tidintervall Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Aktiebolag (1-3)
2. tidpunkt
3. frekvens
Elektricitet och magnetism
1. elektrisk spänning Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Aktiebolag (1-9)2.
elektrisk ström
3. impedans
4. elektrisk effekt
5. elektrisk energi
6. dämpning
7. brus
8. reflektionsfaktor
9. strålningflödestäthet
Värme
temperatur Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Aktiebolag
Fotometri och radiometri
1. ljusflöde Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut
Aktiebolag (1-10)
2. ljusstyrka
3. illuminans
4. luminans
5. kromaticitetskoordinater,
tristimulusvärden
6. korrelerad färgtemperatur
7. strålningsflöde
8. irradians
9. relativ irradians
10. spektral irradians
Joniserande strålning
1. exposition Strålsäkerhetsmyndigheten
(1-4)
2. absorberad dos
3. dosekvivalent
4. kerma
Förordning (2008:464).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:411 | Förordning (1980:411)
med instruktion för statens planverks tekniska råd | 1 § Statens planverks tekniska råd har till uppgift att biträda verket i
frågor av större vikt i samband med att regler utarbetas för
tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10). Förordning (1987:292).
2 § Rådet består av generaldirektören i planverket, som är rådets
ordförande, och högst 24 andra ledamöter. Vid förhinder för
generaldirektören fungerar som ordförande den som generaldirektören
utser bland verkets tjänstemän. Förordning (1982:139).
3 § I rådet skall ingå en företrädare för bostadsstyrelsen, en för
byggnadsstyrelsen, en för statens provningsanstalt och en för statens
råd för byggnadsforskning.
Dessutom skall följande organisationer och företag beredas tillfälle
att ha var sin företrädare i rådet, nämligen Byggherreföreningen,
Byggstandardiseringen, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer,
Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Föreningen Sveriges
VVS-inspektörer, Hyresgästernas riksförbund, Industrins
byggmaterialgrupp, Svenska arkitekters riksförbund, Svenska
byggnadsarbetareförbundet, Svenska elverksföreningen, Svenska
kommunförbundet, Svenska konsultföreningen, Svenska vägoch
vattenbyggares riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
Trähusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund samt VVS-
tekniska föreningen. Tillfälle att ha en gemensam företrädare i rådet
skall också beredas */kurs/ dels*/slut kurs/ Byggförbundet och Svenska
byggnadsentreprenörföreningen, */kurs/ dels*/slut kurs/ de
allmännyttiga bostadsföretagen */kurs/ och dels*/slut kurs/ de
kooperativa bostadsföretagen. Förordning (1982:139).
4 § Andra ledamöter i rådet än ordföranden utses av planverket för
högst tre år efter samråd med vederbörande myndighet, organisation
eller företag.
Planverket får tillkalla särskilda sakkunniga att tillfälligt ingå som
ledamöter i rådet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:8 | Förordning (1987:8) om bidrag för
inskolningsplatser | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om bidrag till
arbetsgivare som anställer ungdomar på sådana inskolningsplatser som
avses i en överenskommelse den 18 september 1986 om inskolningsplatser
mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige
och Privattjänstemannakartellen.
2 § Föreskrifterna i förordningen skall tillämpas även på andra
inskolningsplatser, om regeringen bestämmer det.
3 § Har sådana kollektivavtal om inskolningsplatser som avses i den i
1 § nämnda överenskommelsen träffats efter den 1 juli 1987, tillämpas
föreskrifterna i förordningen på dessa inskolningsplatser endast om
regeringen bestämmer det. Förordning (1987:517).
Allmänna villkor
4 § Bidrag får, inom ramen för tillgängliga resurser, lämnas vid
anställning på inskolningsplats av arbetslösa ungdomar. Bidrag lämnas
för ungdomar som har fyllt antingen 18 men inte 20 år eller, om de har
fullföljt en minst tvåårig gymnasial utbildning, 17 men inte 20 år och
som saknar längre sammanhängande arbetslivserfarenhet. Bidraget lämnas
under förutsättning att anställningen anvisas av den offentliga
arbetsförmedlingen. Förordning (1988:515).
4 a § Anvisning av någon som inte fyllt 20 år till anställning för
vilken bidrag enligt denna förordning kan lämnas får ske först när
den sökande i fyra veckor deltagit i jobb-sökar-aktiviteter som
anordnats av länsarbetsnämnden.
Om den sökande har slutat skolan eller någon annan längre
utbildning under våren, får anvisning ske tidigast den 1 september
samma år.
Om det finns skäl för det, får undantag göras från bestämmelserna i
första och andra styckena. Förordning (1993:731).
5 § har upphävts genom förordning (1989:436).
6 § En jämn könsfördelning skall eftersträvas när inskolningsplatser
anvisas. Förordning (1987:517).
Bidragets storlek m. m.
7 § Bidrag lämnas med högst 65 procent av lönekostnaden per
månad för den anställde, dock med högst 14 300 kr.
Bidragsgrundande lönekostnad är kontant bruttolön inkl. sjuklön
och semesterersättning samt avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Endast sådana lönekostnader som hänför sig till
normal veckoarbetstid är bidragsgrundande.
När bidrag beslutas skall bidragets storlek i kronor fastställas.
Detta belopp skall gälla hela bidragsperioden. Vid oavlönad
frånvaro skall bidraget reduceras proportionellt med frånvaron.
Förordning (1993:731).
8 § För varje ungdom får bidrag lämnas under högst sex månader.
Länsarbetsnämnden får dock, om det finns synnerliga skäl, medge att
bidrag lämnas under högst tolv månader. Förordning (1989:1012).
9 § Bidrag får inte lämnas till arbetsgivare som för samma åtgärd får
bidrag enligt andra bestämmelser. Förordning (1987:517).
Övriga bestämmelser
10 § Bestämmelserna i 19--23 §§ förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten gäller när denna förordning
tillämpas. Förordning (1987:517).
11 § har upphävts genom förordning (1988:1594).
12 § Beslut att inte anvisa någon en anställning för vilken bidrag
enligt denna förordning kan lämnas får inte överklagas. Rätten att
överklaga beslut följer i övrigt av 50 och 51 §§ förordningen
(1988:1139) med instruktion för arbetsmarknadsverket. Förordning
(1988:1594).
13 § har betecknats 12 § genom förordning (1987:517).
14 § har upphävts genom förordning (1987:517).
Övergångsbestämmelser
1989:1012
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1990. De nya
föreskrifterna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari
1990.
1993:731
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som har beviljats före
ikraftträdandet.
1994:293
Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas på anställningar
som har tillträtts före den 1 juli 1994.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:517 | Förordning (2012:517) om statsbidrag till kulturella ändamål | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om statsbidrag
till kulturella ändamål.
Statsbidrag enligt förordningen lämnas i mån av tillgång på
medel.
1 a § Statsbidrag enligt denna förordning får endast lämnas i
enlighet med de villkor som anges i kapitel I och artikel 53 i
kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014
genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med
den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.
Förordning (2021:1319).
Ändamålet med statsbidraget
2 § Ändamålet med statsbidraget är att främja ett kulturutbud
av hög kvalitet som bidrar till att uppfylla de nationella
kulturpolitiska målen.
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Statsbidrag enligt denna förordning får lämnas till
1. kulturverksamhet som bedrivs i Sverige,
2. en aktör verksam i Sverige som deltar i internationell
eller interkulturell kulturverksamhet, och
3. internationell kulturverksamhet som bedrivs av en samisk
organisation.
Med internationell kulturverksamhet avses verksamhet som berör
Sverige och minst ett annat land. Med interkulturell
kulturverksamhet avses verksamhet som främjar etnisk och
kulturell mångfald i Sverige.
4 § Statsbidrag får lämnas i form av verksamhetsbidrag eller
projektbidrag.
5 § Statsbidrag får lämnas endast till juridiska personer och
enskilda näringsidkare.
6 § Statsbidrag får lämnas till
1. verksamhet av professionell art, och
2. amatörkulturell verksamhet och nationella minoriteters
kulturverksamhet, om verksamheten är av nationell
kulturpolitisk betydelse.
7 § Statsbidrag får lämnas endast till verksamhet som har även
annan finansiering. Vid fördelning av bidrag ska hänsyn tas
till om verksamheten redan beviljats annat statligt stöd.
8 § Statsbidrag får inte lämnas till den som har skulder för
svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller
som är i likvidation eller konkurs.
8 a § Om uppgifter om ett stöd till ett företag ska
offentliggöras enligt artikel 9 i kommissionens förordning
(EU) nr 651/2014, får stödet endast beviljas om företaget
samtycker till offentliggörandet. Förordning (2021:1319).
Ärendenas handläggning
9 § Statens kulturråd prövar frågor om statsbidrag enligt
denna förordning.
10 § En ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ges in
till Statens kulturråd.
11 § Ett beslut om statsbidrag får förenas med villkor. Dessa
ska framgå av beslutet. I beslutet ska även sista dag för
redovisning enligt 12 § anges.
Redovisning
12 § Den som har beviljats statsbidrag enligt denna förordning
ska till Statens kulturråd redovisa hur medlen har använts och
vilka resultat som har uppnåtts.
Hinder mot utbetalning
12 a § Statsbidrag får inte betalas ut till ett företag som är
föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av
Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd beviljat av en
svensk stödgivare olagligt och oförenligt med den inre
marknaden. Förordning (2021:1319).
13 § Statens kulturråd får besluta att ett beviljat
statsbidrag tills vidare inte ska betalas ut, om det kan antas
att bidraget har beviljats på grund av felaktiga uppgifter.
Återbetalning och återkrav
14 § Mottagaren av ett statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget inte använts för det ändamål som det har beviljats
för,
4. den som har tagit emot bidraget inte lämnar sådan
redovisning som avses i 12 §, eller
5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts.
15 § Om någon är återbetalningsskyldig enligt 14 §, ska
Statens kulturråd besluta att helt eller delvis kräva tillbaka
statsbidraget.
16 § Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 15 § inte
betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen
(1975:635) tas ut på beloppet.
17 § Om det finns särskilda skäl, får Statens kulturråd helt
eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 15 §
eller ett krav på ränta enligt 16 §.
Offentliggörande, rapportering och registerföring
17 a § I 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska
unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om
tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler finns
bestämmelser om offentliggörande, rapportering och
registerföring. Förordning (2021:1319).
Bemyndigande
18 § Statens kulturråd får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
19 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 12 a och 13 §§ får dock inte överklagas.
Förordning (2021:1319).
Övergångsbestämmelser
2013:517
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013, då
förordningen (1984:326) om statsbidrag till kulturella ändamål
och förordningen (2008:556) om statsbidrag till internationell
och interkulturell kulturverksamhet ska upphöra att gälla.
2. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande för
statsbidrag som har beviljats före den 1 januari 2013.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:49 | Förordning (1975:49) om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av guld, silver eller platina | 1 § Med märkning avses i denna förordning sådan stämpling som
anges i konventionen om kontroll och märkning av arbeten av
ädel metall, vilken undertecknades i Wien den 15 november 1972.
Märkning består av tillverkarstämpel, finhaltsstämpel,
kontrollbyrås identitetsstämpel och gemensam kontrollstämpel.
Förordning (1999:781).
1 a § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll anmäler
de organ som ska vara svenska kontrollbyråer enligt
konventionen om kontroll och märkning av arbeten av ädel
metall.
De organ ska anmälas som begär det och som är ackrediterade
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och
upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791)
om ackreditering och teknisk kontroll som kontrollorgan enligt
lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten samt i övrigt
uppfyller de krav som följer av konventionen.
Förordning (2022:1148).
1 b § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får
meddela närmare föreskrifter om de krav som skall vara
uppfyllda för att ett organ skall kunna anmälas som
kontrollbyrå enligt denna förordning och om de kontrollformer
som skall användas i samband med kontrollstämpling. Förordning
(1999:781)
2 § Tillverkarstämpel utgörs av bokstäver eller symbol.
Finhaltsstämpel utgörs av siffror som utvisar arbetets lägsta
finhalt i tusendelar.
En kontrollbyrås identitetsstämpel utgörs av tre kronor i en
rektangulär sköld åtföljd av kontrollbyråns identitetsnummer
hos Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. För
sådant arbete som avses i 1 § lagen (1999:779) om handel med
ädelmetallarbeten får organets identitetsstämpel utgöras av
kontrollbyråns kontrollstämpel enligt förordningen (1999:780)
om handel med ädelmetallarbeten åtföljd av kontrollbyråns
identitetsnummer hos Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll.
Gemensam kontrollstämpel består av en avbildning i relief av en
balansvåg med siffror på en linjerad bakgrund inom en ram som
genom sin form anger ädelmetallens art. Siffrorna visar
arbetets lägsta finhalt i tusendelar. Förordning (1999:781).
3 § En kontrollbyrå skall på begäran förse ett arbete som
avses i 1 § lagen (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten
med gemensam kontrollstämpel, om kraven för detta är uppfyllda.
En kontrollbyrå skall på begäran förse även andra arbeten av
guld eller silver än som avses i första stycket med gemensam
kontrollstämpel, om kraven för detta är uppfyllda. Förordning
(1999:781).
4 § Ett arbete av guld eller platina som är försett med
märkning behöver inte förses med stämplar enligt lagen
(1999:779) om handel med ädelmetallarbeten. Förordning
(1999:781).
5 § har upphävts genom förordning (1988:914).
6 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får
utföra kontrollprov på arbeten av guld, silver eller platina
som har försetts med gemensam kontrollstämpel. Förordning
(1999:781).
7 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får efter
samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om
avgifter för användande av identitetsstämpel. Förordning
(1999:781).
8 § Efter kontrollstämpling får inte tillverkarstämpel eller
finhaltsstämpel ändras eller utplånas eller sådan stämpel
åsättas arbetet i form av reliefstämpel.
Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter,
om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Förordning (1999:781)
9 § har upphävts genom förordning (1999:781).
10 § har upphävts genom förordning (1988:914).
Övergångsbestämmelser
1999:781
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Intill dess att sådant ackrediterat organ som avses i 1 a §
har anmälts får motsvarande uppgifter utföras av Sveriges
Provnings och forskningsinstitut Aktiebolag, utan hinder av att
detta inte ackrediterats.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:773 | Lag (1987:773)
om fritidsbåtsregister | Inledande bestämmelser
1 § Registrering av båtar enligt denna lag sker i det
fritidsbåtsregister som avses i 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s.
1). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av
automatisk databehandling.
2 § Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underlag för
1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,
2. planering av trafiken med fritidsbåtar.
Registret får även användas som underlag för
1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,
2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.
3 § Polismyndighet, tullmyndighet, kustbevakningen, riksskatteverket,
skattemyndighet, skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret. Lag (1990:399).
4 § Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även
den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om
återtaganderätt.
Bestämmelserna i denna lag om ägare av en båt gäller också den som äger
andel i en båt.
Registrering och anteckning av förvärv m. m.
5 § Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (1979:377)
om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen
är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om
1. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av
minst fem meter eller
2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande
överstiger tio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda
effekt överstiger nämnda tal.
Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då
den därefter utrustas med segel eller motor.
Första och andra styckena gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt
i Sverige.
6 § Även en annan svensk båt än en sådan som avses i 5 § får på begäran
av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens
typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den
registreras.
7 § Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara
registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för
registrering inom en vecka från det att den förvärvades eller
registreringsplikt inträdde.
8 § Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den
registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en
länsstyrelse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom
arv, bodelning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller
bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden
räknas, vid testamente, från det detta kom att stå fast och i annat fall
från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan
gjordes.
Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv,
bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en
vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en
länsstyrelse.
9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en
registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.
Avregistrering
10 § En båt skall avregistreras om den
1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,
2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av
överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret,
3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom
tre månader,
4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år
därefter,
5. har registrerats enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m. m.,
6. i annat fall än som sägs i 1--5 sedan minst ett år inte skall vara
registrerad enligt 5 §,
7. är registrerad enligt 6 § och anmäls för avregistrering.
11 § Om en båt skall avregistreras enligt 10 § 1--6 är ägaren skyldig
att utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för
avregistrering.
Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 § 1--6,
får länsstyrelsen självmant avregistrera båten.
Registeravgift
12 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet att betala en
årlig registeravgift.
Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en
registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistret som
ägare när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de
solidariskt betalningsansvariga.
13 § Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att
betala registeravgift.
14 § Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.
15 § Den som har påförts registeravgift enligt 14 § får begära beslut om
avgift.
Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter
den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften
tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från
mottagningsdagen.
16 § Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får
verkställighet ske enligt utsökningsbalken.
Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.
17 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 § döms till
böter.
18 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 § eller 11
§ första stycket döms till penningböter.
Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 §
första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är
dock den andre fri från ansvar. Lag (1991:311).
19 § I fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller
stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med
samäganderätt kan en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen
eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som
bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i
lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller däre
fter äre denne.
20 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får
i det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från
bestämmelserna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.
21 § En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas
hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av
sjöfartsverkets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 § meddelas av
regeringen.
Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller överklagas ett
sådant beslut till domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från
att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts
genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen
eller domstolen.
Övergångsbestämmelser
1987:773
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som
då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. I stället för den i
7 § angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall
ske senast den 1 april 1988.
3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs
enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart
m. m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret, skall genom
sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.
4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5
övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregistret. Avförs båten ur
skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den införas i
fritidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligt denna lag.
1992:1653
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1987:773) om
fritidsbåtsregister skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.
Gallring av uppgifter i fritidsbåtsregistret sker i enlighet med
arkivlagens (1990:782) bestämmelser.
Uppgifterna i fritidsbåtsregistret skall överlämnas till arkivmyndighet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:645 | Förordning (1997:645) om batterier | Allmänna bestämmelser
1 § Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i
miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier.
Med batterier avses även batteripaket och ackumulatorer.
2 § Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning
batterier med
1. mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver,
2. mer än 0,025 viktprocent kadmium, eller
3. mer än 0,4 viktprocent bly.
Med hantering avses i denna förordning detsamma som i 14 kap.
2 § 6 miljöbalken. Förordning (2008:252).
Förbud och märkning
3 § Batterier som innehåller mer än 0,0005 viktprocent
kvicksilver får inte saluföras eller överlåtas yrkesmässigt.
Detta gäller även batterier som är inbyggda i varor.
Förbudet gäller inte batterier av knappcellstyp som innehåller
högst 2 viktprocent kvicksilver. Förordning (1999:260).
4 § Ett miljöfarligt batteri får överlåtas yrkesmässigt endast
om det har märkts tydligt på ett sådant sätt som anges i bilaga
1 till denna förordning av tillverkaren eller den som har fört
in det till Sverige.
I stället för skyldigheten att märka batteriet gäller i fråga
om enstaka knappceller att förpackningen till ett sådant
batteri skall vara tydligt märkt på ett sådant sätt som anges i
bilaga 1.
5 § Varor med inbyggda miljöfarliga batterier får saluföras och
överlåtas yrkesmässigt endast om batterierna med lätthet kan
avlägsnas av användaren när de är förbrukade. Detta gäller inte
varor som anges i bilaga 2 till denna förordning.
En sådan vara som avses i bilaga 2 med inbyggda batterier som
inte med lätthet kan avlägsnas av användaren skall åtföljas av
information om att miljöfarliga batterier ingår och hur dessa
kan avlägsnas på ett säkert sätt.
Försiktighetsmått
6 § Den som yrkesmässigt till Sverige för in eller hanterar
miljöfarliga batterier ska
1. vidta de åtgärder som behövs för en övergång till batterier
som inte är miljöfarliga enligt denna förordning, och
2. vidta de försiktighetsmått som är nödvändiga för att hindra
eller motverka skador på människor eller miljön till följd av
hanteringen av miljöfarliga batterier. Förordning (2008:252).
Hantering av batterier
7 § Kasserade batterier skall sorteras ut och hanteras skilt
från annat avfall. Om ett batteri är inbyggt eller på annat
sätt ingår i en annan kasserad vara och batteriet med lätthet
kan avlägsnas från den andra varan, skall batteriet avlägsnas
från den andra varan. Förordning (2005:212).
8 § Kommunen skall ta hand om kasserade batterier och för det
ändamålet tillhandahålla lämpliga insamlingssystem.
Kommunen skall se till att batterier som samlats in enligt
första stycket transporteras bort, sorteras samt återvinns
eller bortskaffas. Förordning (2005:212).
9 § Den som yrkesmässigt överlåter eller saluför batterier och
i samband med den verksamheten tar emot kasserade batterier
skall lämna de kasserade batterierna till kommunens
insamlingssystem eller, om batterierna innan dess har
sorterats, till en anläggning för bortskaffande eller
återvinning.
Den som yrkesmässigt överlåter batterier skall i samband med
överlåtelsen på lämpligt sätt informera konsumenterna om var de
kan lämna kasserade batterier. Förordning (2005:212).
10 § Vad som sägs i 8 och 9 §§ gäller inte blybatterier över
tre kilogram eller öppna nickel-kadmiumbatterier.
Förordning (1998:954).
11 § Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in,
överlåter eller saluför blybatterier med en vikt över tre
kilogram är skyldig att ta emot kasserade sådana blybatterier
och att transportera dem till en anläggning för bortskaffande
eller återvinning.
12 § Har upphävts genom förordning (2005:212).
13 § Har upphävts genom förordning (2005:212).
Uppgiftsskyldighet
14 § Den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in
miljöfarliga batterier, för vilka en avgift skall betalas
enligt 16 §, skall till Naturvårdsverket lämna uppgifter om den
mängd batterier som har överlåtits eller förts in för eget bruk
i yrkesmässig verksamhet. Skyldigheten gäller även dem som
yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in varor som
innehåller miljöfarliga batterier eller varor med bipackade
sådana batterier.
Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om
uppgiftsskyldigheten. Förordning (1999:260).
Avgifter
15 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 14 § skall betala en
avgift som avser kostnader för
1. bortskaffande eller återvinning av miljöfarliga batterier,
2. information som behöver spridas för att uppnå det syfte som
anges i denna förordning,
3. kommunernas sortering av miljöfarliga batterier,
4. insamling av blybatterier,
5. Naturvårdsverkets handläggning av de uppgifter som skall
lämnas och som avser miljöfarliga batterier.
Förordning (1999:260).
16 § För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska
marknaden eller förs in till Sverige för eget bruk i
yrkesmässig verksamhet skall avgift tas ut med
- 500 kronor per kilogram miljöfarliga alkaliska
brunstensbatterier,
- 500 kronor per kilogram miljöfarliga silveroxidbatterier,
- 500 kronor per kilogram miljöfarliga zinkluftbatterier,
- 300 kronor per kilogram för slutna nickel-kadmiumbatterier
- 30 kronor per startbatteri som innehåller bly,
- 1 krona 70 öre per kilogram övriga blybatterier.
Batteriernas vikt skall inkludera elektrolyt samt i fråga om
batteripaket vikten av hela paketet.
Förordning (1999:260).
17 § Avgiften skall betalas kvartalsvis efter beslut av
Naturvårdsverket som skall ta emot och redovisa betalningen.
Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om betalning
av avgiften. Förordning (1998:954).
18 § Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket
besluta att avgiften skall sättas ned eller efterskänkas.
Förordning (1998:954).
19 § Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt
utsökningsbalken. Naturvårdsverket får förordna att ett
sådant beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.
Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. och i
indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1998:954).
20 § Kommunernas ersättning för sortering av batterier skall
bestämmas i förhållande till levererad mängd utsorterde
miljöfarliga batterier och kostnad för sortering enligt taxa
som fastställs av Naturvårdsverket. Förordning (1998:954).
Tillsyn, ansvar och överklagande
21 § I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
och förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn och
avgifter. Förordning (1998:954).
22 § För transport av kasserade blybatterier och
nickelkadmiumbatterier gäller inte vad som föreskrivs i 26 och
27 §§ avfallsförordningen (2001:1063). För sådana batterier som
avses i 11 § gäller inte 15 § avfallsförordningen (2001:1063).
Bestämmelser om att tillstånd krävs för viss hantering av
förbrukade miljöfarliga batterier finns i förordningen
(1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall och i
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd. Förordning (2001:1071).
23 § I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och
förverkande. Förordning (1998:954).
24 § I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om
överklagande. Förordning (1998:954).
25 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna
förordning får meddelas av Naturvårdsverket. Förordning (1998:954).
Övergångsbestämmelser
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999. I fråga om
överlåtelse av batterier till Försvarsmakten eller Försvarets
materielverk skall dock 3 § i sin äldre lydelse gälla fram till
utgången av år 1999. Förordning (1999:910).
Bilaga 1
Vid märkning enligt 4 § skall en av följande två symboler
användas
Symbolen skall täcka tre procent av ytan på batteriets största
sida. För cylinderformade batterier skall symbolen täcka tre
procent av halva batteriets yta. Symbolen skall dock inte vara
större än 5 x 5 cm. Om batteriet är så litet att tre procent av
batteriets yta är mindre än 0,5 x 0,5 cm skall en symbol med
storleken 1 x 1 cm placeras på förpackningen till batteriet.
Den som ansvarar för märkningen enligt 4 § första stycket skall
besluta om vilken av de båda symbolerna som skall användas.
Märkningen skall också upplysa om vilken tungmetall batteriet
innehåller genom en symbol som består av den kemiska
beteckningen för den aktuella tungmetallen; Hg, Cd eller Pb.
Symbolen skall placeras under symbol för sopkärlet och vara
minst en fjärdedel så stor som den symbolen.
Märkningen skall vara väl synlig, läsbar och outplånlig.
Bilaga 2
Förbudet i 5 § gäller inte
1. om det av tekniska skäl är nödvändigt att använda
miljöfarliga batterier: apparater där batterier är fastlödda,
fastsvetsade eller på något annat sätt permanent fästa vid
kontaktpunkter för att säkerställa en kontinuerlig
strömförsörjning vid krävande industriell användning och för
att bevara minnes- och datafunktioner i databehandlings- och
kontorsutrustning,
2. om en oavbruten funktion är nödvändig och om batterierna
endast kan avlägsnas av kvalificerad personal: referensceller i
utrustning för vetenskapligt eller yrkesmässigt bruk samt
miljöfarliga batterier i medicinska anordningar avsedda att
upprättahålla vitala funktioner och i pacemaker,
3. om ett batteribyte som utförs av okvalificerad personal kan
medföra säkerhetsrisker för användaren eller påverka apparatens
funktion: bärbara apparater, eller
4. utrustning för yrkesmässig användning i mycket känslig
omgivning, exempelvis i närvaro av flyktiga ämnen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:591 | Förordning (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet
att anlita Riksbanken eller Postgirot | 1 § Denna förordning gäller i fråga om medel som förvaltas av statlig
myndighet eller annat statligt organ. Förordning (1977:383).
2 § Kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående
utbetalning skall, om något annat inte har föreskrivits, vara insatta på
statsverkets checkräkning i Riksbanken, på postgirokonto eller, efter
beslut av regeringen i varje särskilt fall, på räkning i annan bank än
Riksbanken. Förordning (1992:266).
3 § Om inte annat har föreskrivits, skall betalningar till och från
staten ske över postgiro. Förordning (1992:266).
4 § Riksrevisionsverket får medge undantag från bestämmelserna i 3 §.
Undantag får medges om en kostnadseffektiv lösning uppnås för
statsverket som helhet och hanteringen av statens betalnings- och
redovisningssystem inte försvåras. Undantag får dock inte medges om
detta skulle få stor betydelse för Postgirots ekonomi. Förordning
(1992:266).
5 § Om anlitandet av en annan betalningsförmedlare än Postgirot innebär
att en myndighet får ränteinkomster skall dessa levereras in till
inkomsttitel på statsbudgeten. Förordning (1992:266).
6 § Riksrevisionsverket får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning. Förordning (1992:266).
1977:383
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1977. Beslut, som före den 1
juli 1977 har meddelats om insättande av medel hos Post- och
Kreditbanken eller Sveriges Kreditbank, skall från och med nämnda dag
avse bank i allmänhet.
1994:14
För tiden fram till utgången av juni månad 1994 gäller dock fortfarande
3 § förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att
anlita Riksbanken eller postgirot.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2013:711 | Förordning (2013:711) om ersättningar för vissa vårdkostnader i internationella förhållanden | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om ersättningar för
vissa vårdkostnader i internationella förhållanden.
Förordning (2015:882).
2 § Det som i denna förordning sägs om en region gäller även
en kommun som inte ingår i en region. Förordning (2019:1095).
3 § Ersättning lämnas med högst ett belopp som motsvarar de
faktiska kostnader som har uppkommit för en region eller för
Försäkringskassan. Förordning (2019:1095).
Ersättning till regioner
4 § Försäkringskassan ska ersätta en region för kostnader som
avser hälso- och sjukvård, tandvård, sjukresor,
sjuktransporter och inköp av varor som omfattas av
bestämmelserna i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
om
1. kostnaderna har uppkommit till följd av rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,
2. kostnaderna har uppkommit till följd av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen,
3. det följer av en överenskommelse om social trygghet eller
sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat, eller
4. kostnaderna avser personer som vid tillämpning av
förordning (EG) nr 883/2004 bedöms vara bosatta i Sverige men
som inte ska folkbokföras.
Första stycket gäller inte kostnader som en region ansvarar
för enligt lagen (2013:514) om regionernas och kommunernas
kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
Förordning (2019:1095).
5 § Ersättning för hälso- och sjukvård som har
tillhandahållits av en region lämnas med ett belopp som
motsvarar det riksavtal för hälso- och sjukvård som gällde vid
tidpunkten för vården. Förordning (2019:1095).
6 § Ersättning för hälso- och sjukvård som har
tillhandahållits av privatpraktiserande läkare eller
fysioterapeuter som är anslutna till det ersättningssystem som
regionen finansierar lämnas med ett belopp som motsvarar det
riksavtal för hälso- och sjukvård som gällde vid tidpunkten
för vården. Förordning (2019:1095).
7 § Ersättning för tandvård lämnas enligt tandvårdslagen
(1985:125) och lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.
8 § Ersättning för en sjukresa eller annan sjuktransport
lämnas med ett belopp som motsvarar den faktiska kostnad som
regionen haft för resan. Detsamma gäller inköp av varor som
omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m. Förordning (2019:1095).
9 § Ersättning lämnas under förutsättning att regionen
1. inte tar ut högre avgifter av patienter som får hälso- och
sjukvård, tandvård, sjukresor, sjuktransporter och varor som
omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m. än den avgift som tas ut av patienter
som är bosatta inom regionens område, och
2. lämnar Försäkringskassan ett specificerat underlag för
debitering utomlands om kostnaden avser en person som är
bosatt i Sverige men en behörig institution i ett annat land
ska svara för kostnaden. Förordning (2019:1095).
10 § Ersättning som en region är berättigad till för inköp som
omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m. får med regionens medgivande betalas
ut till den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med
läkemedel enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med
läkemedel. Förordning (2019:1095).
Samråd
11 § Försäkringskassan ska samråda med en region inför beslut
om
1. tillstånd för planerad vård enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen, och
2. ersättning för kostnader som avses i artiklarna 26 b 7 och
26 c 8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 987/2009 av den 16 september 2009 om
tillämpningsbestämmelser för förordning EG nr 883/2004.
Förordning (2019:1095).
Betalning av ersättningar till regioner
12 § Ersättning som en region är berättigad till ska betalas
senast inom 30 dagar från den dag då Försäkringskassan fått en
specificerad faktura från regionen. Förordning (2019:1095).
Betalning av ersättningar till Försäkringskassan
13 § Ersättning som en region enligt 3 § lagen (2013:514) om
regionernas och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i
utlandet ska betala till Försäkringskassan, ska betalas senast
30 dagar från den dag då regionen från Försäkringskassan fått
en specificerad faktura över vad som har betalats ut till
följd av vården. Förordning (2019:1095).
Ytterligare föreskrifter
14 § Försäkringskassan får, efter samråd med Sveriges
Kommuner och Landsting, meddela föreskrifter för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2013:711
1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2013.
2. Förordningen tillämpas inte för ersättningar som avser
kostnader som har uppkommit före ikraftträdandet.
2013:1156
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Vid tillämpning av denna förordning ska sjukgymnast
jämställas med fysioterapeut.
2015:882
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2016.
2. Bestämmelsen i 4 § första stycket 4 tillämpas första
gången på kostnader som har uppkommit efter den 31 januari
2016.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:228 | Förordning (1984:228) med instruktion för bränslenämnden | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3
samt 15 §, tillämpas på bränslenämnden. Med chefen förstås härvid
nämndens ordförande.
I 11 § denna förordning finns dock särskilda bestämmelser om beslut i
personalfrågor.
Uppgifter
2 § Nämnden skall, i den utsträckning som regeringen föreskriver,
genomföra ransonering och annan förbrukningsreglering av
1. fast bränsle,
2. flytande bränsle för annat ändamål än motordrift,
3. ledningsbunden energi med undantag för elektrisk kraft,
4. smörjmedel.
I den mån det inte ankommer på någon annan myndighet skall nämnden
besluta de föreskrifter som behövs för att genomföra ransoneringarna och
förbrukningsregleringarna.
3 § Nämnden skall vidare handlägga de besvärsärenden som regeringen
bestämmer.
Organisation
4 § Nämnden består av en ordförande och högst sex andra ledamöter.
För samtliga ledamöter finns personliga ersättare.
5 § Nämnden har ett kansli som förestås av en chef. Inom kansliet finns
1. enheten för ransonering och förbrukningsreglering,
2. enheten för besvärs- och rättsfrågor,
3. enheten för administration,
4. enheten för information.
6 § Varje enhet förestås av en enhetschef. En av dem är ställföreträdare
för chefen för kansliet.
Chefen för kansliet och övrig personal där är anställda hos
överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
7 § Hos nämnden finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av
regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för
särskilda uppdrag.
Ärendenas handläggning
8 § Nämnden avgör i plenum
1. frågor om allmänna riktlinjer för nämndens verksamhet och övriga
frågor av principiellt intresse,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare besvärsärenden,
4. viktigare frågor om nämndens organisation och arbetsformer,
5. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
6. andra frågor som ordföranden hänskjuter till plenum.
9 § I pleniärenden är nämnden beslutför när ordföranden och minst tre
andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs,
skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:833).
10 § Om ett pleniärende är så brådskande att nämnden inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan ordföranden och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte
lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam i närvaro
av chefen för kansliet och, om denne inte är föredragande, den till vars
uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall
anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.
11 § Ordföranden eller, efter beslut av nämnden, chefen för kansliet
beslutar i frågor om arbetsuppgifter, arbetstidens förläggning, ledighet
och tjänsteresor för kanslipersonal hos nämnden.
I övriga personalfrågor beslutar överstyrelsen för ekonomiskt försvar i
den mån det inte ankommer på regeringen.
12 § Ändra ärenden som inte skall avgöras i plenum avgörs av ordföranden
ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver
prövas av ordföranden, får de avgöras av en tjänsteman enligt vad som
anges i nämndens arbetsordning eller i särskilda beslut.
13 § I den ordinarie ordförandens frånvaro får inte fattas sådana beslut
av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får
inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som
nämnden har meddelat eller grunder som den tillämpar.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 12 §
tredje meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett pleniärende ankommer på chefen för kansliet eller
chefen för den enhet dit ärendet hör eller på en särskilt förordnad
föredragande. Ordföranden eller chefen för kansliet får ta över
beredningen och fördragningen av ett pleniärende.
En enhetschef har rätt att närvara, när ett pleniärende som hör till
hans arbetsområde föredras av någon annan.
Om ett pleniärende om förbrukningsreglering av energi berör verksamheten
hos någon annan förvaltningsmyndighet, får företrädare för den
myndigheten närvara och yttra sig vid ärendets föredragning och
avgörande.
15 § har upphävts genom förordning (1986:833).
16 § Ordföranden får utan föredragning meddela beslut som inte utan
olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig.
17 § Ordföranden, chefen för kansliet, enhetschef eller, efter beslut av
ordföranden eller chefen för kansliet, annan tjänsteman får fordra in
förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden.
18 § Om överstyrelsen för ekonomiskt försvar beslutar det, åligger det
chefen för kansliet eller någon annan tjänsteman som denne bestämmer att
inför överstyrelsen föredra vissa ärenden eller grupper av ärenden inom
nämndens verksamhetsområde, dock ej besvärsärenden.
Tjänstetillsättningar
19 § Nämndens ledamöter och ersättarna för dessa liksom chefen för
kansliet och enhetscheferna förordnas av regeringen. Ledamöterna och
ersättarna förordnas för en tid av högst tre år.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anställer annan personal.
Bisysslor
20 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar även i fråga
om chefen för kansliet och enhetscheferna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:479 | Förordning (2018:479) om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter | 1 § Denna förordning innehåller kompletterande
bestämmelser till konsumentkreditlagen (2010:1846) i fråga om
den upplysning som enligt 7 b § den lagen ska lämnas vid
marknadsföring som gäller en högkostnadskredit.
2 § Upplysningen ska innehålla följande information: Det
här är en högkostnadskredit.
3 § Konsumentverket får meddela ytterligare föreskrifter
om
1. innehållet i upplysningen i fråga om riskerna med
skuldsättning och om vart konsumenten kan vända sig för att
få stöd i budget- och skuldfrågor, och
2. hur upplysningen ska lämnas i marknadsföringen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:421 | Förordning (1981:421) om säkerhetsskyddet vid
statliga myndigheter | 1 § Denna förordning tillämpas på statliga myndigheter som befattar sig
med uppgifter eller förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt.
Förordningen tillämpas inte, utöver vad som följer av 10 §, på
regeringskansliet, på kommittéer och särskilda utredare som avses i
kommittéförordningen (1976:119) eller på riksdagens myndigheter.
2 § Varje myndighet skall svara för att det finns ett tillfredsställande
säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde.
Säkerhetsskyddet omfattar
1. skydd mot att obehöriga får kännedom om uppgifter som är av betydelse
för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt
sekretesslagen (1980:100) omfattas av sekretess (sekretesskydd),
2. skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden,
fartyg, flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter
som avses i punkt 1 eller där verksamhet som har betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs (tillträdesskydd),
3. skydd mot att någon som inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får
sådan tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för
totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt (infiltrationsskydd),
4. information till berörda arbets- och uppdragstagare om sekretess-,
tillträdes- och infiltrationsskyddet vid myndigheten,
5. kontroll av sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskyddet vid
myndigheten och av informationen om detta skydd.
3 § Säkerhetsskyddet skall utformas med beaktande av enskildas rätt
enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av allmänna handlingar.
Sekretesskyddet skall utformas med beaktande av den frihet att meddela
och offentliggöra uppgifter varom grundläggande bestämmelser ges i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Förordning
(1991:1709).
4 § En myndighet som ger ut en skrift, film, ljudupptagning eller ett
videogram för allmän spridning skall se till att skriften, filmen,
ljudupptagningen eller videogrammet inte innehåller uppgifter, vilkas
offentliggörande kan skada totalförsvaret eller rikets säkerhet i
övrigt. Är myndigheten i ett sådant fall tveksam om en viss uppgift bör
offentliggöras, skall myndigheten inhämta yttrande från Försvarmakten
eller, om uppgiftens natur ger anledning till det, från
rikspolisstyrelsen.
Innan en myndighet inrättar ett register, som skall föras med hjälp av
automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla
sådana uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda
kan skada totalförsvaret, skall myndigheten samråda med Försvarsmakten
och, om uppgifternas natur ger anledning till det, rikspolisstyrelsen. I
fråga om uppgifter av betydelse för rikets säkerhet i övrigt skall i
motsvarande fall samråd ske med rikspolisstyrelsen. Förordning
(1994:530).
5 § Om en myndighet lämnar ut uppgifter som rör totalförsvaret
eller rikets säkerhet i övrigt till en organisation, ett företag eller
någon annan enskild, skall utlämnandet förbindas med förbehåll
enligt 14 kap. 9 eller 10 § sekretesslagen (1980:100) i den mån något
av dessa lagrum är tillämpligt. Föreligger det ett
kontraktsförhållande, skall utlämnandet förbindas med de
civilrättsliga villkor som behövs till skydd för uppgifterna.
Innan sådana uppgifter som avses i första stycket lämnas ut till
någon enskild skall myndigheten vid behov inhämta yttrande från
Försvarsmakten eller, om uppgiftens natur ger anledning till det,
från Rikspolisstyrelsen.
Avser en myndighet att begära in anbud eller träffa avtal om
upphandling som med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas
hemlig, skall myndigheten träffa skriftlig överenskommelse med
leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda
fallet. Föreskrifter om personalkontroll vid upphandling finns i
personalkontrollkungörelsen (1969:446). Förordning (1994:530).
6 § Vid varje myndighet skall det finnas en säkerhetschef, om det
inte är uppenbart obehövligt. Säkerhetschefen har tillsyn över
säkerhetsskyddet och är i denna egenskap direkt underställd
myndighetens chef. Vid de myndigheter som inte har någon
säkerhetschef skall för handläggning av upphandlingsfrågor enligt 5 §
tredje stycket i stället utses en särskild tjänsteman som är direkt
underställd myndighetens chef. Förordning (1994:110).
7 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning samt
allmänna råd och råd i särskilda fall om säkerhetsskydd meddelas
av
1. Försvarsmakten för de myndigheter som hör till
Försvarsdepartementet utom Kustbevakningen, Överstyrelsen för
civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt
försvar och civilbefälhavarna,
2. Rikspolisstyrelsen för Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil
beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt
försvar, civilbefälhavarna samt för övriga myndigheter utom
Justitiekanslern.
Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen får komma överens om att
Försvarsmakten skall meddela vissa föreskrifter och allmänna råd
enligt första stycket för samtliga myndigheter som avses där. På
begäran av Rikspolisstyrelsen skall Försvarsmakten upphäva
sådana regler i den mån de riktar sig till de myndigheter som avses i
första stycket 2.
Allmänna råd och råd i särskilda fall om tekniska skyddsåtgärder
meddelas av Rikspolisstyrelsen också för de myndigheter som avses
i första stycket 1. Förordning (1994:530).
8 § Myndigheterna skall vid behov meddela särskilda föreskrifter om
säkerhetsskyddet inom sitt verksamhetsområde. Om det behövs, skall
myndigheten dessförinnan samråda med den myndighet som enligt 7 §
meddelar verkställighetsföreskrifter för dess säkerhetsskydd.
De särskilda föreskrifterna får avvika från
verkställighetsföreskrifterna enligt 7 § bara om detta har medgivits av
den myndighet som meddelat verkställighetsföreskrifterna.
9 § Säkerhetsskyddet vid myndigheterna skall kontrolleras av
Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen med den fördelning mellan
dem som anges i 7 § första stycket. Kontroll vid andra än
underställda myndigheter skall ske i samråd med de berörda
myndigheterna. Förordning (1994:530).
10 § Försvarsmakten och rikspolisstyrelsen skall på begäran i
särskilda fall lämna råd om säkerhetsskydd till regeringskansliet, till
riksdagen och dess myndigheter, till justitiekanslern samt till kommuner
och landstingskommuner. Förordning (1994:530).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:69 | Lag (1994:69) med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad
mot Libyen | Regeringen får förordna att 3, 4, 5, 7 a, 7 b och 7 c §§ lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner skall tillämpas i fråga om en handelsblockad
mot Libyen med anledning av resolution 883 (1993) som Förenta nationernas
säkerhetsråd antagit den 11 november 1993. Regeringen får också meddela
förordnande enligt 11 § tredje stycket lagen.
Om säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller delvis återkallas
eller förfaller eller om förhållandena ändras så att syftet med ett förordnande
inte längre kvarstår skall regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån
upphäva ett meddelat förordnande eller med stöd därav meddelade föreskrifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:862 | Förordning (2005:862) med instruktion för Statskontoret | Uppgifter
1 § Statskontoret är central förvaltningsmyndighet för
utvärdering och uppföljning av statlig och statligt finansierad
verksamhet.
Statskontoret skall, liksom Ekonomistyrningsverket och Verket
för förvaltningsutveckling, bistå regeringen med det underlag
regeringen behöver för att säkerställa en effektiv och
ändamålsenlig statsförvaltning.
2 § Statskontoret skall på regeringens uppdrag
1. analysera och granska den offentliga förvaltningens
funktionssätt,
2. redovisa effekter av statliga åtgärder och reformer inom
olika politikområden och ge underlag för omprövning och
effektivisering av statlig och statligt finansierad verksamhet,
samt
3. lämna förslag på utvärderingar och studier som kan
genomföras.
3 § Statskontoret skall vidare
1. informera om sina resultat, samt
2. årligen redovisa en samlad analys utifrån genomförda uppdrag
till regeringen.
4 § Statskontoret skall efter överenskommelse bistå
Regeringskansliet med stabsbiträde och andra former av
utredningsstöd.
5 § Statskontoret skall efter överenskommelse bistå statliga
kommittéer.
Avgifter
6 § Statskontoret får ta ut avgifter för sådant stöd som avses
i 5 §.
Verksförordningens tillämpning
7 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Statskontoret med undantag av 4, 5, 10-14, 22, 33 och 34 §§.
Myndighetens ledning
8 § Statskontorets generaldirektör är chef för myndigheten.
9 § Har upphävts genom förordning (2007:46).
Personalföreträdare
10 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas
på myndigheten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:265 | Förordning (2020:265) om statsbidrag till vissa ideella organisationer med anledning av utbrottet av covid-19 | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
till ideella organisationer som huvudsakligen bedriver
verksamhet inom ett eller flera av följande områden:
1. barn i utsatta situationer,
2. våldsutsatta kvinnor, barn och hbtq-personer,
3. våld i nära relationer,
4. hedersrelaterat våld och förtryck.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Syftet med statsbidraget
2 § Syftet med statsbidraget är att stödja ideella
organisationer som med anledning av utbrottet av covid-19
behöver anpassa eller förstärka sin stödverksamhet för att
möta ökade eller förändrade behov inom de områden som anges i
1 §.
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Statsbidrag får, i mån av tillgång på medel, lämnas till
en ideell organisation som
1. är en juridisk person som bedriver sådan verksamhet som
avses i 1 §,
2. bedriver riksomfattande verksamhet som stöder lokala eller
regionala organisationer (riksorganisationer) eller bedriver
verksamhet som är av nationellt intresse (riksintresse) inom
något av de områden som anges i 1 §,
3. har antagit stadgar och är demokratiskt uppbyggd,
4. har bedrivit verksamhet inom ett eller flera av de områden
som anges i 1 § under minst två år,
5. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive
jämställdhet och förbud mot diskriminering, och
6. kan dokumentera sin verksamhet genom fastställda
verksamhets- och revisionsberättelser.
Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på
uppdrag av en kommun eller för ekonomisk verksamhet som
bedrivs av den egna organisationen.
Bidragsmottagaren får samordna insatser inom organisationen så
att medel kommer regionala och lokala verksamheter till del.
4 § Statsbidrag får även lämnas till organisationer som inte
uppfyller villkoren i 3 § första stycket 2 om det finns
särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det särskilt
beaktas vilka behov som finns inom det geografiska område där
organisationen är verksam.
5 § Statsbidrag får inte lämnas till en organisation som har
skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt
i konkurs.
Formen för statsbidraget
6 § Statsbidraget lämnas i form av ett organisationsbidrag.
Handläggningen av statsbidraget
7 § Socialstyrelsen prövar frågor om statsbidrag enligt denna
förordning.
8 § Ansökan om statsbidrag ska vara skriftlig och ha kommit in
till Socialstyrelsen senast vid den tidpunkt som myndigheten
bestämmer. Ansökan ska innehålla uppgift om det belopp som
söks och de uppgifter i övrigt som Socialstyrelsen behöver för
att kunna pröva ansökan.
9 § Den som ansöker om statsbidrag ska lämna de ytterligare
handlingar eller uppgifter som behövs för prövningen till
Socialstyrelsen.
Beslut
10 § Ett beslut om statsbidrag ska avse ett bidragsår. Ett
bidragsår omfattar ett kalenderår.
11 § Vid fördelningen av statsbidrag får Socialstyrelsen
prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de
ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla
det syfte som anges i 2 § och övriga förutsättningar för
bidrag enligt denna förordning.
Socialstyrelsen får vid bedömningen särskilt beakta dels om
verksamheten främjar barns rättigheter och intressen, dels
möjligheten till samordning med kommuner och regioner.
12 § Ett beslut om statsbidrag får förenas med villkor som ska
framgå av beslutet. I beslutet ska sista dag för redovisning
enligt 14 § anges.
Beslutet ska även innehålla information om vad som gäller i
fråga om hinder mot utbetalning enligt 17 § och återbetalning
och återkrav enligt 18 och 19 §§.
Utbetalning
13 § Statsbidraget ska betalas ut vid ett tillfälle.
Redovisning
14 § En mottagare av statsbidrag ska senast vid den tidpunkt
som anges i beslutet till Socialstyrelsen lämna en ekonomisk
redovisning och en redogörelse för vad medlen har använts till
i förhållande till det syfte som anges i 2 §.
Bidragsmottagaren ska även lämna de övriga uppgifter och
handlingar som Socialstyrelsen begär. Redovisningen ska göras
på det sätt som Socialstyrelsen anvisar.
15 § En revisor ska granska redovisningen enligt 14 §.
Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen.
Om det statsbidrag som har tagits emot uppgått till minst fem
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en
auktoriserad eller godkänd revisor.
16 § Socialstyrelsen ska senast den 30 september året efter
bidragsåret lämna en samlad redovisning till regeringen av det
statsbidrag som har lämnats enligt denna förordning.
Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått
bidrag och med vilket belopp samt en redogörelse för bidragets
användning i förhållande till det syfte som anges i 2 §.
Hinder mot utbetalning
17 § Socialstyrelsen får besluta om att ett beviljat
statsbidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om det finns
grund för återbetalning enligt 18 § 1 eller 2.
Återbetalning och återkrav
18 § En mottagare av statsbidrag är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de ändamål som det har beviljats för,
4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i
14 §, eller
5. villkoren i beslutet inte har följts.
19 § Socialstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka statsbidraget, om bidragsmottagaren är
återbetalningsskyldig enligt 18 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Socialstyrelsen
besluta att helt eller delvis avstå från ett krav på
återbetalning.
Överklagande
20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Bemyndigande
21 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2020:265
1. Denna förordning träder i kraft den 18 maj 2020.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2020.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
statsbidrag som har beviljats före utgången av 2020.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:699 | Förordning (2012:699) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2013 | 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om
tobaksskatt att skatten på tobak för de tobaksvaror som anges
i 2, 8 och 35 §§ ska tas ut med följande belopp för
kalenderåret 2013:
1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 41 öre per
styck,
2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och
25 öre per styck,
3. skatt på röktobak tas ut med 1 735 kronor per kilogram,
4. skatt på snus tas ut med 386 kronor per kilogram,
5. skatt på tuggtobak tas ut med 449 kronor per kilogram.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:357 | Lag (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg | 1 § Med dyrkverktyg avses i denna lag sådana föremål som är
särskilt utformade för att ersätta nycklar vid öppnande av lås.
2 § Yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg får bedrivas endast
efter tillstånd. Sådan försäljning får ske endast till den som
i sitt yrke eller annars har ett beaktansvärt behov av
dyrkverktyg och skäligen kan antas inte komma att missbruka
dem.
Tillstånd får ges åt den som har gjort sig känd för
ordentlighet och pålitlighet och som kan antas komma att
bedriva försäljningen i enlighet med vad som har sagts i första
stycket. I fråga om juridiska personer ska det för verksamheten
finnas en föreståndare som tillståndsmyndigheten har godkänt.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter om
försäljningen. Lag (2014:585).
3 § Frågor om tillstånd prövas av Polismyndigheten.
Lag (2014:585).
4 § Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan
förbindas med särskilda villkor.
Tillstånd får återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt
någon be stämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett
villkor som har meddelats med stöd av lagen eller om
förutsättningarna för tillståndet annars inte längre
föreligger.
5 § Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag och de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs.
Tillsynen ska utövas så, att den inte vållar större kostnad
eller olägenhet än som är nödvändig. Lag (2014:585).
6 § Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att på
begäran av Polismyndigheten lämna de upplysningar, handlingar,
varuprov och liknande som behövs för tillsynen. Lag (2014:585).
7 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bedriver yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg utan
tillstånd eller utan att godkänd föreståndare finns,
2. bryter mot föreskrift som avses i 2 § tredje stycket eller
mot villkor enligt 4 § första stycket,
3. underlåter att fullgöra skyldigheten enligt 6 § eller lämnar
oriktig uppgift vid fullgörandet.
I ringa fall döms inte till straff.
8 § Polismyndighetens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Beslut enligt denna lag som rör annat än återkallelse av
tillstånd gäller omedelbart, om inte annat förordnas. Om det
finns särskilda skäl får det förordnas att beslut om
återkallelse av tillstånd ska gälla omedelbart. Lag (2014:585).
9 § Har upphävts genom lag (1980:253).
Övergångsbestämmelser
1995:1704
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de
fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
2014:585
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:305 | Lag (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund | 1 § Ett trossamfund får ges tillstånd att förrätta vigsel, om
samfundets verksamhet är varaktig och samfundet har en sådan
organisation att det på goda grunder kan antas att
äktenskapsbalkens bestämmelser om vigsel och därmed
sammanhängande åtgärder kommer att tillämpas. Något tillstånd
ska inte ges om det på goda grunder kan antas att
befattningshavare inom samfundet kommer att genomföra
ceremonier som ger upphov till sådana äktenskapsliknande
förbindelser som avses i 4 kap. 4 c § andra stycket
brottsbalken i fall där någon av parterna är under 18 år
eller inte samtycker till att ingå förbindelsen.
Om tillstånd har getts, får vigsel inom samfundet förrättas
av den som har förordnats enligt 2 § att vara
vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt första stycket prövas av
Kammarkollegiet efter ansökan av samfundet. Ett tillstånd
gäller tills vidare. Lag (2014:380).
2 § Kammarkollegiet får, efter ansökan av ett trossamfund som
har fått tillstånd att förrätta vigsel, förordna en präst
eller någon annan befattningshavare inom samfundet att vara
vigselförrättare.
Innan en person förordnas till vigselförrättare ska
Kammarkollegiet pröva att han eller hon har de kunskaper som
behövs för uppdraget. Kammarkollegiet får uppdra åt
trossamfundet att utföra denna prövning. Något förordnande
ska inte ges om det på goda grunder kan antas att personen
kommer att genomföra ceremonier som ger upphov till sådana
äktenskapsliknande förbindelser som avses i 4 kap. 4 c §
andra stycket brottsbalken i fall där någon av parterna är
under 18 år eller inte samtycker till att ingå förbindelsen.
Ett förordnande att vara vigselförrättare gäller tills vidare,
om det inte har begränsats att gälla till en angiven dag.
Lag (2014:380).
3 § Om Kammarkollegiet finner att ett trossamfund som fått
tillstånd att förrätta vigsel inte längre uppfyller kraven
enligt 1 §, skall Kammarkollegiet återkalla tillståndet.
Uppfyller en vigselförrättare inte längre kraven enligt 2 §
andra stycket eller missköter vigselförrättaren sin uppgift,
skall Kammarkollegiet återkalla förordnandet att vara
vigselförrättare. I samband med en sådan återkallelse skall
Kammarkollegiet utreda om det finns grund för att enligt första
stycket återkalla samfundets tillstånd att förrätta vigsel.
Ett förordnande att vara vigselförrättare skall återkallas av
Kammarkollegiet, om samfundet begär det.
Om en vigselförrättare avlider, skall samfundet snarast anmäla
detta till Kammarkollegiet. Lag (2004:145).
4 § Ett trossamfund som har fått tillstånd att förrätta vigsel skall hålla
Kammarkollegiet underrättat om vem som är behörig att företräda samfundet
samt om samfundets postadress.
Den som har förordnats till vigselförrättare skall hålla Kammarkollegiet
underrättat om sin postadress.
5 § Beslut av Kammarkollegiet enligt denna lag får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1993:305
Ett förordnande att vara vigselförrättare som har meddelats före ikraft-
trädandet och som inte har upphört att gälla före den tidpunkten gäller
som om det hade meddelats med tillämpning av denna lag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:474 | Förordning (1981:474)
om statsbidrag i vissa fall till ombyggnad av bostadshus | 1 § Bidrag av statsmedel lämnas enligt denna förordning till ägare av
sådana flerfamiljshus som byggs om med stöd av bostadslån enligt
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).
Bidrag lämnas dock inte för ombyggnad av hus som är belägna i
Stockholms län.
2 § Bidrag lämnas under förutsättning att
1. preliminärt beslut om bostadslån för ombyggnaden meddelas efter
utgången av juni 1981,
2. ombyggnaden medför en väsentlig ökning av bostadsvärdet,
3. ombyggnaden påbörjas under tiden den 1 augusti 1981 - den 31
januari 1982 och i huvudsak avslutas senast den 31 augusti 1982,
4. ombyggnaden utförs av arbetstagare som anvisas eller godkänns av
den offentliga arbetsförmedlingen. Förordning (1982:643).
3 § Bidrag lämnas med 20 procent av den kostnad för ombyggnaden som
länsbostadsnämnden godkänner vid prövning av ansökningen om
bostadslån. Bidraget får dock inte överstiga ett belopp som motsvarar
15000 kronor för varje bostadslägenhet i huset efter ombyggnaden.
4 § Bidrag beviljas efter ansökan som skall göras senast i samband med
ansökningen om slutligt beslut om bostadslån. Om det finns särskilda
skäl får dock ansökningen göras senare.
5 § Ansökan om bidrag skall ställas till länsbostadsnämnden och ges in
till kommunens organ för låneförmedling.
Förmedlingsorganet skall se till att ansökningen kompletteras om det
behövs och därefter sända handlingarna i ärendet med eget yttrande
till länsbostadsnämnden.
6 § Länsbostadsnämnden beslutar om bidrag och om utbetalning av
bidrag. Bostadsstyrelsen sköter utbetalningen.
Om sökanden begär det skall länsbostadsnämnden meddela särskilt beslut
i fråga om sökandens rätt till bidrag.
7 § Länsbostadsnämndens beslut i frågor som avses i denna förordning
får överklagas hos bostadsstyrelsen genom besvär.
Bostadsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.
8 § Föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av bo
stadsstyrelsen. I fråga om föreskrifter för tillämpningen av 2 § 4
skall bostadsstyrelsen samråda med arbetsmarknadsstyrelsen.
1991:1929
De upphävda förordningarna gäller fortfarande i fråga om lån eller bidrag som
har beviljats enligt förordningarna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:123 | Förordning (1980:123) med reglemente för militärpolisen | 1 § Militärpolisen skall upprätthålla den allmänna ordningen och
säkerheten inom Försvarsmakten samt vid sådana övningar som
Försvarsmakten genomför tillsammans med andra myndigheter.
Därvid har militärpolisen till uppgift särskilt att
1. förebygga brott samt hindra att ordningen och säkerheten störs
genom brott eller på annat sätt,
2. avslöja brott samt vidta de åtgärder som behövs, när ordningen
och säkerheten störs på annat sätt än genom brott,
3. i övrigt lämna personal som tjänstgör inom Försvarsmakten
upplysningar och annan hjälp. Förordning (1994:392).
2 § Militärpolistjänsten fullgörs som ordningstjänst, utredningstjänst
och säkerhetstjänst. I ordningstjänsten ingår trafiktjänst.
3 § Har upphävts genom förordning (1994:392).
4 § Militärpolisen omfattar militär personal som har
utbildats för polistjänst vid Försvarsmakten och anställda
vid Polismyndigheten som enligt särskilda föreskrifter ställs
till Försvarsmaktens förfogande. Förordning (2014:1212).
5 § Militärpolisen ska samarbeta med Polismyndigheten och
Säkerhetspolisen i den utsträckning som det behövs.
Chefen för en avdelning ur militärpolisen ska samråda med
Polismyndigheten respektive Säkerhetspolisen när det finns
skäl för det. Förordning (2014:1212).
6 § Chefen för en avdelning ur militärpolisen får av myndigheter
begära de upplysningar och det biträde som behövs för
militärpolisens verksamhet och som myndigheterna kan lämna.
Den som tjänstgör inom Försvarsmakten eller deltar i sådana
övningar som sägs i 1 § är skyldig att lämna upplysningar till en
militärpolisman och även i övrigt biträda denne i hans verksamhet.
Förordning (1994:392).
7 § Om inte särskilda omständigheter hindrar det, ska
Polismyndigheten på begäran av Försvarsmakten ge
militärpolisen möjlighet att i utbildningssyfte medverka vid
trafikövervakning. Förordning (2014:1212).
8 § När en militärpolisman fullgör polisuppgifter, ska han
eller hon, om inte annat föranleds av uppgifterna, till
uniformen bära en armbindel eller ett motsvarande tecken som
tydligt anger hans eller hennes befattning som
militärpolisman. Han eller hon ska också medföra en
legitimationshandling som visar att han eller hon är
militärpolisman. Förordning (2014:1212).
9 § En disciplinansvarig är på begäran av en militärpolisman
skyldig att uppge sitt namn, sitt personnummer, sin
tjänstegrad och det förband eller motsvarande som han eller
hon tjänstgör vid. Förordning (2014:1212).
10 § En order till en militärpolisman i fråga om polistjänsten får ges
endast av den under vilken militärpolismannen lyder i denna tjänst.
11 § En militärpolisman är, då han eller hon fullgör
uppgifter enligt 1 §, att anse som polisman. Det som är
föreskrivet om polismän gäller därför i tilllämpliga delar
också för militärpolismän som fullgör sådana uppgifter.
I militärtrafikförordningen (2009:212) finns bestämmelser om
förordnande av en militärpolisman som trafikpost.
Vid tillämpning av 41 och 47 §§ lagen (1994:1811) om
disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. är en
militärpolisman att anse som förman i förhållande till varje
disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten.
Förordning (2014:1212).
12 § Närmare bestämmelser om militärpolistjänsten meddelas av
Försvarsmakten. Förordning (1994:392).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:592 | Förordning (1978:592) om vissa medbestämmandeformer för
arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning är föranledd av medbestämmandeavtalet den
17 december 1981 för försäkringskasseområdet-
försäkringskassefrågor m.m. (MBA-FK).
Förordningen gäller, med de undantag som framgår av 2 och 3 §§,
vissa frågor som rör förhållandet mellan allmänna
försäkringskassor och arbetstagarna hos försäkringskassorna.
Förordning (1998:1428).
2 § Förordningen gäller inte under höjd beredskap eller om
regeringen inkallar totalförsvarspliktiga till tjänstgöring med
stöd av 4 kap. 8 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Förordningen gäller inte heller frågor, som rör planläggningen
för totalförsvarets verksamhet i krig. Förordning (1995:432).
3 § Förordningen tillämpas inte på handläggning av ärenden hos
Riksförsäkringsverket eller andra statliga myndigheter.
Förordningen tillämpas inte heller på arbetstagare som har
anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete. Förordning
(1998:1428).
4 § Utövande av medbestämmande enligt denna förordning får inte
kränka den politiska demokratin.
5 § Vid tillämpning av denna förordning avses med
central arbetstagarorganisation SACO eller
Försäkringsanställdas för-bund,
lokal arbetstagarorganisation sådan del av en central
arbetstagarorganisation som denna bestämmer och som den berörda
allmänna försäkringskassan skriftligen har underrättats om,
central förhandling förhandling mellan Arbetsgivarverket och
Försäkringskasseförbundet på arbetsgivarsidan samt central
arbetstagarorganisation på arbetstagarsidan,
lokal förhandling förhandling mellan allmän försäkringskassa
och lokal arbetstagarorganisation,
centralt kollektivavtal avtal som sluts vid central förhandling
och som inte avser endast en viss eller vissa allmänna
försäkringskassor,
lokalt kollektivavtal avtal som sluts vid lokal förhandling
eller som avser endast en viss eller vissa allmänna
försäkringskassor,
facklig vetorätt rätt för de centrala
arbetstagarorganisationerna att, om de är ense om att inte
godta den allmänna försäkringskassans förslag till beslut om
åtgärd i en viss fråga, hindra försäkringskassan att fatta
eller verkställa beslutet. Förordning (1998:1428).
6 § Om det vid en allmän försäkringskassa finns fler än en
lokal arbetstagarorganisation inom samma centrala
arbetstagarorganisation, fullgörs de uppgifter som enligt denna
förordning ankommer på lokal arbetstagarorganisation av ett
gemensamt samverkansorgan som den centrala
arbetstagarorganisationen bestämmer och som den allmänna
försäkringskassan skriftligen har underrättats om. Förordning
(1998:1428).
Medbestämmandeform A
7 § Föreskrifter om medbestämmandeform A finns i MBA-FK.
Förordning (1998:1428).
Medbestämmandeform B
8 § Allmän försäkringskassa skall förhandla med samtliga
berörda lokala arbetstagarorganisationer och inhämta deras
godkännande innan beslut meddelas i fråga om användningen av
1. psykologiska lämplighetsprov, som inte är betingade av
säkerhetsskäl eller reglerade i författning,
2. systematiserade planeringssamtal,
3. systematiserade avskedsintervjuer. Förordning (1998:1428).
9 § Uppnås inte enighet vid en lokal förhandling enligt 8 §,
får den allmänna försäkringskassan inte meddela sitt beslut om
den lokala arbetstagarorganisation som inte vill godta
försäkringskassans föreslagna åtgärd, inom tio arbetsdagar
efter förhandlingens avslutande skriftligen motiverar sitt
ställningstagande och lämnar ett skriftligt motförslag till
åtgärd.
Enas inte parterna vid ny lokal förhandling och återtar inte
försäkringskassan sitt förslag, får försäkringskassan inte
meddela sitt beslut om arbetstagarorganisationen inom fem
arbetsdagar efter förhandlingens avslutande skriftligen begär
central förhandling i frågan. Vid en sådan förhandling kan de
centrala arbetstagarorganisationerna utöva facklig vetorätt.
Förordning (1998:1428).
10 § har upphävts genom förordning (1998:1428).
Medbestämmandeform C
11 § Lokal arbetstagarorganisation vid allmän försäkringskassa
får efter förhandling med försäkringskassan och på de villkor
och med de begränsningar som framgår av 12-17 §§ besluta i
fråga om
1. sättet att genomföra information till de anställda i samband
med rationalisering och administrativ utveckling,
2. sättet att utforma och genomföra introduktion av anställda,
3. former och tidsförläggningen för regelbundna
arbetsplatsträffar,
4. personalinformation i personaltidning, där sådan utges,
eller i annan periodisk form. Förordning (1998:1428).
12 § Beslutanderätt enligt 11 § föreligger under förutsättning
dels att lokalt kollektivavtal enligt avsnitt II i MBA-FK har
slutits i ämne som omfattar den aktuella frågan, nämligen
enligt 15 § tredje strecksatsen MBA-FK beträffande 11 § 1,
enligt 31 § femte strecksatsen MBA-FK beträffande 11 § 2,
enligt 33 § andra strecksatsen MBA-FK beträffande 11 § 3,
enligt 36 § första strecksatsen MBA-FK beträffande 11 § 4.
dels att en eller flera lokala arbetstagarorganisationer, som
företräder minst 80 procent av de arbetstagare vid den allmänna
försäkringskassan vilka tillhör någon av de centrala
arbetstagarorganisationerna, skriftligen hos försäkringskassan
har begärt att föreskrifterna om sådan beslutanderätt skall
tillämpas. Förordning (1998:1428).
13 § Beslutanderätt enligt 11 § utövas inom de ekonomiska och
andra ramar som har lagts fast i lokalt kollektivavtal enligt
avsnitt II i MBA-FK och med beaktande i övrigt av föreskrifter
i centralt eller lokalt kollektivavtal. Förordning (1998:1428).
14 § Beslutanderätt enligt 11 § får utövas endast om samtliga
lokala arbetstagarorganisationer vid den allmänna
försäkringskassan är ense om beslutet. En lokal
arbetstagarorganisation får dock avstå från att delta i visst
beslut eller viss grupp av beslut, om organisationen
skriftligen anmäler detta till försäkringskassan och till
övriga lokala arbetstagarorganisationer där.
Enas inte de lokala arbetstagarorganisationerna om beslut
enligt 11 §, får central arbetstagarorganisation begära central
förhandling i ärendet. Enas därvid de centrala
arbetstagarorganisationerna, gäller deras mening som beslut
enligt 11 §. Förordning (1998:1428).
15 § Arbetstagarorganisation skall skriftligen underrätta den
allmänna försäkringskassan om sitt beslut enligt 11 §, om inte
försäkringskassan medger annat. Förordning (1998:1428).
16 § Om en arbetstagarorganisation har fattat beslut enligt 11 §,
är den allmänna försäkringskassan med de undantag som
framgår av 17 § skyldig att rätta sig efter beslutet. Denna
skyldighet inträder den dag som anges i beslutet, dock inte
tidigare än tio arbetsdagar från den dag då försäkringskassan
fick ta del av beslutet, om inte försäkringskassan medger annan
tid. Förordning (1998:1428).
17 § Den allmänna försäkringskassan får inte rätta sig efter
beslut enligt 11 §, om försäkringskassan finner att beslutet
innebär
1. att försäkringskassan skulle bryta mot lag eller annan
författning,
2. att åtgärd skall vidtas av annan än försäkringskassan,
3. föreskrift att åtgärd skall vidtas av viss enhet eller
arbetstagare hos försäkringskassan, eller
4. att en arbetstagare missgynnas på grund av att han tillhör
eller inte tillhör en viss arbetstagarorganisation. Förordning
(1998:1428).
18 § har upphävts genom förordning (1998:1428).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:81 | Polisdataförordning (1999:81) | 1 § I denna förordning ges kompletterande föreskrifter om sådan
behandling av personuppgifter som omfattas av polisdatalagen
(1998:622).
I förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem
finns särskilda föreskrifter om automatiserad behandling av
personuppgifter i rättsväsendets informationssystem.
Förhandskontroll
2 § Automatiserad behandling av personuppgifter som ger
upplysning om att en person är dömd eller misstänkt för brott
skall anmälas för förhandskontroll till Datainspektionen tre
veckor i förväg.
Första stycket gäller inte om behandlingen utförs
1. i en polismyndighets eller Ekobrottsmyndighetens diarium
över inkomna ärenden,
2. till följd av en polismyndighets eller Ekobrottsmyndighetens
skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut
en allmän handling,
3. till följd av bestämmelserna i arkivlagen (1990:782) eller
arkivförordningen (1991:446),
4. enligt förordningen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem,
5. enligt de särskilda föreskrifterna om register i 17-36 §§
polisdatalagen (1998:622),
6. i en förundersökning eller i en särskild undersökning i
kriminalunderrättelseverksamhet,
7. i ett ärende som rör en enskild person hos en polismyndighet
eller Ekobrottsmyndigheten,
8. hos Säkerhetspolisen, eller
9. i löpande text och endast avser enstaka personuppgifter.
Förordning (2003:875).
Behandling av uppgifter om kvarstående brottsmisstankar
3 § Om uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall
behandlas enligt 10 eller 11 § polisdatalagen (1998:622) skall
den personuppgiftsansvarige särskilt besluta om vem som får ha
direkt åtkomst till uppgifterna.
Undantag från gallring
4 § Riksarkivet får, efter samråd med Rikspolisstyrelsen,
meddela föreskrifter om att uppgifter som skall gallras enligt
13, 16, 21 eller 35 § polisdatalagen (1998:622) får bevaras för
historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål.
Kriminalunderrättelseverksamhet
5 § Rikspolisstyrelsen skall underrättas om en polismyndighets
beslut
1. att föra kriminalunderrättelseregister eller
2. att behandla personuppgifter automatiserat i en särskild
undersökning.
6 § En förteckning som förs enligt 15 § polisdatalagen
(1998:622) får inte innehålla uppgifter om namn eller
personnummer.
Särskilda undersökningar
7 § Endast de personer som arbetar med en särskild undersökning
får ha direkt åtkomst till de uppgifter som behandlas
automatiserat i undersökningen.
8 § Uppgifter som behandlas automatiserat i en särskild
undersökning får lämnas ut till en annan polisman,
Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Tullverket eller
Skatteverket endast om uppgiften kan antas ha särskild
betydelse för en pågående undersökning eller andra
brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).
Kriminalunderrättelseregister
9 § Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och
Ekobrottsmyndigheten får ha direkt åtkomst till
kriminalunderrättelseregistren.
Åtkomsten till kriminalunderrättelseregistren skall vara
förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter
behöver tillgång till information om sådana uppgifter som
behandlas i kriminalunderrättelseregistren. Vid
Ekobrottsmyndigheten får endast polisman och annan person som
deltar i polisiärt arbete, med undantag för åklagare, ha direkt
åtkomst till kriminalunderrättelseregistren.
Förordning (2002:434).
10 § Uppgifter ur ett kriminalunderrättelseregister får lämnas
ut till Kustbevakningen, Tullverket eller Skatteverket
endast om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en
pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet
eller för andra brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).
Register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål
11 § Statens kriminaltekniska laboratorium, polismyndigheter
och åklagarmyndigheter får ha direkt åtkomst till register med
uppgifter om DNA-analyser i brottmål. Polismyndigheterna och
åklagarmyndigheternas åtkomst skall dock begränsas till
uppgifter om huruvida någon förekommer i register med uppgifter
om DNA-analyser i brottmål eller inte.
Fingeravtrycksregister
11 a § Statens kriminaltekniska laboratorium, polismyndigheter,
Tullverket och Ekobrottsmyndigheten får ha direktåtkomst till
det fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen
(1998:622). Tullverkets och Ekobrottsmyndighetens åtkomst ska
dock begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i
registret eller inte. Förordning (2011:911).
SÄPO-registret
12 § Endast den som har genomgått registerkontroll som avser
anställning eller deltagande i verksamhet som placerats i
säkerhetsklass 1 eller 2 enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627)
skall registreras i SÄPO-registret enligt 33 § 2 polisdatalagen
(1998:622).
13 § Direkt åtkomst till uppgifter i SÄPO-registret eller till
uppgifter som i annat fall behandlas automatiserat hos
Säkerhetspolisen skall vara förbehållen de personer som på
grund av sina arbetsuppgifter behöver information om sådana
uppgifter.
Underrättelseskyldighet
Allmänt spaningsregister
14 § Polismyndigheterna och Ekobrottsmyndigheten får ha direkt
åtkomst till det allmänna spaningsregistret.
Åtkomsten till det allmänna spaningsregistret skall vara
förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter
behöver tillgång till information om sådana uppgifter som
behandlas i det allmänna spaningsregistret. Vid
Ekobrottsmyndigheten får endast polisman och annan person som
deltar i polisiärt arbete, med undantag för åklagare, ha direkt
åtkomst till det allmänna spaningsregistret.
Förordning (2002:434).
Utlämnande av uppgifter
15 § Uppgifter ur det allmänna spaningsregistret får lämnas ut
till Kustbevakningen, Tullverket eller Skatteverket
endast om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en
pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet
eller för andra brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).
16 § Justitiekanslern och en domstol som förordnar om beslag på
skrift på vilken tryckfrihetsförordningen skall tillämpas eller
på en film eller annan upptagning av ljud eller bilder på
vilken yttrandefrihetsgrundlagen skall tilllämpas skall
underrätta Rikspolisstyrelsen om beslutet. Detsamma gäller om
beslaget hävs eller förfaller eller om domstolen förordnar om
att konfiskering av en sådan skrift eller upptagning skall
verkställas. Förordning (2002:434).
Verkställighetsföreskrifter
17 § Rikspolisstyrelsen får lämna ut uppgifter om efterlysta
personer och avlägsnanden ur landet samt om beslut som har
samband därmed till Regeringskansliet, Arbetsförmedlingen,
Migrationsverket, länsstyrelserna, polis- och
åklagarmyndigheterna, Kustbevakningen, Tullverket, de svenska
beskickningarna och konsulaten samt de centrala
utlänningsmyndigheterna i Danmark, Finland, Island och Norge.
Förordning (2007:896).
17 a § Om en uppgift i en förundersökning kan antas ha
betydelse för en konkursutredning får uppgiften lämnas över
till konkursförvaltaren. Förordning (2003:89).
18 § Uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen (1998:622)
får, om det är förenligt med svenska intressen, lämnas ut till
1. utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst och
2. polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till
Interpol, om det behövs för att myndigheten eller
organisationen skall kunna förebygga, upptäcka, utreda eller
beivra brott. Förordning (2002:434).
19 § Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Datainspektionen
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställighet av polisdatalagen (1998:622) och denna
förordning. Förordning (2002:434).
Övergångsbestämmelser
1999:81
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1999.
2. 2 § gäller inte sådana personregister som enligt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till polisdatalagen (1998:622) förs
enligt datalagen (1973:289).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:36 | Förordning (2016:36) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om bidrag för
kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga
enligt lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn
och unga.
2 § Har upphävts genom förordning (2018:894).
Bidragets omfattning
3 § Bidrag för kostnad enligt 1 § ska uppgå till 800 kr per
person.
Om kostnaden för glasögonen eller kontaktlinserna är lägre än
800 kr per person ska bidraget uppgå till den faktiska
kostnaden.
Bidrag lämnas inte för kostnad för glasögon eller
kontaktlinser som har skadats eller tappats bort eller
kostnad för reservglasögon eller motsvarande kontaktlinser.
Förutsättningar för bidraget
4 § För att få bidrag för glasögon eller kontaktlinser krävs
ett aktuellt recept eller ordinationsunderlag från en
ögonläkare, ortoptist eller optiker.
Återbetalning och återkrav
5 § Den som har tagit emot bidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig, om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget inte har använts för det ändamål som det har
beviljats för.
Regionen får besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett
bidrag om någon är återbetalningsskyldig enligt första
stycket. Förordning (2019:1115).
Överklagande
6 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:894).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:632 | Förordning (1984:632) om extra statsbidrag till
försöksverksamhet och utvecklingsarbete i
gymnasieskolan | 1 § Inom ramen för de medel som skolöverstyrelsen fördelar till
länsskolnämnderna ur anslaget Länsskolnämndernas utvecklingsstöd får
länsskolnämnderna bevilja kommuner och landstingskommuner extra
statsbidrag enligt föreskrifterna i denna förordning. Förordning
(1985:377).
2 § Extra statsbidrag är avsett för merkostnader som uppkommer genom
försöksverksamhet och utvecklingsarbete som avses i 1984 års
riksdagsbeslut om gymnasieskola i utveckling och som får bedrivas i
kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola med stöd av
föreskrifter eller andra beslut som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Bidraget får användas för planering, administration och utvärdering samt
särskild lokal personalutbildning. Det får inte användas för
undervisning.
3 § Länsskolnämnden skall i sina beslut för varje skolhuvudman ange den
försöksverksamhet och det utvecklingsarbete för vilka bidraget är
avsett.
4 § Länsskolnämndens beslut om extra statsbidrag får inte överklagas.
5 § Skolöverstyrelsen får meddela föreskrifter för verkställigheten av
denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1990:166
Den upphävda förordningen skall dock fortfarande gälla i fråga
om statsbidrag som avser tid före den 1 juli 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:146 | Förordning (1988:146) om tillämpning av en överenskommelse
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om ömsesidigt
bistånd i tullfrågor | 1 § Den överenskommelse mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om
ömsesidigt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 8 juni 1987
skall gälla här i landet. Överenskommelsen i engelsk och svensk text
bifogas denna förordning som */k/ bilaga.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:456 | Förordning (2015:456) om statsbidrag till organisationer som bedriver förebyggande arbete för att minska tobaksbruket eller verksamhet mot överdrivet spelande | Syfte och tillämpningsområde
1 § I denna förordning finns bestämmelser om statsbidrag till
ideella organisationer vars huvudsakliga verksamhet är att
bedriva förebyggande arbete i syfte att minska tobaksbruket i
Sverige eller skadeverkningarna av spel om pengar i
Sverige.
Syftet med statsbidragen är att stödja sådana organisationers
verksamhet.
Förutsättningar för statsbidrag
2 § Bidrag får, i mån av tillgång på medel, lämnas till en
ideell organisation som
1. är en juridisk person,
2. är en rikstäckande organisation vars verksamhet riktar sig
till utövare på regional eller lokal nivå eller är en
organisation som bedriver verksamhet av riksintresse,
3. har antagit stadgar och i sin verksamhet respekterar
demokratins idéer, inklusive jämställdhet, jämlikhet och
förbud mot diskriminering,
4. har som huvudsaklig verksamhet att bedriva förebyggande
arbete inom tobaksområdet eller området spel om pengar,
5. har bedrivit förebyggande verksamhet inom tobaksområdet
eller området spel om pengar under minst två år, och
6. styr sin verksamhet mot fastställda mål och förväntade
resultat och har fastställt en plan, för en period om två år
eller mer, som beskriver vilka aktiviteter organisationen
planerar att genomföra för att lösa identifierade problem
samt hur arbetet kommer att följas upp.
3 § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har
skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller
försatt i konkurs.
Bidrag får inte heller lämnas till en organisation som har
fått statligt organisationsbidrag i annan form för det
aktuella bidragsåret.
4 § Bidrag får även lämnas till organisationer som inte
uppfyller de villkor som anges i 2 § 2 eller 5, om det finns
särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det
särskilt beaktas vilket behov som finns av förnyelsearbete
inom det område där organisationen är verksam.
Formen för statsbidragen
5 § Bidragen lämnas i form av organisationsbidrag.
Ansökan
6 § Folkhälsomyndigheten prövar frågor om statsbidrag enligt
denna förordning.
7 § En ansökan om bidrag ska ha kommit in till
Folkhälsomyndigheten senast den 30 september året före
bidragsåret eller senast vid den senare tidpunkt som
Folkhälsomyndigheten beslutat.
8 § Ansökan om bidrag ska göras på en blankett som
överensstämmer med ett formulär som Folkhälsomyndigheten
fastställer.
Ansökan ska vara egenhändigt undertecknad av behörig
företrädare för den organisation som ansöker om bidrag. I
ansökan ska det intygas att de uppgifter som lämnas där är
riktiga.
9 § Ansökan ska innehålla
1. den sökande organisationens stadgar eller urkund,
2. handlingar som visar vem eller vilka som har rätt att
företräda organisationen,
3. verksamhets- och förvaltningsberättelse, balans- och
resultaträkning samt revisionsberättelse för närmast
föregående räkenskapsår, och
5. uppgift om huruvida sökanden ansökt om eller beviljats
annat statligt organisationsbidrag.
10 § Sökanden ska till Folkhälsomyndigheten lämna också andra
handlingar och uppgifter som myndigheten behöver för att
kunna pröva ansökan.
11 § Om sökanden inte lämnar de handlingar eller uppgifter
som följer av 8 och 9 §§, ska sökanden ges möjlighet att
komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer
en uppmaning att komplettera ansökan, får den prövas i
befintligt skick.
Beslut
12 § Folkhälsomyndigheten ska i ett beslut om bidrag ange de
villkor som ska gälla för bidraget. Beslutet ska även
innehålla en upplysning om bestämmelserna i 14, 15 och 18
§§.
13 § Beslut om bidrag ska avse ett visst bidragsår. Ett
bidragsår avser ett kalenderår. Folkhälsomyndigheten fattar
beslut om organisationsbidrag vid endast ett tillfälle under
ett kalenderår.
Redovisning
14 § En organisation som har tagit emot organisationsbidrag
är skyldig att senast den 30 april året efter bidragsåret
till Folkhälsomyndigheten lämna en ekonomisk redovisning och
en redogörelse för vad medlen har använts till.
En revisor ska intyga att redovisningen är tillförlitlig,
räkenskaperna rättvisande samt att tillämpliga föreskrifter
och villkor m.m. har följts. Revisorns rapport över
granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har
tagits emot uppgått till minst fem prisbasbelopp enligt 2
kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska granskningen
göras av en auktoriserad eller godkänd revisor.
15 § En organisation som har tagit emot bidrag enligt denna
förordning är förutom vad som anges i 14 § skyldig att, på
begäran av Folkhälsomyndigheten, lämna myndigheten det
underlag som behövs för granskningen av redovisningen.
16 § Folkhälsomyndigheten ska årligen senast den 30 september
till regeringen lämna en samlad redovisning för respektive
statsbidragsområde. Av redovisningen ska det framgå vilka som
fått bidrag och med hur stort belopp. Vidare ska
redovisningen innehålla en sammanfattande redogörelse för
statsbidragets användning i förhållande till bidragets
syfte.
Folkhälsomyndigheten ska vartannat år, med början år 2017,
vid samma tid även lämna regeringen en bedömning av bidragens
effekter i förhållande till de syften som anges i 1 §.
Utbetalning
17 § Bidragen ska betalas ut i förskott med en fjärdedel per
kvartal.
Återbetalning
18 § Mottagaren av ett bidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren av bidraget genom att lämna oriktiga uppgifter
eller på annat sätt har förorsakat att bidrag har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av annat skäl lämnats felaktigt eller med för
högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte utnyttjats eller
organisationen inte längre huvudsakligen bedriver
förebyggande arbete inom det område som organisationen
beviljats bidraget för.
4. mottagaren inte lämnar sådana handlingar och underlag som
avses i 14 och 15 §§, eller
5. villkor i beslutet inte har följts.
19 § Folkhälsomyndigheten ska besluta att helt eller delvis
kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är
återbetalningsskyldig enligt 18 §.
Överklagande
20 § Folkhälsomyndighetens beslut enligt denna förordning får
inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2015:456
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2015.
2. Förordningen tillämpas första gången i fråga om
statsbidrag för bidragsåret 2016.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:24 | Förordning (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp | Prisstopp
1 § Den som i näringsverksamhet säljer varor eller utför tjänster får
inte utan tillstånd överskrida det pris */k/ (stoppris) */-k/ som han
tillämpade för leverans av varan eller utförande av tjänsten den 7
februari 1990 */k/ (prisstoppsdagen) */-k/. Detta gäller också för
näringsverksamhet som bedrivs av staten eller en kommun.
Första stycket skall också tillämpas på avgifter som tas ut i annan
verksamhet än näringsverksamhet hos
1. staten,
2. kommunerna enligt föreskrifter i
-- lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
-- renhållningslagen (1979:596),
-- lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,
-- räddningstjänstlagen (1986:1102),
-- plan- och bygglagen (1987:10). 2 § Föreskrifterna i denna förordning
gäller inte för verksamhet som står under bankinspektionens eller
försäkringsinspektionens tillsyn.
3 § Med */k/ varor */-k/ och */k/ tjänster */-k/ avses i denna
förordning detsamma som i prisregleringslagen (1989:978).
4 § Av 15 § prisregleringslagen (1989:978) följer att för den som på
prisstoppsdagen inte tillämpade något pris för leverans av en vara eller
utförande av en tjänst skall som stoppris i stället gälla det pris som
var att anse som gängse pris på prisstoppsdagen.
Om en vara eller en tjänst inte hade något gängse pris på
prisstoppsdagen, följer av den nämnda paragrafen att som stoppris i
stället skall gälla det pris som den som säljer varan eller utför
tjänsten senast tillämpade före prisstoppsdagen.
5 § Om den som säljer en vara eller utför en tjänst före prisstoppsdagen
har träffat ett avtal med prisjusteringsklausul, följer av 16 §
prisregleringslagen (1989:978) att stoppriset för honom skall vara det
avtalade grundpriset med det tillägg eller avdrag som enligt avtalet
gäller för tiden till och med prisstoppsdagen och som den dagen var
allmänt känt.
6 § Tillstånd till överskridande av stoppris får meddelas bara om det
finns synnerliga skäl för det.
Vid prövningen av frågor om tillstånd skall samtliga i varje enskilt
fall föreliggande omständigheter beaktas, särskilt
1. om sysselsättningen inom företaget eller en del därav kan väntas
minska väsentligt, ifall tillstånd inte lämnas,
2. om fara föreligger att företaget inte längre kan tillhandahålla varan
eller tjänsten, ifall tillstånd inte lämnas.
För statliga myndigheter och kommuner skall särskilt beaktas om
möjligheterna att upprätthålla i lag eller annan författning föreskriven
verksamhet väsentligt försvåras, om tillstånd inte lämnas.
7 § När ett medgivande att överskrida ett stoppris lämnas, bör även
bestämmas i vad mån motsvarande prishöjning får göras i efterföljande
produktions- eller handelsled.
8 § Utan hinder av föreskrifterna i 1 § får stoppriset från och med den
1 mars 1990 överskridas med det belopp, räknat i kronor och ören, som
svarar mot den
-- höjning av mervärdeskatten på varan eller tjänsten som då inträder
till följd av lagen (1989:1027) om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
-- kostnadsökning för utförande av tjänsten som föranleds av den höjning
av kilometerskatten som då inträder till följd av lagen (1989:1030) om
ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327).
9 § Det stoppris som gäller för elektrisk kraft sänks från och med den 1
mars 1990 med det belopp, räknat i kronor och ören, som svarar mot den
minskning av skatten på sådan kraft som då inträder till följd av lagen
(1989:1028) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.
10 § En importör får överskrida stoppriset på varor som importeras med
det merbelopp, räknat i kronor och ören, som han har fått eller får
betala till följd av
-- prisförändringar på sådana varor efter prisstoppsdagen, eller
-- växelkursförändringar efter prisstoppsdagen.
Prishöjningen får tas ut med samma belopp i senare produktions- eller
handelsled.
Första och andra styckena gäller under förutsättning att handlingar som
visar grunderna för överskridandet hålls tillgängliga för statens pris-
och konkurrensverk.
11 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela föreskrifter om
undantag från tillämpningen av denna förordning i fråga om varor, där
prissättningen huvudsakligen sker på en internationell marknad.
/r3/ Hyresstopp
12 § Den som i näringsverksamhet hyr ut en bostadslägenhet eller en
lokal får inte utan tillstånd ta ut en högre hyra för lägenheten eller
lokalen än den som tillämpades den 7 februari 1990 */k/ (stopphyra).
*/-k/
Om ny hyra för år 1990 ännu inte bestämts eller ännu inte börjat
tillämpas den 7 februari, får stopphyran dock överskridas med ett belopp
som motsvarar 0,5 procentenheter per månad från tidpunkten för den nya
hyrans tillämpning till årets slut.
Om hyran för en lokal är knuten till ett visst index eller på annat sätt
är rörlig, får stopphyran för tiden efter den 7 februari överskridas med
ett belopp som motsvarar 0,4 procentenheter per månad till årets slut.
13 § Utöver vad som följer av föreskrifterna i 12 § får stopphyran
överskridas med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar i fråga om
fastighetsskatt, mervärdeskatt och energiskatt samt räntebidrag som har
inträtt den 1 januari 1990 eller inträder den 1 mars 1990.
Första stycket gäller under förutsättning att fastighetsägaren håller
handlingar som visar grunderna för överskridandet tillgängliga för
statens pris- och konkurrensverk.
14 § Tillstånd till överskridande av stopphyra utöver vad som följer av
12 eller 13 § får lämnas, om hyreshöjningen, såvitt avser kommande tid,
omfattar en tidsperiod om högst ett år och fastighetsägaren lider
allvarlig ekonomiskt skada ifall tillstånd inte lämnas.
I övrigt får tillstånd till överskridande av stopphyra bara lämnas, om
det finns synnerliga skäl.
/r3/ Gemensamma bestämmelser
15 § Frågor om tillstånd att överskrida stoppris eller stopphyra prövas
av statens pris- och konkurrensverk.
16 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela de föreskrifter i
övrigt som behövs för verkställigheten av denna förordning.
17 § Statens pris- och konkurrensverk får meddela föreskrifter om
undantag från tillämpningen av denna förordning.
18 § Allmänt åtal för brott som avses i 39--42 eller 45 §
prisregleringslagen (1989:978) får väckas bara efter medgivande av
statens pris- och konkurrensverk.
Övergångsbestämmelser
1990:124
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då förordningen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i frågor som avser den
tid under vilken pris- och hyresstoppet har gällt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:210 | Kapitalförsörjningsförordning (2011:210) | 1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 7
kap. samt 8 kap. 3 och 8-12 §§ budgetlagen (2011:203).
2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För
affärsverken gäller dock endast 2 kap. 7 § första stycket, 5
kap. 1, 2 och 6 §§ samt 7 kap. 2 §.
3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av
en annan förordning eller av regeringens beslut i ett enskilt
fall.
2 kap. Finansiering av investeringar och utlåning
1 § Anläggningstillgångar som används i en myndighets
verksamhet ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret, om
inte annat följer av 3-5 §§.
Regeringen beslutar särskilt om det högsta beloppet för en
myndighets lån.
2 § En myndighets samlade lån enligt 1 § får inte väsentligt
avvika från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30
juni och per den 31 december.
Riksgäldskontoret ska fastställa lånevillkor som baseras på
kontorets upplåningskostnader på kapitalmarknaden.
3 § En anläggningstillgång som används i en myndighets
verksamhet får helt eller delvis finansieras med bidrag som
mottagits från icke-statliga givare.
4 § En anläggningstillgång får finansieras med sådana
försäljnings-inkomster som avses i 5 kap. 2 § första stycket.
5 § En anläggningstillgång får anskaffas genom att en
myndighet ingår ett avtal om hyra eller hyrköp (leasing). Ett
sådant avtal får dock endast ingås om det, sett över
tillgångens hela ekonomiska livslängd, leder till en lägre
kostnad för staten än anskaffning genom köp.
Ett avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller
andra liknande avtalsformer får endast träffas efter ett
särskilt bemyndigande av regeringen.
6 § En infrastrukturell anläggningstillgång ska finansieras
med anslag eller med sådana försäljningsinkomster som avses i
5 kap. 2 § första stycket.
7 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande förvärva
aktier eller andelar i ett företag, göra kapitaltillskott
eller på annat sätt öka statens röst- eller ägarandel i ett
företag.
En åtgärd enligt första stycket ska finansieras med anslag.
8 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande besluta
om utlåning.
Utlåning enligt förordningen (2011:211) om utlåning och
garantier ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Övrig
utlåning ska finansieras med anslag.
3 kap. Rörelsekapital och deponerade medel
1 § Rörelsekapital får finansieras med kredit på räntekonto
eller med annan kredit i Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret ska fastställa kreditvillkor som baseras på
kontorets upplåningskostnader på kapitalmarknaden.
2 § Regeringen beslutar för varje budgetår om det högsta
beloppet för en myndighets krediter.
3 § En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i
Riksgäldskontoret ska använda detta för de likvida medel
myndigheten disponerar i sin verksamhet.
Efter särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i
Riksgäldskontoret användas.
4 § Medel som deponerats hos en myndighet ska, om inte
särskilda skäl talar mot det, sättas in på myndighetens
räntekonto i Riksgäldskontoret. Räntan ska tillgodoräknas
deponenten.
4 kap. Anslagsmedel och räntekonto
1 § Anslagsmedel som ska föras till en myndighets räntekonto
en viss månad, ska vara insatta på kontot den 25 i den
månaden.
Överföringar till eller från en myndighets räntekonto ska
verkställas av Riksgäldskontoret.
2 § Har en myndighet under löpande budgetår tilldelats
ytterligare medel på ett anslag som ska föras till
myndighetens räntekonto, ska Riksgäldskontoret föra över
beloppet jämnt fördelat på de betalningstillfällen som
återstår under budgetåret, om inte regeringen har beslutat
annat.
Om regeringen beslutat om en indragning av ett anslagsbelopp,
som har förts till myndighetens räntekonto, ska det belopp som
återstår att föra över till myndighetens räntekonto under
budgetåret reduceras på det sätt som anges i första stycket.
Om indragningen överstiger de överföringar som återstår under
budgetåret, ska återbetalning göras enligt 3 §.
3 § En myndighet som har tilldelats anslagsbelopp som inte får
disponeras följande budgetår ska, om medlen förts till
myndighetens räntekonto, återföra beloppet plus ränta från
årsskiftet till dagen för återbetalning. Beloppet ska föras
över till statens centralkonto snarast efter det att beslut om
indragning av anslagsbelopp finns registrerat i
informationssystemet Hermes.
4 § En myndighet som tar emot inkomster som den inte får
disponera, ska föra över medlen till statens centralkonto. Om
inkomsterna är av mindre omfattning, får medlen i stället
sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för
att senast vid budgetårets utgång föras över till statens
centralkonto.
5 § En myndighet som disponerar anslag som inte ska föras över
till ett räntekonto får utnyttja statens centralkonto för
betalningar som är hänförliga till anslaget.
5 kap. Disposition av försäljningsinkomster
1 § Har regeringen beslutat om försäljning av egendom som en
myndighet förvaltar, ska myndigheten redovisa inkomsten mot
inkomsttitel, om inte regeringen bestämt annat.
I 2-5 §§ anges hur en myndighet får disponera inkomsten i de
fall den själv har beslutat om försäljningen.
2 § Om egendomen har använts i en verksamhet som regeringen
har meddelat en investeringsplan för, får myndigheten
disponera inkomsten för att finansiera investeringar som ingår
i planen.
Bestämmelser om disposition av inkomster från försäljning av
egendom som inte använts i en sådan verksamhet som avses i
första stycket finns i 3-5 §§.
3 § Om egendomen har finansierats med lån, ska låneskulden
regleras. Ett överskott får disponeras av myndigheten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock ett
eventuellt överskott redovisas mot inkomsttitel.
4 § Om egendomen har finansierats med anslag, ska den del av
inkomsten som motsvarar tillgångens bokförda värde föras över
till statens centralkonto och redovisas mot inkomsttitel. Ett
eventuellt överskott får disponeras av myndigheten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljning har skett av invärderad egendom som använts i
verksamheten, får myndigheten disponera hela inkomsten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock
inkomsten redovisas mot inkomsttitel.
5 § Om egendomen har finansierats på annat sätt än med anslag
eller lån, får myndigheten disponera inkomsten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
6 § Bestämmelserna i 1-5 §§ gäller inte inkomster från
försäljning av frivilligt efterfrågade varor som staten
tillhandahåller som ett led i en avgiftsbelagd verksamhet.
Bestämmelser om sådana inkomster finns i avgiftsförordningen
(1992:191).
6 kap. Disposition av andra icke-statliga medel
1 § En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga
medel, om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre
omfattning och den inte rubbar förtroendet för myndighetens
opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skadar dess
anseende.
En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten
tar emot medel som avses i första stycket, om avtalet medför
ett ökat behov av medel från statens budget eller att högre
avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet.
Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en
myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel
regleras på annat sätt.
7 kap. Avkastningspliktigt kapital
1 § En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt
kapital ska, sedan årsredovisningen färdigställts, betala in
ett belopp som motsvarar statens avkastningskrav till statens
centralkonto och redovisa beloppet mot inkomsttitel.
Om avkastningskravet inte kan tillgodoses, ska motsvarande
belopp redovisas inom linjen i myndighetens balansräkning. Ett
eventuellt ackumulerat belopp ska också redovisas.
I de belopp som avses i första och andra styckena ska ränta
ingå, beräknad enligt statens avkastningsränta, från och med
det nya räkenskapsårets början till dess betalning sker till
statens centralkonto.
2 § Regeringen beslutar om reglering av kapitalförluster som
kan kräva nedskrivning av ett avkastningspliktigt kapital.
Sådana kapitalförluster ska anmälas till regeringen så snart
som möjligt, dock senast den 1 mars året efter det budgetår
som nedskrivningen avser.
8 kap. Verkställighetsföreskrifter
1 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning. Föreskrifter
för verkställigheten av 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1, 3 och
4 §§ samt 4 kap. får dock meddelas först efter samråd med
Riksgäldskontoret.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:516 | Lag (2006:516) om förbud mot utmätning av viss ersättning till vittnen och andra hotade personer | 1 § Anspråk på ersättning, som utgör en del av säkerhetsarbete
enligt 2 a § polislagen (1984:387) och som kan betalas ut till
vittnen och andra hotade personer, får inte utmätas för den
ersättningsberättigades skulder. I fråga om förbud mot
utmätning sedan ersättning har betalats ut tillämpas 5 kap. 7 §
andra stycket utsökningsbalken.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:218 | Badvattenförordning (2008:218) | 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 5 kap. 12 § andra stycket miljöbalken i fråga om 4-7, 12,
13 och 22 §§,
- 5 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 8-11, 19, 21 och 22
§§,
- 9 kap. 12 § första stycket miljöbalken i fråga om
14-18 och 22 §§, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser. Förordning (2018:2111).
Definitioner
2 § Med vattenmyndighet avses i denna förordning detsamma
som i 5 kap. 14 § miljöbalken.
Med ytvattenförekomst avses i denna förordning detsamma som i
1 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen (2004:660).
Förordning (2018:2111).
3 § I denna förordning avses med
badsäsong: den period under året då det kan förväntas att ett
stort antal personer badar i en ytvattenförekomst,
badvatten: en ytvattenförekomst eller del av en
ytvattenförekomst som en kommun enligt bestämmelserna i denna
förordning har antecknat som badvatten i sitt
badvattenregister, och
badvattenprofil: en skriftlig redovisning med karta som anger
de möjliga föroreningskällor som finns i det eller de
tillrinningsområden som påverkar ett badvattens kvalitet.
Identifiering, kontroll och klassificering av badvatten
4 § En kommun ska inför varje badsäsong
1. identifiera varje ytvattenförekomst eller del av en
ytvattenförekomst inom kommunen som kommunen förväntar sig att
ett stort antal personer kommer att bada i under den kommande
badsäsongen,
2. anteckna varje sådan ytvattenförekomst eller del av en
ytvattenförekomst som badvatten i kommunens badvattenregister,
3. i badvattenregistret ange badsäsongen för varje badvatten,
och
4. besluta en kontrollplan för provtagning och bedömning av
varje badvattens kvalitet.
Identifieringen enligt första stycket 1 ska göras med hänsyn
till antalet badande under tidigare badsäsonger samt till de
anläggningar för bad som tillhandahålls och andra åtgärder som
uppmuntrar till bad.
5 § En kommun ska se till att det för varje badvatten upprättas
en badvattenprofil och att den hålls uppdaterad.
6 § En kommun ska under badsäsongen för varje badvatten se till
att
1. provtagningar och bedömningar av badvattnets kvalitet
genomförs enligt den kontrollplan som avses i 4 § första
stycket 4, och
2. cyanobakterier, alger och avfall som kan påverka badvattnet
och skada badandes hälsa identifieras och bedöms.
7 § En kommun ska senast vid badsäsongens slut för varje
badvatten klassificera badvattnets kvalitet som "dålig",
"tillfredsställande", "bra", eller "utmärkt".
Dålig badvattenkvalitet
8 § En kommun som klassificerat ett badvattens kvalitet som
dålig ska se till att
1. orsakerna till att badvattnets kvalitet inte har kunnat
klassificeras som tillfredsställande identifieras,
2. lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra, minska eller
undanröja orsakerna till den förorening som medfört att
badvattnets kvalitet har klassificerats som dålig, och
3. badvattenprofilen uppdateras med uppgifter om orsakerna till
föroreningen och åtgärderna enligt 2.
9 § Vattenmyndigheten får besluta att ett badvatten inte längre
bör vara antecknat i kommunens badvattenregister om
1. kommunen fem år i rad har klassificerat badvattnets kvalitet
som dålig, eller
2. det är omöjligt eller orimligt dyrt att vidta de åtgärder
som behövs för att badvattnets kvalitet ska kunna klassificeras
som tillfredsställande.
10 § Kommunen ska inte längre ha en ytvattenförekomst eller del
av en ytvattenförekomst antecknad som badvatten i kommunens
badvattenregister om
1. kommunen fem år i rad har klassificerat badvattnets kvalitet
som dålig, eller
2. vattenmyndigheten enligt 9 § har beslutat att vattnet inte
längre bör vara antecknat i kommunens badvattenregister.
Oväntade situationer
11 § Om ett badvattens kvalitet försämras av en oväntad
situation som inverkar negativt på badandes hälsa eller
sannolikt kan få en sådan inverkan, ska kommunen se till att
de åtgärder vidtas som behövs för att förebygga eller hindra
en sådan negativ inverkan och för att förebygga ytterligare
försämringar av badvattnets kvalitet.
Kommunen ska samråda med vattenmyndigheten i de frågor som
omfattas av en vattenmyndighets skyldigheter enligt 4 kap. 15 §
vattenförvaltningsförordningen (2004:660). Förordning (2018:2111).
Bakterier, alger och avfall
12 § Om ett badvattens badvattenprofil tyder på att det finns
risk för utbredning av cyanobakterier, makroalger eller marina
alger i badvattnet, ska kommunen se till att lämpliga
kontroller och undersökningar görs för att identifiera och
bedöma de hälsorisker som bakterierna eller algerna kan
medföra.
13 § Kommunen ska se till att lämpliga besiktningar görs för
att identifiera förekomst av avfall som utgörs av tjärrester,
glas, plast, gummi, eller annat som kan inverka negativt på
hälsan hos de som badar i ett badvatten.
14 § Kommunen ska se till att lämpliga åtgärder vidtas för att
hindra en negativ inverkan på badandes hälsa, om det i ett
badvatten sker en utbredning av sådana bakterier eller alger
som avses i 12 § eller om sådant avfall som avses i 13 §
identifieras och kommunen befarar eller konstaterar att
utbredningen eller avfallet utgör en hälsorisk.
Information till allmänheten och avrådan från bad
15 § En kommun ska under badsäsongen för varje badvatten se
till att allmänheten informeras om badvattnets kvalitet.
Kommunen ska också se till att allmänheten informeras om
1. de åtgärder som har vidtagits enligt 8 § 2 när badvattnets
kvalitet är dålig, och
2. sådana oväntade situationer och åtgärder som avses i 11 §
första stycket.
16 § Om kommunen på grund av en sådan utbredning av bakterier
eller alger som avses i 12 § eller på grund av sådant avfall
som avses i 13 § befarar eller konstaterar en hälsorisk för
badande, ska kommunen se till att allmänheten omedelbart
informeras om risken.
17 § Kommunen ska avråda allmänheten från att bada i ett
badvatten, om
1. badvattnets kvalitet är klassificerad som dålig, eller
2. det behövs på grund av sådana oväntade situationer som avses
i 11 § första stycket.
18 § Kommunen ska permanent avråda allmänheten från att bada i
en ytvattenförekomst eller del av en ytvattenförekomst, om
1. vattnets kvalitet har klassificerats som dålig fem år i rad,
eller
2. vattenmyndigheten enligt 9 § har beslutat att vattnet inte
längre bör vara antecknat i kommunens badvattenregister.
En permanent avrådan från bad gäller under minst en hel
badsäsong.
Allmänhetens medverkan i förvaltningen av badvattens kvalitet
19 § Kommunen ska ge allmänheten tillfälle att
1. ta reda på hur den kan delta vid förvaltningen av badvattens
kvalitet, och
2. lämna förslag och synpunkter och framföra klagomål i fråga
om badvattenregistret och annat som rör badvattens kvalitet.
Information och rapportering till Europeiska kommissionen
20 § Havs- och vattenmyndigheten ska fullgöra det
informationslämnande och den rapportering till Europeiska
kommissionen som följer av artiklarna 3.9 och 13.1-13.3 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15
februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om
upphävande av direktiv 76/160/EEG, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009.
Förordning (2011:637).
21 § Kommunerna ska ge Havs- och vattenmyndigheten det
underlag som myndigheten behöver för att fullgöra sina
skyldigheter enligt 20 §. Förordning (2011:637).
Bemyndiganden
22 § Havs- och vattenmyndigheten får meddela närmare
föreskrifter om
1. badvattenregister enligt 4 § första stycket 2 och 3,
2. kontrollplaner enligt 4 § första stycket 4,
3. badvattenprofiler enligt 5 §,
4. provtagningar och bedömningar enligt 6 §,
5. klassificering av badvattens kvalitet enligt 7 §,
6. information till allmänheten enligt 15 och 16 §§,
7. avrådan från bad enligt 17 och 18 §§, och
8. informations- och rapporteringsunderlag enligt 21 §.
Förordning (2012:258).
Övergångsbestämmelser
2008:218
1. Denna förordning träder i kraft den 24 maj 2008.
2. Den första badvattenprofilen enligt 5 § behöver inte
upprättas förrän den 24 mars 2011.
3. Den första klassificeringen av ett badvattens kvalitet
enligt 7 § behöver inte göras förrän vid badsäsongens slut
2011.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:368 | Lag (1983:368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område | Tillämpningsområdet
1 § Denna lag är tillämplig på domar på privaträttens område
som har meddelats i Österrike. Lagen tillämpas på sådana
domar även om de har meddelats i ett straffrättsligt
förfarande. Lagen tillämpas inte om något annat följer av de
unionsrättsakter och internationella instrument som omfattas
av lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om
domstols behörighet och om erkännande och internationell
verkställighet av vissa avgöranden. Lag (2014:922).
2 § Med dom förstås i denna lag en domstols dom eller beslut, som
innebär ett slutligt avgörande av saken.
3 § Med dom jämställs beslut som en domstol meddelat i mål angående
en privaträttslig fråga och som rör ersättning för motparts
rättegångskostnad eller ersättning till vittne eller sakkunnig.
4 § Lagen tillämpas inte
1. på domar angående personrättsliga, familjerättsliga eller
arvsrättsliga frågor,
2. på domar angående bildande eller upplösning av en juridisk person,
dess stadgar eller behörigheten för dess organ,
3. på domar som meddelats i konkurs- eller ackordsförfaranden eller i
förfaranden om betalningsinställelse eller domar som meddelats i
anslutning till sådana förfaranden och som rör giltigheten av en
gäldenärs rättshandlingar,
4. på domar angående ansvar för atomskador.
Erkännande
5 § En dom som har meddelats i Österrike skall, om annat inte följer
av 6 §, erkännas i Sverige, om domstolen varit behörig enligt 7 eller
8 § och om domen har vunnit laga kraft enligt österrikisk lag.
6 § En österrikisk dom erkänns inte,
1. om ett erkännande är oförenligt med grunderna för den svenska
rättsordningen,
2. om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i
Sverige,
3. om en dom i samma sak och mellan samma parter har meddelats i en
annan främmande stat och domen på grund av en internationell
överenskommelse skall erkännas i Sverige,
4. om en rättegång om samma sak och mellan samma parter är anhängig i
Sverige och talan i den rättegången har väckts först, eller
5. om domen har meddelats mot en svarande som inte har ingått i
svaromål och denne inte har delgivits stämningen enligt österrikisk
lag eller, även om så skett, inte har fått kännedom om rättegången i
tillräckligt god tid för att kunna svara i saken.
7 § Den österrikiska domstolen skall vid tillämpningen av denna lag
anses behörig,
1. om svaranden hade sitt hemvist i Österrike vid tiden för talans
väckande,
2. om svaranden är en juridisk person eller ett sådant österrikiskt
handelsbolag som inte är en juridisk person (Handelsgesellschaft ohne
Rechtspersönlichkeit) och hade sitt säte i Österrike vid tiden för
talans väckande,
3. om svaranden hade ett handels- eller industriföretag eller en
filial i Österrike vid tiden för talans väckande och företaget eller
filialen inte endast utgjorde en agentur samt tvisten hänförde sig
till företagets eller filialens verksamhet,
4. om talan avsåg fast egendom i Österrike eller en sakrätt till sådan
fast egendom,
5. om talan avsåg skyldighet utanför avtalsförhållanden att ersätta
skada på person eller egendom och den skadegörande handlingen hade
begåtts i Österrike medan den som orsakade skadan befann sig där,
eller
6. om svaranden uttryckligen underkastat sig österrikisk domstols
behörighet.
8 § En dom som har meddelats i Österrike med anledning av genkäromål
anses vid tillämpningen av denna lag meddelad av behörig domstol, om
den österrikiska domstolen var behörig enligt 7 § i fråga om
huvudkäromålet.
9 § Oavsett 7 och 8 §§ skall den österrikiska domstolen anses
obehörig,
1. om enligt svensk rätt svenska eller ett tredje lands domstolar med
hänsyn till sakens beskaffenhet är uteslutande behöriga att pröva
saken, eller
2. om svaranden visserligen uttryckligen har underkastat sig den
österrikiska domstolens behörighet men domstols behörighet enligt
svensk rätt med hänsyn till sakens beskaffenhet inte får grundas på en
parts medgivande.
10 § En svensk domstol är vid prövningen av frågan om en österrikisk
domstol har varit behörig enligt denna lag bunden av sistnämnda
domstols konstateranden av de faktiska förhållanden på vilka den har
grundat sin behörighet.
Avvisande av talan
11 § Väcks vid en svensk domstol talan angående en sak, som redan är
föremål för rättegång mellan samma parter vid en österrikisk domstol,
och kan rättegången vid den österrikiska domstolen leda till en dom
som enligt denna lag skall erkännas här, skall domstolen avvisa
talan.
Verkställighet
12 § En österrikisk dom som ska erkännas i Sverige och som
får verkställas i Österrike ska efter en ansökan förklaras
verkställbar. Lag (2014:922).
13 § En ansökan om verkställbarhetsförklaring görs till den
tingsrätt som regeringen föreskriver. Lag (2014:922).
14 § Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in domen i
original eller en kopia av domen som bestyrkts av en behörig
myndighet samt bevis om att domen har fått laga kraft och får
verkställas i Österrike.
Tingsrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare
handlingar som behövs för tingsrättens prövning av ansökan.
De handlingar som ska ges in tillsammans med ansökan ska vara
skrivna på svenska eller åtföljas av en översättning till
svenska. Riktigheten av översättningen ska vara bestyrkt av
en person som är behörig att i Sverige eller Österrike
bestyrka en sådan översättning. Tingsrätten får medge
undantag från kravet på översättning. Lag (2014:922).
15 § Har upphävts genom lag (2014:922).
16 § Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. En
föreskrift om tvångsmedel i domen ska dock inte tillämpas.
Lag (2014:922).
16 a § Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden. Lag (2014:922).
Förlikningar
17 § En förlikning som har träffats inför en österrikisk
domstol i en privaträttslig fråga som omfattas av denna lag
ska efter en ansökan förklaras verkställbar, om
1. förlikningen får verkställas i Österrike och
2. det inte finns sådana omständigheter som avses i 6 § 1, 2
eller 3.
För handläggningen av frågor om verkställbarhet av
förlikningar tillämpas 12-16 a §§. Lag (2014:922).
Säkerhetsåtgärder
18 § Om en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken
har beviljats, ska vid tillämpning av 15 kap. 7 § samma balk
en talan som väcks vid en österrikisk domstol jämställas med
en talan som väcks vid en svensk domstol, om den österrikiska
rättegången kan leda till en dom som enligt denna lag kan
verkställas här. Det förhållandet att en sådan rättegång
redan pågår eller att saken har avgjorts genom en dom som
ännu inte har fått laga kraft hindrar inte att en
säkerhetsåtgärd beviljas.
Ett beslut om en säkerhetsåtgärd förfaller en månad efter det
att domen i den österrikiska rättegången har fått laga kraft,
om inte en ansökan om att domen ska förklaras verkställbar i
Sverige har gjorts dessförinnan. Om en ansökan om
verkställbarhetsförklaring har gjorts inom denna tid, ska
beslutet gälla till dess ansökan prövas, om inte tingsrätten
bestämmer något annat. Om det inte finns något beslut om en
säkerhetsåtgärd när ansökan görs, får tingsrätten på yrkande
besluta om en sådan åtgärd i avvaktan på att ansökan
prövas. Lag (2014:922).
Övergångsbestämmelser
1983:368
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen
tillämpas inte på domar som har meddelats och förlikningar som
har träffats före den dagen.
1983:881
Regeringen föreskriver att lagen (1983:368) om erkännande och
verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område
skall träda i kraft den 1 januari 1984.
2014:922
1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea
hovrätt och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i
hovrätten före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:542 | Förordning (1981:542)
om tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom
textil- och konfektionsindustrin | Inledande bestämmelse
1 § För att upprätthålla sysselsättningen för äldre arbetskraft kan
tillfälligt sysselsättningsbidrag lämnas till företag inom textil- och
konfektionsindustrin enligt bestämmelserna i denna förordning.
Förordning (1983:573).
Allmänna villkor för bidrag
2 § Bidrag får lämnas endast för arbetstagare som har fyllt 50 men inte
65 år och som sysselsätts med tillverkningsarbete.
En förutsättning för att bidrag skall lämnas för en arbetstagare under
ett visst halvår är att arbetstagaren var anställd vid företaget den 1
januari respektive den 1 juli samma halvår.
3 § Bidrag lämnas inte under permitterings- eller uppsägningstid eller
under varseltid som avses i 2-4 §§ lagen (1974:13) om vissa anställ
ningsfrämjande åtgärder.
Första stycket hindrar inte att bidrag lämnas för anställda på annan ort
vilka inte berörs av driftsinskränkningen. Förordning (1982:97).
4 § Trots vad som sägs i 3§ första stycket får bidrag vidare lämnas om
1. uppsägningen är en direkt följd av sådana rationaliseringsåtgärder
som vidtas med stöd från statens industriverk eller överstyrelsen för
civil beredskap eller
2. uppsägningen eller permitteringen är nödvändig för att trygga
företagets fortlevnad. Förordning (1987:412).
5 § Bidrag lämnas inte för arbetstagare för vilka företaget uppbär
1. statsbidrag till enskilt beredskapsarbete eller stöd enligt
förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd,
2. bidrag enligt förordningen (1984:519) om introduktions- och
lönebidrag eller
3. bidrag enligt förordningen (1984:518) om bidrag till utbildning i
företag. Förordning (1987:412).
6 § Bidrag får beviljas endast under förutsättning att det i anställ
ningen utgår lön och andra anställningsförmåner som bestäms i
kollektivavtal eller som är jämförbara med förmåner enligt
kollektivavtal inom branschen.
Bidragets storlek
7 § Bidrag lämnas med 28 kronor per timme för normal veckoarbetstid för
varje arbetstagare som omfattas av bidraget. Det sammanlagda bidraget
får dock inte överstiga tre procent av det bidragsunderlag som beräknas
på företagets totala lönekostnader för anställda som sysselsätts med
tillverkningsarbete. Om bidrag lämnas med stöd av 4 §, kan det belopp
som det sammanlagda bidraget inte får överstiga komma att minskas.
Förordning (1988:361).
8 § I bidragsunderlaget får inte ingå lönekostnader för arbetstagare som
har sagts upp eller permitterats. Inte heller får i bidragsunderlaget
räknas in sådana belopp som företaget får samtidigt med tillfälligt
sysselsättningsbidrag i form av
1. statsbidrag till enskilt beredskapsarbete eller stöd enligt
förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd,
2. bidrag enligt förordningen (1984:519) om introduktions- och
lönebidrag eller
3. bidrag enligt förordningen (1984:518) om bidrag till utbildning i
företag. Förordning (1987:412).
Övriga bestämmelser
9 § Bestämmelserna i 19--23 §§ förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten gäller när denna förordning
tillämpas. Förordning (1987:412).
10 § har upphävts genom förordning (1987:412).
11 § Innan bidrag beviljas med stöd av 4§, skall berörda centrala
arbetstagarorganisationer ha beretts tillfälle att yttra sig.
12 § har upphävts genom förordning (1987:412).
13 § har upphävts genom förordning (1987:412).
14 § har upphävts genom förordning (1987:412).
15 § har upphävts genom förordning (1987:412).
16 § har upphävts genom förordning (1987:412).
17 § har upphävts genom förordning (1987:412).
Övergångsbestämmelser
1984:517
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om bidrag som
avser tid före ikraftträdandet gäller 7 § i sin äldre lydelse.
1985:511
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om bidrag som
avser tid före ikraftträdandet gäller 7 § i sin äldre lydelse.
1986:332
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om bidrag som
avser tid före ikraftträdandet gäller 7 § i sin äldre lydelse.
1987:412
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987. I fråga om bidrag som
avser tid före ikraftträdandet gäller 7 § i sin äldre lydelse.
1988:361
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. I fråga om bidrag som
avser tid före ikraftträdandet gäller 7 § i sin äldre lydelse.
1989:333
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om tillfälligt
sysselsättningsbidrag som hänför sig till tiden före utgången av juni
1989.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:77 | Lag (1990:77) med bemyndigande att
tillämpa lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner i fråga
om en handelsblockad mot Sydafrika; | Utöver vad som sägs i 1 § lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner, får regeringen förordna att 3 och 5 §§ lagen skall tillämpas
i fråga om en handelsblockad mot Sydafrika. Regeringen får också meddela
förordnande enligt 11 § tredje stycket lagen.
Om förhållandena ändras så att syftet med ett förordnande ej längre
kvarstår, skall regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån
upphäva eller ändra ett meddelat förordnande eller med stöd därav
meddelade föreskrifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:843 | Förordning (1985:843) med instruktion för
kemikalieinspektionen | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på
kemikalieinspektionen.
Uppgifter
2 § Inspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso-
och miljörisker med kemiska produkter, i den mån handläggningen inte
ankommer på annan myndighet.
3 § Det åligger inspektionen särskilt att
uppmärksamt följa utvecklingen i fråga om förekomsten av kemiska
produkter och de risker användningen av dessa kan medföra,
utöva tillsyn enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter över
tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska produkter,
pröva frågor om godkännande av bekämpningsmedel och svara för annan
förhandsgranskning av kemiska produkter,
föra och utveckla register över kemiska produkter,
utreda, sammanställa och dokumentera verksamheten avseende kemiska
produkter och de hälso- och miljörisker sådana produkter kan medföra,
lämna information inom kemikaliekontrollens område,
stödja regionala och lokala tillsynsmyndigheter på kemikaliekontrollens
område,
medverka i det internationella samarbetet på kemikaliekontrollens
område.
4 § Inspektionen företräder staten inom sitt verksamhetsområde om annat
inte följer av särskilda föreskrifter.
Organisation
5 § Inspektionen leds av en styrelse som består av tio personer. I
styrelsen ingår inspektionens generaldirektör. Denne är ordförande och
en av de andra ledamöterna är vice ordförande.
För ledamöterna skall finnas ersättare till det antal regeringen
bestämmer. Förordning (1985:1118).
6 § Generaldirektören är chef för inspektionen.
7 § Inom inspektionen finns två avdelningar, en för tillsyn och en för
utredningar. Inspektionen bestämmer hur organisationen i övrigt skall
vara utformad.
Varje avdelning förestås av en avdelningschef.
En av avdelningscheferna är generaldirektörens ställföreträdare.
8 § Hos inspektionen finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av
regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får inspektionen anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
8 a § Till inspektionen är ett toxikologiskt råd knutet. Rådet är ett
expertorgan för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor.
Till rådets uppgifter hör att verka för en hög vetenskaplig standard i
myndigheternas analyser av risker med kemiska ämnen, att ge
myndigheterna vägledning i deras arbete med kriterier och principer för
vetenskapliga tolkningsfrågor samt att medverka till en sådan samordning
att myndigheterna kan göra grundläggande delar av riskanalysen på ett så
enhetligt sätt som möjligt. Förordning (1986:703).
8 b § Toxikologiska rådet består av inspektionens generaldirektör som är
ordförande och högst tio andra ledamöter. Ledamöterna förordnas av
regeringen för en tid av högst tre år. Rådet utser inom sig vice
ordförande.
I mån av behov och tillgång på medel får rådet anlita utomstående för
särskilda uppdrag. Förordning (1986:703).
Ärendenas handläggning
9 § Av styrelsen avgörs
1. principiella frågor och frågor av större betydelse för
kemikaliekontrollen,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare frågor om inspektionens organisation och arbetsformer,
4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning,
6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.
10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst fyra andra
ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall
om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:787).
11 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet inte
lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i
närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som
fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med
styrelsen. Förordning (1985:1118).
12 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av
generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag
att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av annan
tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda
beslut.
13 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa
ärenden eller grupper av ärenden.
När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder,
utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman som generaldirektören
bestämmer.
I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana
beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande
får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som
styrelsen har meddelat eller grunder som den tillämpar.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 12 §
andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den avdelning eller
annan arbetsenhet dit ärendet hör eller på en särskilt förordnad
föredragande. Generaldirektören får överta beredningen och
föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen.
Avdelningschefer och ansvariga för andra arbetsenheter har rätt att
närvara när ett ärende som hör till deras verksamhetsområde föredras av
någon annan.
15 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.
16 § har upphävts genom förordning (1986:787).
17 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
18 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem
som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.
Tjänstetillsättning m.m.
19 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Tjänster i lägst N 26--N 31 tillsätts av regeringen efter anmälan av
generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av inspektionen.
Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av
regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.
20 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av
regeringen för högst tre år.
Förordnande att vara styrelsens vice ordförande meddelas av regeringen
för högst tre år. Förordning (1985:1118).
21 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av inspektionen även i fråga om avdelningschefer.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2022:613 | Lag (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen | Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om utbyte av finansiell
information och finansiell analys för att förebygga,
förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott.
Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande
av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell
information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka,
utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets
beslut 2000/642/RIF.
Uttryck i lagen
2 § I denna lag avses med
allvarliga brott: de former av brottslighet som anges i
bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för
samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande
och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF,
2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF,
finansiell analys: resultaten av de operativa och strategiska
analyser som har utförts av en finansunderrättelseenhet i
fullgörandet av uppgifter i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om
åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om
ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i
den ursprungliga lydelsen,
finansiell information: all information eller data som innehas
av en finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra,
upptäcka, utreda eller lagföra penningtvätt och finansiering
av terrorism,
finansunderrättelseenhet: den enhet som har utpekats i 4 kap.
5 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism,
utländsk behörig myndighet: en myndighet som har utsetts av en
annan stat som behörig enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2019/1153, i den ursprungliga
lydelsen.
Utbyte av finansiell information eller analys inom Sverige
3 § De myndigheter som regeringen bestämmer (behöriga
myndigheter) får begära finansiell information eller
finansiell analys från finansunderrättelseenheten.
4 § Finansunderrättelseenheten ska lämna en uppgift efter en
begäran enligt 3 §, om det behövs i den behöriga myndighetens
verksamhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda
eller lagföra allvarliga brott.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en
sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och
övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen
ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften
lämnas ut.
Utbyte av finansiell information eller analys inom EU
5 § En behörig myndighet får, på begäran av en utländsk
behörig myndighet, lämna ut finansiell information eller
finansiell analys som myndigheten har fått från
finansunderrättelseenheten, om sådan information eller analys
är nödvändig för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda
eller lagföra
- penningtvätt enligt artikel 3 i Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om
bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser,
- brott som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1673,
eller
- finansiering av terrorism enligt artikel 11 i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den
15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av
rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut
2005/671/RIF.
6 § Om en behörig myndighet eller finansunderrättelseenheten
har fått finansiell information eller finansiell analys från
en utländsk behörig myndighet eller en
finansunderrättelseenhet i en annan stat och det finns villkor
som begränsar möjligheten att använda informationen eller
analysen, ska myndigheten eller finansunderrättelseenheten
följa villkoren.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:665 | Lag (1984:665) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ | 1 § Arvoden för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ
skall utgå enligt följande:
1. Sveriges riksbank
Fullmäktig: 20 000 kronor för år.
Fullmäktiges ordförande: 6 700 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.
Fullmäktig som är deputerad: 20 000 kronor för år utöver
fullmäktigearvodet.
Suppleant för fullmäktig: 6 700 kronor för år.
Ledamot av valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken: 8 000
kronor för år.
Suppleant i valutastyrelsen som inte är tjänsteman i riksbanken: 2 700
kronor för år.
2. Riksgäldskontoret
Fullmäktig: 12 500 kronor för år.
Fullmäktiges ordförande: 12 500 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.
Ledamot av arbetsutskottet som ej är ordförande eller riksgäldsdirektör:
7 200 kronor för år utöver fullmäktigearvodet.
Suppleant för fullmäktig: 2 800 kronor för år.
3. Riksdagens förvaltningsstyrelse
Ledamot: 8 000 kronor för år.
Vice ordförande i förvaltningsstyrelsen: 2 700 kronor för år utöver
ledamotsarvodet.
Ordförande i direktionen: 3 400 kronor för år utöver arvodet som ledamot
av förvaltningsstyrelsen.
Ledamot av direktionen som ej är vice ordförande i förvaltningsstyrelsen
eller ordförande i direktionen: 2 700 kronor för år utöver arvodet som
ledamot av förvaltningsstyrelsen.
Suppleant i förvaltningsstyrelsen: 2 700 kronor för år.
4. Riksdagens revisorer
Revisor: 11 200 kronor för år.
Ordförande: 4 500 kronor för år utöver arvodet som revisor.
Vice ordförande: 3 400 kronor för år utöver arvodet som revisor.
Ledamot av arbetsutskottet som inte är ordförande eller vice ordförande
eller tjänsteman vid kansliet: 2 700 kronor för år utöver arvodet som
revisor.
Suppleant: 2 700 kronor för år.
5. Nordiska rådets svenska delegation
Ledamot av arbetsutskottet: 2 000 kronor för år.
Ordförande: 5 000 kronor för år utöver arvodet som ledamot av
arbetsutskottet.
Suppleant i arbetsutskottet: sammanträdesarvode enligt 2 §.
6. Riksdagens besvärsnämnd
Ledamot: 1 500 kronor för år.
Ordförande: 4 500 kronor för år utöver ledamotsarvodet.
Suppleant: sammanträdesarvode enligt 2 §.
7. Valprövningsnämnden
Ledamot och suppleant: Dagarvode med motsvarande tillämpning av
bestämmelserna i förordningen (1978:45) om ersättning vid
kommittéuppdrag.
Ordförande och dennes ersättare: 8 000 kronor för år utöver dagarvodet.
Lag (1987:386).
2 § För fullgörande av i 1 § angivna uppdrag utgår särskilt arvode för
sammanträdesdag (sammanträdesarvode) med belopp som fastställs av
riksdagens förvaltningskontor. Sammanträdesarvode utgår dock inte
till
a) riksbanksfullmäktig som är deputerad
b) riksbankschef
c) vice riksbankschef
d) riksgäldsdirektör.
Till suppleant som deltar i sammanträde utan att delta i beslut utgår
sammanträdesarvode endast om respektive organ beslutar det.
Sammanträdesarvode enligt denna paragraf utgår ej när arvodering sker
med tillämpning av förordningen om ersättning vid kommittéuppdrag.
3 § För resor som företas för fullgörande av uppdrag som avses i 1 § 6
och 7 utgår resekostnadsersättning, traktamente och annan ersättning
enligt allmänt reseavtal som gäller för statens tjänstemän eller, när
det är fråga om utrikes resa, enligt utlandsresereglementet
(1953:666).
För riksdagsledamot, som uppbär traktamente enligt ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter 7 och 8 §§, minskas dock
dagtraktamentet med det belopp för dag som utgår enligt nämnda
bestämmelser.
4 § Riksdagens förvaltningskontor får meddela de beslut och
föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den skall dock tillämpas
från och med den 1 januari 1984.
Genom lagen upphävs arvodesstadgan (RFS 1979:1) för riksdagen och dess
organ.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:894 | Förordning (2005:894) om teknisk kontroll | Samrådsskyldighet
1 § Statliga myndigheter som får föreskriva att produkter,
anläggningar eller motsvarande skall ha eller sakna vissa
egenskaper (föreskrivande myndigheter) skall samråda med
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll innan de
meddelar föreskrifter om bedömning av överensstämmelse.
Organ som skall anmälas till Europeiska unionen
2 § Organ som avses i 3 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll
skall ha den kompetens som behövs för den uppgift anmälan avser
och i övrigt vara lämpliga för uppgiften.
3 § Om det inte finns skäl för annat med hänsyn till den
rättsakt som anmälan avser, skall det till grund för den
bedömning som avses i 4 § andra stycket lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll ligga tillämpliga standarder för organ som
skall anmälas samt de ytterligare krav som gäller för den
uppgift som anmälan avser.
4 § En ansökan om att utses till organ som skall anmälas enligt
3 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll skall ges in till
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Den skall
innehålla uppgift om
1. den rättsakt som anmälan avser samt i förekommande fall den
svenska författning varigenom rättsaktens bestämmelser om
bedömning av överensstämmelse införts i svensk rätt,
2. den uppgift i samband med sådan bedömning av
överensstämmelse som anmälan skall avse, och
3. de produktgrupper eller andra preciseringar som anmälan
skall innehålla.
5 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall,
efter samråd med berörda sektorsmyndigheter, utse de organ som
skall anmälas enligt 3 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
Styrelsen skall underrätta berörda departement och myndigheter
om beslut som rör organ som skall anmälas enligt 3 § lagen om
teknisk kontroll.
Om en statlig myndighet begär att få bli organ som skall
anmälas enligt 3 § lagen om teknisk kontroll för en uppgift,
för vilken även andra organ än myndigheter får anmälas, skall
ansökan efter beredning överlämnas till regeringen för beslut.
Ansökan skall utöver vad som anges i 4 § innehålla uppgift om
1. vilka särskilda skäl som finns för att bedriva verksamheten
i myndighetsform, och
2. hur myndigheten har beaktat och löst frågorna om
intressekonflikter och konkurrenssnedvridningar som kan uppstå
till följd av myndighetens övriga verksamhet.
6 § Om Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll efter
samråd med berörda sektorsmyndigheter finner att en anmälan bör
återkallas enligt 4 § tredje stycket lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till
regeringen.
7 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får
meddela närmare föreskrifter i fråga om organ som skall anmälas
enligt 3 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
En föreskrivande myndighet får meddela de särskilda
föreskrifter om organ som skall anmälas enligt 3 § lagen om
teknisk kontroll som behövs inom myndighetens
verksamhetsområde. Därvid skall myndigheten samråda med
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll enligt 1 §.
Riksmätplatser
8 § En riksmätplats skall hålla en hög standard med normaler av
tillräcklig omfattning och relevans. Spårbarhet för mätnormaler
skall säkerställas och utvecklas genom internationella
jämförelser samt forsknings- och utvecklingsinsatser. Av
förordningen (1989:527) om riksmätplatser framgår vilka organ
som är riksmätplatser.
Ackreditering
9 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får
meddela närmare föreskrifter om ackreditering enligt 14 § lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll.
En föreskrivande myndighet, som för bedömning av
överensstämmelse eller annan teknisk kontroll föreskriver om
krav på ackreditering för viss verksamhet, får meddela de
särskilda föreskrifter om ackreditering som behövs för
verksamheten. Myndigheten skall då samråda med Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll enligt 1 §.
10 § En statlig föreskrivande myndighet eller en statlig
myndighet som har ansvar för marknadskontroll eller annan
tillsyn får inte utan tillstånd av regeringen ansöka om
ackreditering för verksamhet som myndigheten avser att driva på
uppdragsbasis. Ansökan om sådant tillstånd skall innehålla
uppgift om
1. vilka särskilda skäl som finns för att bedriva verksamheten
i myndighetsform, och
2. hur myndigheten har beaktat och löst frågorna om
intressekonflikter och konkurrenssnedvridningar som kan uppstå
till följd av myndighetens övriga verksamhet.
Tillsyn
11 § Den tillsyn som Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll utövar över organ som skall anmälas enligt 3 § lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll skall ske med iakttagande av de
krav som gäller för sådan tillsyn enligt bestämmelser inom
Europeiska unionen.
12 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall
utöva teknisk tillsyn över riksmätplatser. Tillsynen skall ha
sådan inriktning och omfattning att styrelsen kan bestyrka att
en riksmätplats uppfyller internationella krav på
mätningsplatser.
13 § Den tillsyn som Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll utövar över ackrediterade organ skall ske med
beaktande av internationella krav.
Avgifter
14 § En riksmätplats som är myndighet får ta ut avgift för
utförda mätningar. En sådan riksmätplats får, efter samråd med
Ekonomistyrningsverket, meddela föreskrifter om avgifterna.
15 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får efter
samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om de
avgifter för ackreditering, bedömning och tillsyn som avses i
20 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:307 | Förordning (2015:307) om ersättning för skyddsutrustning och installation av skyddsutrustning i järnvägens kommunikationssystem | Förordningens tillämpningsområde
1 § Ersättning enligt denna förordning får, i mån av tillgång
på medel, lämnas för kostnader för inköp och installation av
utrustning för att skydda mottagare för järnvägens
radiokommunikationssystem, GSM-R, mot störningar till följd av
signaler från allmänna mobila kommunikationssystem.
Ersättning får lämnas till fordonsinnehavare för de fordon som
vid tidpunkten för beslutet om ersättning används i
järnvägstrafik eller arbete på järnvägsnätet i Sverige. Samma
sak gäller för fordon som ska användas enligt en beslutad
kommande tågplan.
De termer som används i denna förordning har samma betydelse
som i järnvägsmarknadslagen (2022:365), järnvägstekniklagen
(2022:366), järnvägssäkerhetslagen (2022:367) och lagen
(2022:368) om nationella järnvägssystem. Förordning (2022:426).
Allmänna villkor
2 § Ersättning får lämnas för faktiska kostnader för inköp
och installation av skyddsutrustning i järnvägsfordons
1. CAB-radio, och
2. EDOR (ETCS Data Only Radio).
För att ersättning ska få lämnas ska skyddsutrustningen och
installationen av den minst uppfylla ett av nedanstående krav
för CAB-radio:
- för radiomoduler, skyddskraven i ETSI-specifikation TS 102
933-1 V1.3.1 (2014-06),
- för ny CAB-radio, skyddskraven i ETSI-specifikation TS 102
933-1 V1.3.1 (2014-06), och
- för filter, skyddskraven i Trafikverkets tekniska
specifikation TRV 2014/71742, "Type 2, Passive Low pass
filter".
För att ersättning ska få lämnas för EDOR ska EDOR skyddas
med filter som ska uppfylla skyddskraven i Trafikverkets
tekniska specifikation TRV 2014/71742, "Type 1, Passive
downlink and uplink Band pass filter".
3 § Ersättning får lämnas med högst följande belopp:
- 37 500 kr per CAB-radio och 45 000 kr per EDOR om
skyddsutrustningen är inköpt och installerad före den 1 mars
2016,
- 18 750 kr per CAB-radio och 22 500 kr per EDOR om
skyddsutrustningen är inköpt och installerad efter den 29
februari 2016 men före den 1 januari 2018.
För det första fordonet i en fordonsserie får ersättning
också lämnas för faktiska kostnader för projektering och
framtagande av installationsanvisningar med högst hälften av
de angivna beloppen för CAB-radio respektive EDOR enligt
första stycket. Med fordonsserie avses fordon för vilka samma
projekteringar och installationsanvisningar för
skyddsutrustning kan användas.
Ersättning får inte lämnas för skyddsutrustning som är inköpt
eller installerad efter den 31 december 2017.
Förordning (2016:769).
4 § Om det finns särskilda skäl, får ersättning lämnas för
skyddsutrustning och installation av denna, även om villkoren
i 2 § andra och tredje styckena inte är uppfyllda. En
förutsättning för detta är att det vid prövningen bedöms att
GSM-R med en sådan utrustning kommer att fungera
tillförlitligt och säkert med hänsyn till störningar på
mottagare till följd av signaler från allmänna mobila
kommunikationssystem.
Ansökan och beslut
5 § Trafikverket prövar frågor om ersättning enligt denna
förordning. Ansökan om ersättning sker i efterhand och ska,
om inte Trafikverket i det enskilda fallet medger annat, ske
skriftligen på blankett som fastställs av Trafikverket.
Sökanden ska lämna Trafikverket de uppgifter och underlag som
verket behöver för att kunna pröva en ansökan om
ersättning.
Ansökningar ska prövas i den ordning som de
kommit in till Trafikverket, om det inte finns särskilda skäl
till annan ordning i det enskilda fallet.
En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Trafikverket
senast den 1 april 2018. Förordning (2016:769).
6 § Trafikverket ska vid prövningen samråda med
Transportstyrelsen, om behov finns.
Om Trafikverket beviljar ersättning, ska verket betala ut
ersättningen.
7 § Trafikverket får i enskilda fall medge att ansökan om
ersättning sker på förhand och utbetalning av ersättning sker
i förskott.
Om ersättning har betalats ut enligt första stycket, ska
sökanden omedelbart efter det att åtgärderna slutförts lämna
de uppgifter och underlag som avses i 5 §.
8 § Ett beslut om ersättning ska förenas med de villkor som
behövs för tillsyn och uppföljning av hur ersättningen
används. Villkoren ska framgå av beslutet.
Omprövning av beslut samt återkrav
9 § Om sökanden genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter
föranlett att ersättning har beviljats eller beviljats med
ett för högt belopp, får ersättningen krävas åter, helt eller
delvis, inom tio år från utbetalningen. Detsamma gäller om
ersättningsmottagaren bryter mot villkor eller föreskrifter
som gäller för ersättningen. Om det finns särskilda skäl, får
Trafikverket efterge kravet på återbetalning helt eller
delvis.
Om ett belopp som har återkrävts med stöd av första stycket
inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt 6 §
räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Om det finns
särskilda skäl, får Trafikverket besluta att sätta ned
räntekravet helt eller delvis.
10 § Om inköp eller åtgärder inte utförts i enlighet med ett
beslut, får Trafikverket upphäva beslutet eller besluta att
ersättning ska lämnas med ett lägre belopp.
Bemyndigande
11 § Trafikverket får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
12 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut än beslut enligt 10 § får dock inte överklagas.
Förordning (2018:885).
Övergångsbestämmelser
2015:307
1. Denna förordning träder i kraft den 25 juni 2015.
2. Ersättning enligt förordningen får dock lämnas för
åtgärder som vidtagits från och med den 5 januari 2015.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:181 | /r1/ Domkapitelslag (1988:181); | /r3/ Domkapitlet och dess uppgifter
1 § I varje stift skall det finnas ett domkapitel.
Domkapitlet skall utföra de uppgifter som enligt lagen (1982:942) om
svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det.
/r3/ Ledamöter och suppleanter
2 § Domkapitlet består av följande ledamöter:
1. biskopen som ordförande,
2. domprosten som vice ordförande,
3. en präst vald av stiftets präster,
4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.
I domkapitlet i Uppsala stift får ärkebiskopen i den utsträckning han
finner det lämpligt sätta den biträdande biskopen i stiftet i sitt
ställe som ledamot och ordförande.
Vid förhinder för eller uppkommen ledighet efter biskopen eller
domprosten, får domkapitlet för en viss tid eller ett visst ärende som
ledamot adjungera den som har anställning som präst i stiftet.
För ledamöter enligt första stycket 3 och 4 skall det finnas lika många
suppleanter. De utses på samma sätt som ledamöterna.
Vid handläggning av de ärenden som enligt 16 § lagen (1982:942) om
svenska kyrkan och 42 § första stycket prästanställningslagen (1988:184)
ankommer på domkapitlet, skall dess sekreterare ingå som ledamot. Lag
(1991:1777).
/r3/ Sekreteraren
3 § För domkapitlet skall det finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen
förordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.
Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem av
svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.
/r3/ Personal och lokaler m. m.
4 § Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla domkapitlet sekreteraren
och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel samt det som i
övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.
/r3/ Valbarhet
5 § Valbar till prästledamot eller suppleant för denne är den som
innehar en anställning som präst inom stiftet.
Valbar till lekmannaledamot eller suppleant för denne är den som är
folkbokförd inom stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig
på valdagen.
Om en ledamot eller suppleant inte längre är valbar, upphör hans uppdrag
genast. Lag (1991:1777).
/r3/ Valet av prästledamot och suppleant för denne
/r4/ Rösträtt vid valet
6 § Rösträtt vid val av prästledamot och suppleant för denne har den
präst som innehar en anställning som präst inom stiftet och som är
behörig att utöva prästämbetet.
/r4/ Valperiodens längd m. m.
7 § Valet av prästledamoten och dennes suppleant gäller för en tid av
sex år räknat från och med den 1 januari året efter det år valet har
skett. Valet sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som
valförrättare. Kan inte möte med stiftets präster sammankallas före en
valperiods utgång, får valet förrättas på det sätt som anges i andra
stycket.
Om ledamoten eller suppleanten avgår under tjänstgöringstiden och mer än
sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den
återstående tiden. Valet förrättas kontraktsvis med kontraktsprosten som
valförrättare.
/r4/ Kungörelse om valet
8 § Tid och plats för valet beslutas av domkapitlet. Kungörelsen om
beslutet skall i god tid före valet tillställas de röstberättigade genom
kontraktsprostarna.
/r4/ Förfarandet vid valet
9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av
valet genom lottning.
10 § Röstberättigad som är förhindrad att personligen närvara vid valet
får sända in sina valsedlar till valförrättaren i slutna kuvert.
Kuverten skall förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen
styrkt påskrift om innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten
respektive suppleanten skall läggas i olika kuvert.
De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ut,
utan att läsas, och blandas med de valsedlar som lämnats personligen vid
valtillfället. Sedan räknas rösterna samman.
11 § Protokoll skall föras över valet. I detta anges vilka
röstberättigade som lämnat sina valsedlar personligen vid valtillfället
och vilka som sänt in sina valsedlar. Protokollet justeras samt skrivs
under av valförrättaren och minst två röstberättigade. Det skall sedan
omedelbart sändas till domkapitlet.
/r4/ Röstsammanräkning
12 § När valet förrättas på möte med stiftets präster, tillkännager
valförrättaren valets utgång efter det att rösterna har räknats samman.
Om valet förrättas kontraktsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna
på den dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valets
utgång genom anslag. Genom tillkännagivandet är valet avslutat.
/r4/ Förvaring av valhandlingar
13 § Valsedlar och annat valmaterial skall förvaras på betryggande sätt
till dess att valet har vunnit laga kraft.
/r3/ Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa
/r4/ Tidpunkt för valet
14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods början
förrätta val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa. Valet
gäller till dess att stiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin
nästa valperiod.
Om en ledamot eller suppleant avgår under tjänstgöringstiden och mer än
sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den
återstående tiden.
/r4/ Förfarandet vid valet
15 § Valet skall ske på samma sätt som val av ledamöter i
stiftsstyrelsen.
Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även
bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.
16 § Sedan protokollet över valet har justerats skall det omedelbart
sändas till domkapitlet.
/r3/ Hur man överklagar valen
17 § Val av prästledamot och suppleant för denne får överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till domkapitlet
inom tio dagar efter det att valet avslutades.
Domkapitlet skall infordra valförrättarens förklaring över överklagandet
samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända dessa
handlingar och överklagandet med eget yttrande till kammarrätten.
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning
av beslut skall inte tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med
överklagandet har kommit in i rätt tid.
Den som har valts till prästledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av
att valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta
sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagts om
ledamot gäller också för suppleant.
Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen gäller inte beslut
som avses i denna paragraf.
18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa får överklagas
enligt 13 kap. församlingslagen (1988:180).
/r3/ Förhinder för biskopen
19 § När biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när
biskopstjänsten är ledig får domkapitlet
1. utse kontraktsprostar och vikarier för dessa,
2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får lämna
över till annan,
3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifter
som måste fullgöras av biskop.
/r3/ Hovkonsistoriet
20 § I Stockholm skall det finnas ett hovkonsistorium. Detta skall ha
samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen har
mot församlingarna.
21 § Hovkonsistoriet består av följande ledamöter:
1. överhovpredikanten som ordförande,
2. de ordinarie hovpredikanterna,
3. två lekmän utsedda av konungen efter förslag av hovförsamlingens
kyrkostämma.
För lekmannaledamöterna skall på samma sätt utses lika många
suppleanter.
Övergångsbestämmelser
1988:181
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Genom lagen upphävs
Kungl. Maj:ts instruktion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium
aulicum vid de där förefallande ärender skall hava sig att rätta, samt
lagen (1936:567) om domkapitel.
3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanter för dessa som har
utsetts enligt äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte
året efter valet.
4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har
utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt
lekmannaledamöter och suppleanter enligt de nya bestämmelserna och valet
har vunnit laga kraft.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:179 | Cirkulär (1986:179) om överenskommelser mellan Sverige och Ungerska Folkrepubliken om inbördes rättshjälp i brottmål | Överenskommelsen den 28 september 1983 mellan Sverige och Ungerska
Folkrepubliken om inbördes rättshjälp i brottmål trädde i kraft den 1
mars 1986. Överenskommelsen innehåller bestämmelser om sådan
rättshjälp i brottmål som avser delgivning, bevisupptagning och
överförande av lagföring.
Om en domstol eller en åklagare vid handläggningen av ett brottmål
önskar biträde från Ungern enligt överenskommelsen kan föreskrifterna
i cirkuläret (1968:32) till de allmänna domstolarna och åklagarna med
vissa föreskrifter i anledning av Sveriges tillträde till den
europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål tillämpas.
Överenskommelsen med Ungern innehåller dock inga bestämmelser om
förskott till vittnen och sakkunniga. Vidare skall enligt
överenskommelsen en framställning om delgivning, utöver vad som anges
i kungörelsen (1933:618) angående biträde av utrikesdepartementet för
delgivning av handlingar i utlandet, innehålla en beskrivning av det
brott som framställningen avser samt tid och plats för brottet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:474 | Lag (2023:474) om polisiära befogenheter i gränsnära områden | Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller särskilda bestämmelser om inre
utlänningskontroll och brottsbekämpning i gränsnära områden.
Vad som avses med gränsnära områden
2 § Med gränsnära områden avses i denna lag följande platser
och områden i närheten av dem:
1. flygplatser och hamnar som har direktförbindelse med
utlandet för kommersiell gods- eller passagerartrafik,
2. järnvägsstationer som har direkt förbindelse med utlandet
för kommersiell passagerartrafik,
3. broar för vägtrafik till eller från utlandet, och
4. gränsövergångsställen på allmänna vägar.
Ingripanden i gränsnära områden
Inre utlänningskontroll
3 § I ett gränsnära område får en polisman eller en
kustbevakningstjänsteman vidta kontroll enligt 9 kap. 9 §
första och andra styckena utlänningslagen (2005:716) trots att
förutsättningarna enligt den paragrafens tredje stycke inte är
uppfyllda. Kontrollerna ska vara selektiva och får inte
utformas eller utföras på ett sådant sätt att de innebär en
systematisk kontroll av personer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om begränsningar av rätten
att vidta kontroll.
4 § Vid en kontroll enligt 9 kap. 9 § första och andra
styckena utlänningslagen (2005:716) i ett gränsnära område får
befogenheterna i 5 och 7 §§ användas i området. Lag (2023:736).
5 § Om en utlänning vid en kontroll inte på begäran överlämnar
pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har
rätt att uppehålla sig i Sverige, får en polisman eller en
kustbevakningstjänsteman, i den utsträckning det behövs för
att söka efter sådana handlingar
1. kroppsvisitera utlänningen, om det kan antas att han eller
hon bär handlingarna på sig, eller
2. genomsöka ett transportmedel, om det kan antas att
handlingarna förvaras där.
6 § Har upphävts genom lag (2023:736).
7 § Om det behövs för att genomföra en kontroll, får en
polisman eller en kustbevakningstjänsteman stoppa ett
transportmedel.
Kroppsvisitation och husrannsakan för att förebygga eller
upptäcka brottslig verksamhet
8 § I ett gränsnära område får en polisman
1. kroppsvisitera en person i direkt samband med att han eller
hon reser in till eller ut från landet, eller
2. genomsöka ett transportmedel i direkt samband med att det
används vid en inresa till eller utresa från landet.
Åtgärderna får vidtas endast i den utsträckning det behövs för
att förebygga eller upptäcka brottslig verksamhet som
innefattar brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än
ett år.
Utsträckt tillämpning i vissa fall
9 § Om en person lämnar ett gränsnära område innan ett
ingripande mot honom eller henne har slutförts, får 3-5, 7 och
8 §§ tillämpas även utanför området om en polisman eller en
kustbevakningstjänsteman följer efter personen i omedelbart
samband med att personen lämnar området. Lag (2023:736).
Verkställighet av kroppsvisitation
10 § Kroppsvisitation enligt denna lag får inte göras mer
ingående än vad som krävs med hänsyn till ändamålet med
åtgärden. All den hänsyn som omständigheterna medger ska
iakttas. Om möjligt ska ett vittne närvara.
Kroppsvisitation får inte genomföras eller bevittnas av andra
än personer av samma kön som den som ska visiteras eller av
läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Detta gäller dock
inte om det finns synnerliga skäl eller om visitationen enbart
innebär att ett föremål som den enskilde har med sig
undersöks.
Den som ska kroppsvisiteras får hållas kvar för ändamålet upp
till tre timmar eller, om det finns synnerliga skäl,
ytterligare tre timmar. En polisman eller en
kustbevakningstjänsteman får ta med den som ska visiteras till
den plats där åtgärden ska genomföras.
Dokumentation
11 § Protokoll ska föras över en kontroll som avses i 3 § och
över kroppsvisitation och husrannsakan enligt denna lag.
Av protokollet ska det framgå
1. vem som har fattat beslutet om ingripandet,
2. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,
3. vem eller vilka som har deltagit i ingripandet,
4. vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot,
5. tiden för ingripandet, och
6. vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet.
Ansvarig för att protokollet upprättas är, i fråga om
uppgifter som avses i andra stycket 1 och 2, den som har
fattat beslutet och i övrigt den som varit förman vid
ingripandet.
I rättegångsbalken finns bestämmelser om protokoll över
förvar, beslag, husrannsakan, genomsökning på distans samt
kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
Kamerabevakning i gränsnära områden
12 § Bestämmelser om kamerabevakning i gränsnära områden finns
i 14 c § kamerabevakningslagen (2018:1200).
13 § Personuppgifter som rör fordon och som har samlats in
genom kamerabevakning i ett gränsnära område får alltid
behandlas av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Tullverket i sex månader efter det att uppgifterna samlades
in, om syftet med behandlingen är att förebygga, förhindra
eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra
brott. Detta gäller dock inte för personuppgifter i form av
bilder av enskilda.
Första stycket gäller också för personuppgifter som rör fordon
och som har samlats in genom kamerabevakning av tillfartsvägar
till ett sådant gränsnära område som avses i 2 § 3 eller 4, om
bevakningen bedrivits inom 20 kilometer från området.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:743 | Lag (1995:743) om aviseringsregister | Inledande bestämmelse
1 § För de ändamål som anges i 2 § får med hjälp av automatisk
databehandling föras ett register för tillhandahållande av
folkbokföringsuppgifter för hela landet (aviseringsregister).
Registerändamål
2 § Aviseringsregistret får användas av en myndighet för
1. aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i
personregister som myndigheten är registeransvarig för,
2. komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt,
3. uttag av urval av personuppgifter.
Regeringen får föreskriva att registret får användas för
ändamål som avses i första stycket även av annan än myndighet.
Lag (1998:528).
Registeransvar
3 § Riksskatteverket är registeransvarigt för aviseringsregistret.
Registerinnehåll
4 § Aviseringsregistret får innehålla uppgifter om personer som
är eller har varit folkbokförda i landet och om personer som
har tilldelats ett samordningsnummer enligt 18 a §
folkbokföringslagen (1991:481).
För en person som är eller har varit folkbokförd får de
uppgifter anges som registrerats enligt lagen (1990:1536) om
folkbokföringsregister och som avser
1. personnummer och samordningsnummer,
2. namn,
3. adress,
4. folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning,
folkbokföringsort och folkbokföring under särskild rubrik,
5. födelsehemort och födelseort,
6. medborgarskap,
7. civilstånd,
8. make, föräldrar, barn och vårdnadshavare,
9. datum för inflyttning från utlandet,
10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till
utlandet eller annan anledning,
11. anmälan enligt 7 kap. 1 och 10 §§ vallagen (1997:157).
För en person som har tilldelats ett samordningsnummer får
anges de uppgifter som har registrerats enligt 7 § tredje och
fjärde styckena lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.
Lag (1999:954).
5 § Aviseringsregistret får även innehålla uppgifter om tidpunkt för
registrerade förhållanden samt de tekniska och administrativa
uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med registret.
Utlämnande av uppgifter
6 § Uppgift i aviseringsregistret som enligt lag eller
förordning får registreras även i annat register får lämnas ut
till den registeransvarige i form av utskrift eller på medium
för automatisk databehandling. Uppgift som inte enligt lag
eller förordning får registreras i det andra registret får
lämnas ut till den registeransvarige på medium för automatisk
databehandling om det följer av lag eller förordning eller om
regeringen har medgett det.
En myndighet får ha terminalåtkomst till aviseringsregistret i
fråga om uppgift om personnummer, namn, adress,
folkbokföringsfastighet, lägenhetsbeteckning och
folkbokföringsort samt avregistrering från folkbokföringen.
Regeringen får föreskriva om terminalåtkomst även för annan än
myndighet eller om sådan åtkomst till annan uppgift i registret
än som nyss sagts. Lag (1998:528).
Sökbegrepp
7 § I fråga om den som är eller har varit folkbokförd får i
aviseringsregistret som sökbegrepp användas uppgift
1. som avses i 4 § andra stycket 1-4, 8 , 10 och 11,
2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller
Island, eller
3. om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen
(unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap).
I fråga om den som tilldelats ett samordningsnummer får i
aviseringsregistret som sökbegrepp användas uppgift om
samordningsnummer, födelsetid och namn.
Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
också användas uppgift som avses i 5 §. Lag (1999:954).
Gallring
8 § Uppgift i aviseringsregistret som avses i 4 § andra stycket
1-8 och 11 samt i 4 § tredje stycket skall gallras när en ny,
motsvarande uppgift registreras eller när uppgiften inte längre
är aktuell. Uppgift som avses i 4 § 4 och som ersatts av en ny
motsvarande uppgift får dock bevaras i två år efter utgången av
det år ändringen registrerades. Vidare får uppgift om rättat
personnummer bevaras under den tid som behövs för att
tillgodose ändamålet med registret.
Uppgift om datum för inflyttning från utlandet skall gallras
fyra år efter utgången av det år då uppgiften registrerades.
Om en person har avregistrerats från folkbokföringen, skall
uppgift som avses i 4 § andra stycket 4-9 gallras vid
avregistreringen och övriga uppgifter tio år efter utgången av
det år personen avregistrerades.
Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om
gallring i tredje stycket. Lag (1999:954).
Avgifter
9 § Utnyttjandet av aviseringsregistret skall vara avgiftsbelagt, om
inte regeringen föreskriver annat. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer fastställer avgifterna.
Första stycket innebär inte någon inskränkning i rätten att ta del
av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av allmän
handling enligt tryckfrihetsförordningen. Lag (1996:1234).
1997:998
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som
har tilldelats personnummer utan samband med folkbokföring.
Lag (1997:998).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:603 | Förordning (2023:603) om statsbidrag för yrkesinriktad vuxenutbildning vid företagsetableringar och företagsexpansioner | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
för yrkesinriktad utbildning inom kommunal vuxenutbildning på
gymnasial nivå som planeras, dimensioneras och erbjuds under
medverkan av arbetslivet och som syftar till att leda till
kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden vid
företagsetableringar och företagsexpansioner.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 11 §
regeringsformen i fråga om 15 § och med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
2 § Statsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel och för ett
kalenderår (bidragsår) i sänder.
3 § Statsbidrag får inte lämnas för utbildning som bidrag
lämnas för på annat sätt eller för utbildning som
interkommunal ersättning lämnas för. Bidrag får inte heller
lämnas för utbildning som bedrivs enligt förordningen
(1992:395) om uppdragsutbildning inom skolväsendet.
Förutsättningar för statsbidrag
4 § Statsbidrag får lämnas till en kommun för yrkesinriktad
utbildning inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå, om
1. kommunen har eller står inför en stor företagsetablering
eller företagsexpansion eller gränsar till en sådan kommun,
2. utbildningen syftar till att leda till kompetenser som
efterfrågas på arbetsmarknaden med anledning av
företagsetableringen eller företagsexpansionen,
3. utbildningen planeras, dimensioneras och erbjuds under
medverkan av företrädare för arbetsgivare, organisationer
eller andra sammanslutningar som är verksamma inom de
branscher som finns företrädda i den kommun eller det län som
har eller står inför företagsetableringen eller
företagsexpansionen,
4. kommunens utbildningsutbud planeras efter samråd med den
kommun eller det län som avses i 3 och Arbetsförmedlingen, och
5. sökande från hela landet kan tas emot till utbildningen.
Om det finns särskilda skäl får statsbidrag även lämnas till
en kommun som ligger nära en kommun som har eller står inför
en stor företagsetablering eller företagsexpansion, utan att
gränsa till den.
5 § Bestämmelserna om urval i 3 kap. 7 § förordningen
(2011:1108) om vuxenutbildning behöver inte tillämpas.
Ansökan och beslut
6 § Ansökan om statsbidrag lämnas till Statens skolverk som
prövar frågor om bidraget och betalar ut det.
I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för
redovisning enligt 9 § andra stycket anges. Beslutet får
förenas med villkor. Villkoren ska framgå av beslutet.
Fördelning
7 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag än det
finns medel för, beslutar Statens skolverk om urval. Vid
urvalet ska Skolverket prioritera enligt följande:
1. företagsetableringar eller företagsexpansioner i glest
befolkade län,
2. företagsetableringar eller företagsexpansioner som är stora
vid en nationell jämförelse,
3. företagsetableringar eller företagsexpansioner som är stora
för de kommuner som har eller står inför dem.
Uppföljning och redovisning
8 § Statens skolverk ska följa upp vilka utbildningar
statsbidraget har använts till och elevunderlaget uppdelat på
elevernas kön, hemkommun och om de är inrikes eller utrikes
födda. Av uppföljningen ska det även framgå i vilken
utsträckning elever som slutfört en utbildning enligt
förordningen är sysselsatta i arbete.
Mottagaren av statsbidrag ska medverka i den uppföljning av
utbildningsverksamheten som bestäms av Skolverket och lämna de
uppgifter som verket begär.
9 § Statens skolverk ska i samband med sin årsredovisning till
Regeringskansliet redogöra för hur statsbidraget har använts.
Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan ekonomisk
och annan redovisning till Skolverket som verket begär.
Anmälningsskyldighet
10 § Den som ansöker om eller har beviljats statsbidrag enligt
denna förordning ska anmäla sådana ändrade förhållanden som
kan påverka rätten till bidraget eller storleken på det till
Statens skolverk utan dröjsmål.
Återbetalning och återkrav
11 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig, om
1. något av villkoren för bidraget i väsentlig mån har
åsidosatts,
2. bidraget har lämnats på felaktig grund eller med för högt
belopp,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för, eller
4. uppgifter som avses i 8 § eller den redovisning som avses i
9 § andra stycket inte har lämnats.
12 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig
enligt 11 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket besluta
att helt eller delvis avstå från återkrav.
13 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslutet
om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
besluta att helt eller delvis avstå från krav på ränta.
Hinder mot utbetalning
14 § Statens skolverk ska besluta att ett beviljat statsbidrag
helt eller delvis inte ska betalas ut om mottagaren av
bidraget inte längre bedöms uppfylla villkoren för det eller
om det finns grund för återbetalning enligt 11 §. Beslutet
gäller omedelbart.
Bemyndigande
15 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställighet av denna förordning.
Överklagande
16 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut enligt 14 § får dock inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:865 | Förordning (2012:865) om ränta på studielån för 2013 | Regeringen föreskriver att den ränta som ska betalas på
studielån enligt 4 kap. 1 § andra stycket studiestödslagen
(1999:1395) eller 8 kap. 2 § studiestödslagen (1973:349)
jämförd med punkten 1 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395) ska
vara 1,3 procent för 2013.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:757 | /r1/ Förordning (1990:757)
om betalningar till och från utlandet; | 1 § Bestämmelserna om betalning genom förmedling av valutahandlare i 3 §
lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte
i fråga om
1. sådana betalningar som enligt bestämmelserna i 2 § första stycket
denna förordning får verkställas från eller tas emot på ett eget
inlåningskonto i utlandet,
2. bilateral kvittning mellan ett svenskt och ett utländskt företag om
kvittning en avser fordringar och skulder som sammanhänger med det
svenska företagets rörelse,
3. sådan kvittning som sker mellan ett svenskt och ett utländskt företag
inom samma koncern via ett av en valutahandlare tillhandahållet system
om kvittningssystemet har godkänts av riksbanken,
4. kvittning mellan ett svenskt försäkringsbolag eller en svensk
försäkringskoncern och ett utländskt försäkringsbolag eller en utländsk
försäkringskoncern om kvittningen avser fordringar och skulder som
uppkommit på grund av återförsäkrings- och retrocessionsavtal,
5. finansiering genom lån i utlandet av import av varor och tjänster
eller en direkt investering i utlandet då till långivaren får uppdras
att verkställa den betalning för vilken lånet upptagits,
6. omplacering av medel i utlandet som betalats dit genom förmedling av
valutahandlare,
7. betalning under vistelse i utlandet av
a) kostnader som har samband med vistelsen,
b) handpenning vid köp av bostad i utlandet,
c) sådan vara som köpts under vistelsen i utlandet och som skall föras
in till Sverige,
8. mottagande av betalning under vistelse i utlandet för där utfört
arbete eller för vara som medförts till utlandet och sålts under
vistelsen där,
9. betalning i Sverige till eller från en utländsk juridisk person som
bedriver rörelse här eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige
men som har bostad här eller bedriver rörelse här,
10. betalning i Sverige från en fysisk person som inte är bosatt här för
dennes uppehållskostnader och inköp av vara eller för bostadsförvärv i
Sverige,
11. lån och kredit till eller till förmån för en fysisk person som inte
är bosatt i Sverige avseende dennes uppehållskostnader i Sverige samt
förvärv, uppförande, förbättring och underhåll av bostad i Sverige,
12. betalning i Sverige till en fysisk person som inte är bosatt i
Sverige för här utfört arbete,
13. ett svenskt rederis betalning på hamnplats eller över konto hos
agent i utländsk hamn om betalningen har samband med rederiverksamheten,
14. betalning till utlandet som verkställs med check som dragits mot
valutakonto för svensk juridisk person eller fysisk person som är bosatt
i Sverige,
15. betalningar på högst 50 000 kronor om inte dessa utgör
delbetalningar av en summa som överstiger detta belopp.
2 § Förbudet att sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet
och att verkställa eller ta emot betalningar över ett sådant konto i 6 §
lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte
1. den som bedriver rörelse från fast driftställe i utlandet om
betalningarna sammanhänger med rörelsen i utlandet,
2. den som exporterar varor eller tjänster till utlandet om
betalningarna har samband med exporten,
3. svenskt försäkringsbolag om betalningarna sammanhänger med bolagets
försäkringsrörelse i utlandet eller avser placering av belopp som,
tillsammans med andra tillgångar i utländsk valuta, vari dock inte skall
räknas in fondpapper som representerar en direkt investering, högst
uppgår till antingen summan av bolagets ansvarighet som
försäkringsgivare eller det högre belopp som föranleds av gällande
bestämmelser i det främmande landet,
4. den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller affärer med
ränteterminer om betalningarna har samband med sådana affärer under
förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger vad som
beräknas åtgå under närmaste 30-dagarsperiod,
5. svensk researrangör som bedriver reseverksamhet i utlandet om
betalningarna har samband med reseverksamheten,
6. den som äger fastighet eller bostad i utlandet om betalningen avser
drift- eller underhållskostnader för fastigheten eller bostaden eller
avser mottagande av intäkter från fastigheten eller bostaden, under
förutsättning att den sammanlagda högsta behållningen på kontot inte
överstiger motvärdet till 50 000 kronor,
7. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av
kostnader i samband med egna utlandsvistelser där under förutsättning
att den sammanlagda högsta behållningen på sådana konton inte överstiger
motvärdet till 50 000 kronor,
8. den som vistas i utlandet om betalningen avser endast deponering av
medel under vistelsen,
9. den som är utländsk medborgare om betalningen avser deponering i
hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är
intjänad i Sverige.
Bestämmelserna i 6 § lagen om betalningar till och från utlandet m. m.
gäller inte heller i fråga om betalning till inlåningskonto i sådan stat
med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i
skatteärenden innefattande också en skyldighet för denna stats banker
att i fråga om dem som är skattskyldiga i Sverige lämna
kontrolluppgifter till de svenska skattemyndigheterna i samma omfattning
som de svenska bankerna.
Behållning på konto som avses i första stycket 1--5 som inte erfordras
för verksamheten skall årligen tas hem till Sverige.
Överföring från Sverige till konto som avses i första och andra styckena
skall ske genom valutahandlare. Den som tar hem kontobehållningen till
Sverige från konto som avses i första stycket 1--6 och 9 samt andra
stycket skall göra det genom valutahandlare.
3 § Bestämmelserna om köp och försäljning av fondpapper i 4 § lagen
(1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte i
fråga om
1. ett svenskt försäkringsbolags placering i utländska fondpapper till
ett värde som tillsammans med andra tillgångar i utländsk valuta i varje
enskild valuta uppgår till högst antingen summan av bolagets ansvarighet
som försäkringsgivare eller det högre belopp som föranleds av gällande
bestämmelser i det främmande landet,
2. köp och försäljning av fondpapper som representerar direkt
investering.
Bestämmelserna om förvaring av fondpapper i depå i 8 § lagen om
betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte i fråga om
1. ett svenskt försäkringsbolags placering enligt första stycket,
2. en svensk juridisk persons köp och försäljning av fondpapper som
representerar direkt investering.
4 § har upphävts genom förordning (1990:1380).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:632 | Förordning (1978:632) med instruktion för
försäkringsöverdomstolen | Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i 4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9, 14--16, 28 och 29 §§
verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på
försäkringsöverdomstolen. Bestämmelserna i 28 och 29 §§ gäller dock
endast i fråga om administrativa ärenden. Förordning (1988:319).
Organisation
2 § I domstolen finns en president, försäkringsdomare och icke lagfarna
ledamöter. Därutöver finns dels föredragande och annan personal enligt
särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen eller
domstolsverket meddelar, dels ytterligare personal om det behövs och
medel finns tillgängliga. Förordning (1988:319).
3 § Presidenten är chef för domstolen i administrativt hänseende. När
presidenten är förhindrad att utöva sin tjänst eller när tjänsten är
ledig, utövas denna av den i tjänsten äldste försäkringsdomaren, om
regeringen inte har förordnat en annan vikarie. Förordning (1980:291).
4 § Ledamöter, föredragande och övrig personal indelas till tjänstgöring
efter domstolens bestämmande.
Handläggning av mål
5 § Inkommande mål fördelas på rotlar. Rotlarna innehas av föredragande.
Grunderna för målens fördelning på rotlar skall framgå av
arbetsordningen. Förordning (1988:319).
6 § Mål avgörs efter föredragning. Om muntlig förhandling äger rum får
föredragningen begränsas.
7 § Domstolen utser för varje rotel en försäkringsdomare som har att
leda beredningen av målen på roteln. Försäkringsdomare, som
stadigvarande tjänstgör som ordförande, kan befrias från att leda
beredningen av mål.
8 § Föredragande bereder och föredrar målen på sin rotel och biträder i
övrigt vid målens handläggning enligt de riktlinjer och i den omfattning
domstolen bestämmer.
Föredragande skall hålla den försäkringsdomare som har att leda
beredningen underrättad om målen på roteln och, så snart anledning
därtill förekommer, rådgöra med denne om målens beredning.
9 § Vid beredning av mål får föredragande inte
1. meddela förordnande i avvaktan på målets avgörande,
2. förordna att part skall underkasta sig läkarundersökning eller annan
åtgärd,
3. avvisa utredning,
4. avvisa ombud eller biträde,
5. besluta om muntlig förhandling eller syn på stället,
6. utdöma vite eller annan påföljd,
7. förordna om ersättning för någons medverkan i målet,
8. pröva ansökningar om allmän rättshjälp eller besluta i frågor om byte
av biträde enligt rättshjälpslagen (1972:429). Förordning (1979:947).
10 § Domstolen får förordna annan tjänsteman att enligt de riktlinjer
och i den omfattning domstolen bestämmer svara för åtgärder i anslutning
till målens beredning och handläggning.
11 § Målen tas upp till beredning och föredragning i den tur som de har
kommit in, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.
Ett mål eller en fråga som har kommit upp i ett mål skall handläggas med
förtur, om målet eller frågan av någon särskild anledning bör avgöras
skyndsamt. Förordning (1991:35).
12 § Vid föredragning, muntlig förhandling eller syn på stället
tjänstgör presidenten eller någon av de fyra i tjänsten äldsta av
försäkringsdomarna som ordförande. Vid förfall för någon av dessa kan
även en annan försäkringsdomare tjänstgöra som ordförande.
Förordning (1982:142).
Handläggning av administrativa ärenden
13 § Administrativa ärenden avgörs i plenum, i kollegium eller av
presidenten.
14 § Plenum består vid handläggning av administrativa ärenden av
presidenten som ordförande, övriga ledamöter i domstolen och den
tjänsteman som svarar för handläggning av administrativa ärenden.
15 § Kollegium består av presidenten som ordförande, tre
försäkringsdomare och den tjänsteman som svarar för handläggning av
administrativa ärenden.
För försäkringsdomare som ingår i kollegium finns en ersättare som
inträder vid förfall för denne. Ledamöter och ersättare utses för högst
ett år i sänder.
16 § I plenum avgörs ärenden som avser
1. yttranden i lagstiftningsfrågor som rör domstolens organisation,
2. viktigare frågor om domstolens organisation eller arbetsformer,
3. frågor om att utse de försäkringsdomare som skall ingå i kollegiet
och ersättare för dessa. Förordning (1988:319).
17 § I kollegium avgörs ärenden som avser
1. andra yttranden i lagstiftningsfrågor än sådana som avses i 16 §,
2. förslag till domstolsverket i fråga om anslagsframställningar,
3. tillsättande av tjänster som chefsföredragande och föredragande,
4. förslag om tillsättande av tjänsten som ansvarig handläggare av
administrativa ärenden,
5. förslag till förordnande av särskilda sakkunniga,
6. annat skiljande från tjänster och uppdrag än avskedande.
Förordning (1988:319).
18 § Ärende, som skall avgöras i plenum, i kollegium eller av
presidenten, får överlåtas till avgörande i annan ordning om det bestäms
i den ordning som har föreskrivits för ärendets avgörande. Därvid får
ärende överlåtas till avgörande av domstolen i annan sammansättning än
plenum eller kollegium eller av annan tjänsteman än presidenten.
19 § I ärende i plenum eller kollegium är domstolen beslutför när minst
hälften av dem som skall delta är närvarande. När ärende av större vikt
handläggs skall om möjligt samtliga närvara. Sådant ärende får avgöras i
frånvaro av presidenten endast om ärendet inte tål uppskov.
Förordning (1988:319).
20 § Den tjänsteman som svarar för handläggning av administrativa
ärenden föredrar sådana ärenden, om inte domstolen bestämmer annat.
Förordning (1988:319).
Tjänstetillsättning m. m.
21 § Om utnämning av ordinarie domare och förordnande av icke lagfarna
ledamöter finns föreskrifter i lagen (1978:28) om
försäkringsöverdomstolen. Förordning (1991:545).
22 § Tjänsten som ansvarig handläggare av administrativa ärenden
tillsätts av domstolsverket efter förslag av domstolen.
Ansökningshandlingarna ges in till domstolen.
Övriga tjänster tillsätts av domstolen. Förordning (1988:319).
23 § Till föredragande förordnas den som
1. har tjänstgjort som föredragande i försäkringsrätt under minst ett
år, eller
2. har antagits som fiskal i hovrätt eller kammarrätt.
Förordning (1986:150).
23 a § Domstolens beslut i ärenden om tillsättande av tjänster som
föredragande eller vikariat på sådana tjänster får överklagas hos
regeringen. Domstolens beslut i andra administrativa ärenden får
överklagas hos domstolsverket, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Domstolsverkets beslut i ett överklagat ärende i fråga om tillsättande
av tjänster får inte överklagas. Förordning (1988:319).
24 § Domstolen beslutar om ledighet för presidenten och
försäkringsdomarna.
I fråga om övrig personal beslutar domstolen om semester, ledighet för
sjukdom och obligatorisk militärtjänstgöring, ledighet med
föräldrapenningförmån i samband med barns födelse eller, under högst 30
dagar varje kalenderår, annan ledighet. Förordning (1988:319).
24 a § Om annan ledighet än som avses i 24 § andra stycket beslutar
domstolsverket, såvida inte regeringen i samband med förordnande
angående offentligt uppdrag har beslutat om ledigheten. Domstolsverket
får lämna över till domstolen att besluta om ledighet.
Förordning (1988:319).
Övriga bestämmelser
25 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar,
åtalsanmälan och avskedande också när det gäller föredragande.
Försäkringsöverdomstolens befogenhet att besluta i sådana frågor
utövas av Domstolsverket. Förordning (1994:911).
25 a § Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen
(1994:373) lämnas när det gäller presidenten av regeringen och när
det gäller försäkringsdomare av Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet. Förordning (1994:911).
26 § Förordningen (1979:575) om protokollföring m. m. vid de allmänna
förvaltningsdomstolarna gäller i tillämpliga delar. Vad som sägs om
regeringsrätten skall därvid tillämpas på domstolen. Domar och andra
beslut, som har satts upp särskilt, skall dock undertecknas av de
lagfarna ledamöter som har deltagit i avgörandet.
Förordning (1980:626).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:798 | Riksbankens föreskrifter (1999:798) om mynt på en krona med
anledning av millenniumskiftet | Fullmäktige i Riksbanken föreskriver med stöd av 5 kap. 1 §
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, att ett mynt på en
krona med anledning av millenniumskiftet skall ges ut samt att
myntet skall ha följande storlek, beskaffenhet och utseende.
1 § Med anledning av millenniumskiftet skall ett mynt med
nominellt värde på en krona ges ut.
2 § Myntet skall tillverkas i en legering av 75 % koppar och 25
% nickel. Myntet skall ha en vikt av 7,0 gram och en diameter
av 25,0 mm.
3 § Vid uppvägning av det antal mynt som närmast motsvarar ett
kilogram får myntens genomsnittliga vikt avvika med högst 2 %
från den vikt som mynten skall ha enligt 2 §.
4 § Myntet skall ha följande prägel.
På framsidan Konung Carl XVI Gustafs porträtt i profil omgivet
av upptill "KUNG CARL XVI GUSTAF" och nedtill "SVERIGE" * år
2000".
På frånsidan Konung Carl XVI Gustafs krönta namnschiffer med
omskriften upptill "FÖR SVERIGE I TIDEN" omgivet till vänster
av ett "E" som anger myntningsorten och till höger av ett "B"
som är begynnelsebokstaven i riksbankschefens efternamn samt
nedtill "1 KRONA".
Randen skall vara räfflad.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:243 | Förordning (1988:243) om grupplivförsäkring för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter | Tillämpningsområde m. m.
1 § Avtalet den 29 januari 1988 om statens
tjänstegrupplivförsäkring med senare ändringar och föreskrifter
som utfärdats med stöd av avtalet skall, med de avvikelser som
följer av 4-10 §§, tillämpas på arbetstagare som anges i 2 §.
Förordning (2000:58).
2 § Föreskrifterna i TGL-S gäller sådana lokalanställda
arbetstagare vid en svensk utlandsmyndighet som har rätt till
ålderspension enligt förordningen (1984:1042) om pensionsvillkor för
icke-svenska medborgare som är lokalanställda vid svenska
utlandsmyndigheter.
Föreskrifterna gäller också för arbetstagare som inte är svenska
medborgare och tjänstgör vid svenska utlandsmyndigheter i Danmark,
Egypten, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Japan, Norge,
Portugal, Singapore, Spanien, Tunisien, Turkiet, Tyskland och
Österrike. Förordning (1996:297).
3 § Med årslön avses i denna förordning den bruttoårslön som
vid dödsfallet gällde för arbetstagaren, i förekommande fall
efter skatteavdrag.
Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och
7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då dödsfallet
inträffade. Förordning (2010:1671).
Grundbelopp
4 § Grundbelopp betalas enligt nedanstående sammanställning, om
inte annat följer av 5-7 §§.
________________________________________________________________________
Arbetstagarens Arbetstagaren har varit anställd
ålder
________________________________________________________
minst 16 timmar/vecka minst 8 men inte 16
timmar/vecka
Belopp i kronor Belopp i kronor
motsvarande dock motsvarande dock
årslönen multi- högst årslönen multi- högst
plicerad med följande plicerad med följande
antal pris- antal
basbelopp pris-
basbe-
lopp
________________________________________________________________________
under 55 år 3,00 6,00 1,500 3,00
55 men ej 56 år 2,75 5,50 1,375 2,75
56 men ej 57 år 2,50 5,00 1,250 2,50
57 men ej 58 år 2,25 4,50 1,125 2,25
58 men ej 59 år 2,00 4,00 1,000 2,00
59 men ej 60 år 1,75 3,50 0,875 1,75
60 men ej 61 år 1,50 3,00 0,750 1,50
61 men ej 62 år 1,25 2,50 0,625 1,25
62 men ej 63 år 1,00 2,00 0,500 1,00
63 men ej 64 år 0,75 1,50 0,375 0,75
64 men ej 67 år 0,50 1,00 0,250 0.50
_______________________________________________________________________
Förordning (2000:58).
5 § För en arbetstagare som har fyllt 55 men inte 65 år betalas högsta
grundbelopp enligt 4 §, om förutsättningarna enligt 23 § 1. TGL-S är
uppfyllda. Detta gäller också om arbetstagaren har fyllt 65 år och utan
avbrott stått kvar i den anställning som han hade när han fyllde 65 år.
6 § Hälften av grundbeloppet enligt 4 § betalas om
förutsättningarna enligt 23 § 2 TGL-S är uppfyllda. Beloppet
får dock inte understiga hälften av prisbasbeloppet eller, om
en fjärdedels årslön är mindre, detta belopp.
Förordning (2000:58).
7 § Grundbelopp och barnbelopp betalas inte efter en arbetstagare som
avses i 19 § TGL-S.
Barnbelopp
8 § Barnbelopp enligt 24 § TGL-S betalas enligt nedanstående
sammanställning.
_______________________________________________________________________
Barnets/ Arbetstagaren har varit anställd
syskonets
ålder -------------------------------------------------------
minst 16 timmar/vecka minst 8 men inte 16
timmar/vecka
Belopp i kronor Belopp i kronor
motsvarande års- dock motsvarande års- dock
lönen multipli- högst lönen multipli- högst
cerad med följande cerad med följande
antal antal
prisbas- prisbas-
belopp belopp
_______________________________________________________________________
under 17 år 1,00 2,00 0,500 1,00
17 eller 18 år 0,75 1,50 0,375 0,75
19 men inte 0,50 1,0 0,250 0,50
21
_______________________________________________________________________
Förordning (2000:58).
9 § Barnbelopp enligt 29 § andra stycket TGL-S skall motsvara
en halv årslön, dock högst ett prisbasbelopp.
Förordning (2000:58).
Begravningshjälp
10 § Begravningshjälpen skall motsvara en fjärdedels årslön,
dock högst ett halvt prisbasbelopp. Förordning (2000:58).
Övergångsbestämmelser
1989:20
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1989. De nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1989.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall som har
inträffat före utgången av år 1988.
1990:5
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1990. Den nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1990.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall som har
inträffat före utgången av år 1989.
1991:131
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1991. De nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1991.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall som har
inträffat före utgången av år 1990.
1992:478
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. De nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1992.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall som har
inträffat före utgången av år 1991.
1993:118
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1993. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
1993.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av år 1992.
1994:258
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1994. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
1994.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av år 1993.
1995:327
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1995. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
1995.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall
som har inträffat före utgången av år 1994.
1996:297
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1996. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari
1996.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om försäkringsfall som
har inträffat före utgången av år 1995.
1997:29
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1997. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1
januari 1997.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
försäkringsfall som har inträffat före utgången av år 1996.
1998:106
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1998. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1
januari 1998.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
försäkringsfall som har inträffat före utgången av år 1997.
2000:58
Denna förordning träder i kraft den 1 april 2000. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 8
november 1999.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
försäkringsfall som har inträffat före den 8 november 1999.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:637 | Förordning (2002:637) om vissa kurser i läkares vidareutbildning | 1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om
tillhandahållande och fördelning av platser till de
specialistkompetenskurser som ingår i läkares vidareutbildning
för att uppnå specialistkompetens enligt 4 kap. 1 §
patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och som anordnas med
statliga medel (SK-kurser). Förordning (2010:1374).
2 § Läkare under vidareutbildning i Sverige med svensk
legitimation är behöriga att efter ansökan antas till en
SK-kurs, oavsett deras tjänstgöringsställe eller anställningsform
vid tidpunkten för ansökan.
3 § Inom läkares vidareutbildning tillhandahålls platser till
SK-kurser av Institutet för professionell utveckling av läkare
i Sverige (IPULS) till behöriga sökande.
4 § Ansökan prövas av Institutet för professionell utveckling
av läkare i Sverige (IPULS) som fördelar platserna till
SK-kurserna.
5 § Om antalet sökande till en kurs överstiger antalet platser
skall företräde i första hand ges till läkare utan
specialistkompetens och i andra hand till läkare med
specialistkompetens som avser att specialisera sig ytterligare.
Om det inte finns anledning till någon annan fördelning inom
båda dessa grupper, skall sökande rangordnas efter längst
tjänstgöringstid efter legitimationen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:274 | Tillkännagivande (1995:274) om EG-förordningar med anledning av
lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner | Regeringen tillkännager att följande förordningar om ekonomiska
sanktioner har beslutats av Europeiska gemenskapen med anledning av
sådana beslut eller rekommendationer som avses i 1 § första stycket
lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner och beträffande
vilka straffansvar därför gäller i landet direkt enligt 11 § andra
stycket samma lag.
1. Rådets förordning (EEG) nr 2340/90 av den 8 augusti 1990 om
hinder mot gemenskapens handel vad beträffar Irak och Kuwait (EGT nr
L 213, 9.8.1990, s. 1, Celex 390R2340).
2. Rådets förordning (EEG) nr 3155/90 av den 29 oktober 1990 om
utvidgning och ändring av förordning (EEG) nr 2340/90 om hinder mot
gemenskapens handel vad beträffar Irak och Kuwait (EGT nr L 304,
1.11.1990, s. 1, Celex 390R3155).
3. Rådets förordning (EEG) nr 542/91 av den 4 mars 1991 om ändring
av förordningarna (EEG) nr 2340/90 och (EEG) nr 3155/90 om hinder mot
gemenskapens handel vad beträffar Irak och Kuwait (EGT nr L 60,
7.3.1991, s. 5, Celex 391R0542).
4. Rådets förordning (EEG) nr 811/91 av den 27 mars 1991 om ändring
för tredje gången av förordning (EEG) nr 2340/90 om hinder mot
gemenskapens handel vad beträffar Irak och Kuwait (EGT nr L 82,
28.3.1991, s. 50, Celex 391R0811).
5. Rådets förordning (EEG) nr 1194/91 av den 7 maj 1991 om ändring
av förordning (EEG) nr 2340/90 och (EEG) nr 3155/90 om förhindrande
av gemenskapens handel med Irak och Kuwait (EGT nr L 115, 8.5.1991,
s. 37, Celex 391R1194).
6. Rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december 1992 om
förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt och
transaktioner som omfattas av FN: s säkerhetsråds resolution
661(1990) och därmed förknippade resolutioner (EGT nr L 361,
10.12.1992, s. 1, Celex 392R3541).
7. Rådets förordning (EEG) nr 990/93 av den 26 april 1993 om handel
mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Federala Republiken
Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (EGT nr L 102, 28.4.1993, s. 14,
Celex 393R0990).
8. Rådets förordning (EEG) nr 2967/93 av den 25 oktober 1993 om
förbud av leverans av vissa varor till Unita (EGT nr L 268,
29.10.1993, s. 1, Celex 393R2967).
9. Rådets förordning (EEG) nr 3274/93 av den 29 november 1993 om
förhindrande av leverans av vissa varor och tjänster till Libyen (EGT
nr L 295, 30.11.1993, s. 1, Celex 393R3274).
10. Rådets förordning (EEG) nr 3275/93 av den 29 november 1993 om
förbud mot att tillmötesgå krav i samband med kontrakt och
transaktioner som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds
resolution 883(1993) och därmed förknippade resolutioner (EGT nr L
295, 30.11.1993, s. 4, Celex 393R3275).
11. Rådets förordning (EG) nr 1264/94 av den 30 maj 1994 om förbud
mot att fullgöra de haitiska myndigheternas krav vad avser avtal och
transaktioner som omfattas av åtgärder enligt Förenta nationernas
säkerhetsråds resolutioner 917(1994), 841 (1993), 873 (1993) och 875
(1993) (EGT nr L 139, 2.6.1994, s. 4, Celex 394R1264).
12. Rådets förordning (EG) nr 1733/94 av den 11 juli 1994 om förbud
mot att fullgöra krav avseende avtal och transaktioner som omfattas
av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 757(1992) och därtill
knutna resolutioner (EGT nr L 182, 16.7.1994, s. 1, Celex 394R1733).
13. Rådets förordning (EG) nr 2471/94 av den 10 oktober 1994 om
införande av ytterligare avbrott i de ekonomiska och finansiella
förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och de områden i
Bosnien-Hercegovina som kontrolleras av bosnisk-serbiska styrkor (EGT
nr L 266, 15.10.1994, s. 1, Celex 394R2471).
14. Rådets förordning (EG) nr 2472/94 av den 10 oktober 1994 om att
tills vidare upphäva vissa delar av embargot mot Jugoslavien (Serbien
och Montenegro) (EGT nr L 266, 15.10.1994, s. 8, Celex 394R2472).
15. Rådets förordning (EG) nr 109/95 av den 23 januari 1995 om
ändring av förordning (EG) nr 2472/94 om att tills vidare upphäva
vissa delar av embargot mot Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (EGT
nr L 20, 27.1.1995, s. 1, Celex 395R0109).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2017:899 | Förordning (2017:899) om uppräkningsfaktorer vid beräkning av preliminära kommunalskattemedel för 2018 | 1 § Följande uppräkningsfaktorer ska användas vid beräkning
av preliminära kommunalskattemedel för 2018 enligt 4 § lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.
Inkomstår Uppräkningsfaktor
2017 1,048
2018 1,034
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:675 | Förordning (1983:675) om överföring av medel
enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt; | g
1 § Vinstskatt som betalas in till riksskatteverket enligt lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt skall utan dröjsmål överföras till
riksförsäkringsverket. Med vinstskatt avses även preliminärbelopp.
Förordning (1983:1123).
2 § Är ett bolag berättigat att återfå erlagd vinstskatt eller har
bolaget rätt till utbetalning enligt 4 § lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, skall riksförsäkringsverket efter anmaning från
riksskatteverket utan dröjsmål överföra motsvarande belopp till
riksskatteverket. Förordning (1983:1123).
Övergångsbestämmelser
1983:1123
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, men tillämpas för tid från och med den 1 januari
1984.
Riksskatteverket skall lämna uppgift till riksförsäkringsverket om de
vinstskattemedel som under år 1983 överförts till allmänna
pensionsfonden.
2000:937
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande vinstskatt som
betalats enligt den upphävda lagen (1982:219) om tillfällig
vinstskatt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:386 | Barnbidragsförordning (1986:386) | 1 § I denna förordning finns föreskrifter om följande förmåner
enligt socialförsäkringsbalken:
1. allmänt barnbidrag,
2. förlängt barnbidrag, och
3. flerbarnstillägg.
Förordning (2010:1668).
2 § Bestämmelser om sådana utlandsskolor som avses i 15 kap.
6 § socialförsäkringsbalken finns i 2 § förordningen (1994:519)
om statsbidrag till utbildning av utlandssvenska barn och
ungdomar. Förordning (2010:1668).
3 § När en förmån beviljas ska Försäkringskassan underrätta
den som är berättigad att uppbära bidraget enligt 16 kap.
4-11 §§ socialförsäkringsbalken. Underrättelsen kan ske genom
en utbetalningshandling eller på annat sätt.
Beslutar Försäkringskassan med anledning av en framställning
av socialnämnden enligt 16 kap. 18 § eller 106 kap. 6 §
socialförsäkringsbalken att en förmån ska betalas ut till
någon annan bidragsmottagare än som sägs i första stycket
eller beslutar Försäkringskassan att det inte finns någon rätt
till en förmån för ett visst barn, ska Försäkringskassan
underrätta den som beslutet rör. Om ett beslut meddelats på
framställning av en bidragsmottagare enligt 106 kap. 6 § samma
balk, ska Försäkringskassan underrätta socialnämnden i den
kommun där den som fostrar barnet är bosatt.
Underrättelse enligt andra stycket behövs inte när en förmån
upphör därför att den beviljats för viss tid eller när den
upphör på grund av att barnet uppnår viss ålder eller har
avlidit. Förordning (2010:1668).
4 § Den som får allmänt barnbidrag ska utan dröjsmål göra
anmälan till Försäkringskassan
1. när bidragsmottagaren eller barnet lämnar Sverige för en
tid som kan antas komma att överstiga sex månader,
2. när ändring skett i fråga om vårdnaden om barnet, eller
3. när det sammanboende upphör som grundat rätt till
flerbarnstillägg enligt 15 kap. 12 § socialförsäkringsbalken.
Har en utlandsvistelse inte från början kunnat förutses
överstiga sex månader, ska anmälan enligt första stycket 1
göras så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att
överstiga den tiden. Vid en anmälan om utlandsvistelse ska
uppgift lämnas om ändamålet med vistelsen och dess beräknade
varaktighet. Förordning (2018:1651).
5 § Den som uppbär flerbarnstillägg enligt 15 kap. 9 § 2 och 3
samt 11 § socialförsäkringsbalken ska även göra anmälan på det
sätt som anges i 4 §
1. när den studerande inte längre stadigvarande sammanbor med
bidragsmottagaren,
2. när de studier upphör som grundat rätt till
flerbarnstillägg, eller
3. när den studerande ingår äktenskap.
Förordning (2010:1668).
6 § Den som får förlängt barnbidrag ska göra anmälan på
det sätt som anges i 4 §
1. när ändring skett i fråga om vårdnaden om barnet, eller
2. när de studier som grundat rätt till bidraget avbryts
under läsåret. Förordning (2018:1651).
7 § När ett barn skrivs in i eller skrivs ut från ett
stödboende eller ett hem för vård eller boende inom
socialtjänsten, ska föreståndaren genast underrätta
Försäkringskassan. Förordning (2015:990).
8 § Har upphävts genom förordning (2008:869).
8 a § Har upphävts genom förordning (2008:869).
8 b § Förmånerna skall kunna lyftas den 20 i
utbetalningsmånaden. Om utbetalningsdagen infaller på en
söndag, en annan allmän helgdag, en lördag eller
midsommarafton, skall förmånerna kunna lyftas närmast
föregående vardag. Förordning (1998:286).
9 § Skatteverket skall lämna Försäkringskassan de uppgifter
som behövs för bedömningen av rätten till en förmån.
Förordning (2004:891).
10 § Försäkringskassan får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställighet av 110 kap. 37 § socialförsäkringsbalken
och balkens övriga bestämmelser om allmänt barnbidrag,
förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg.
Förordning (2010:1668).
Övergångsbestämmelser
1986:386
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986, då kungörelsen
(1973:452) om tillämpningen av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall upphöra att gälla.
1995:1501
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre
föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om flerbarnstillägg
som betalas ut i enlighet med punkt 2 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1995:1494) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag.
2010:1668
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. Äldre
föreskrifter gäller i fråga om förmåner som avser tid före
ikraftträdandet.
2018:1651
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om barn som
är födda före den 1 mars 2014 eller, vid adoption, när den
som adopterat barnet har fått barnet i sin vård före den
1 mars 2014. Detta gäller dock inte om barnet har blivit
försäkrat för barnbidrag efter den 28 februari 2014 eller om
det efter detta datum har gjorts en anmälan om till vem
barnbidrag ska lämnas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:860 | Förordning (1987:860)
om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg | Kommunal barnomsorg
Definition m. m.
1 § Statsbidrag lämnas till kommunal barnomsorg. Därmed avses i denna
förordning den förskole- och fritidshemsverksamhet som bedrivs i form av
daghem, deltidsgrupp, familjedaghem och fritidshem samt sådan
kompletterande förskoleverksamhet som i särskild ordning har anordnats
för barn i förskoleåldern tillsammans med föräldrar eller dagbarnvårdare
(öppen förskola).
2 § För statsbidrag krävs att verksamheten bedrivs fortlöpande. För
annan verksamhet än öppen förskola krävs också att barnen är inskrivna.
Därmed avses att överenskommelse har träffats mellan föräldrarna och
kommunen om att kommunen skall svara för omsorgen om barnen under en
viss angiven del av dygnet. Denna överenskommelse skall dokumenteras av
kommunen. För deltidsgrupp gäller bestämmelserna i 14 §
socialtjänstlagen (1980:620).
Daghem, fritidshem och deltidsgrupp
3 § Statsbidrag lämnas för daghem, fritidshem och deltidsgrupp med
följande enhetsbidrag per år.
Daghem 475 000 kr.
Fritidshem 185 000 kr.
Deltidsgrupp 50 000 kr.
Antalet enhetsbidrag beräknas genom att det genomsnittliga antalet barn
i kommunen som under bidragsåret är inskrivna i daghem, fritidshem resp.
deltidsgrupper delas med 15. Genomsnittsantalet beräknas på det antal
barn som är inskrivna den 1 april och den 1 oktober bidragsåret.
Om antalet barn inte är jämnt delbart med 15 lämnas bidrag för det
överskjutande antalet eller det antal som inte når upp till 15 med en så
stor del av enhetsbidraget som svarar däremot. Förordning (1989:679).
4 § Vid beräkningen enligt 3 § av antalet enhetsbidrag för daghem
medräknas endast barn inskrivna i daghem som hålls öppna minst åtta
timmar per dag. Även barn inskrivna i daghem på en sådan avdelning som
hålls öppen kortare tid medräknas, om någon annan daghemsavdelning vid
samma daghem hålls öppen minst den angivna tiden.
Vid beräkningen av antalet enhetsbidrag för fritidshem medräknas endast
barn inskrivna i fritidshem som hålls öppna minst fem timmar per dag.
Även barn inskrivna i fritidshem på en sådan avdelning som hålls öppen
kortare tid medräknas, om någon annan fritidshemsavdelning vid samma
fritidshem hålls öppen minst den angivna tiden.
Barn inskrivna enbart i deltidsgrupp medräknas aldrig som inskrivna i
daghem eller fritidshem. Skolbarn som får sin omsorg i ett daghem räknas
som inskrivna i fritidshem.
5 § Av enhetsbidraget för daghem avser 20 000 kr. bidrag till insatser
för barn med behov av särskilt stöd. Vidare avser 30 000 kr. bidrag till
fortbildningskostnader enligt följande.
För daghemspersonal 15 000 kr.
För personal i deltidsgrupper
och öppna förskolor 5 000 kr.
För dagbarnvårdare 10 000 kr.
Av enhetsbidraget för fritidshem avser 20 000 kr. bidrag till insatser
för barn med behov av särskilt stöd och 10 000 kr. bidrag till
fortbildning av personalen i fritidshem och öppen fritidsverksamhet.
Förordning (1989:679).
6 § Varje enhetsbidrag för fritidshem ökas med 25 000 kr. avsedda för
sådan kompletterande öppen fritidsverksamhet för skolbarn som kommunen
bedriver utan krav på att barnen är inskrivna.
7 § För varje avdelning i daghem som är öppen på natten lämnas ett
särskilt bidrag med 150 000 kr. per år.
För varje avdelning i daghem som inte är öppen på natten lämnas ett
särskilt bidrag med 75 000 kr. per år, under förutsättning att
avdelningen är öppen antingen dagligen minst tre timmar utöver den
normala tiden mellan klockan 06.30 och 18.00 eller varje lördag och
söndag minst sju timmar per dag. Om förutsättningarna enligt detta
stycke uppfylls i fråga om såväl förlängt dagligt öppethållande som
öppethållande på lördagar och söndagar lämnas två särskilda bidrag.
Förordning (1989:679).
Öppen förskola
8 § Statsbidrag lämnas för varje enhet inom den öppna förskolan som
hålls öppen minst tre dagar per vecka med 50 000 kr. per år. Förordning
(1989:679).
Familjedaghem
9 § Statsbidrag för familjedaghem lämnas för det genomsnittliga antal
barn som är inskrivna under bidragsåret. Genomsnittsantalet beräknas på
det antal barn som är inskrivna den 1 april och den 1 oktober
bidragsåret. Statsbidrag lämnas med följande belopp.
Genomsnittlig vistelsetid Bidrag per
per dag barn kronor
Minst 7 timmar 18 000
Mindre än 7 timmar 8 000
För skolbarn i familjedaghem lämnas alltid det lägre beloppet.
Dagbarnvårdarens egna barn räknas inte som inskrivna i familjedaghemmet.
Förordning (1989:679).
Enskilda daghem och fritidshem
10 § Till kommunen lämnas statsbidrag även för sådan barnomsorg i form
av daghem eller fritidshem som drivs av någon annan än kommunen under
förutsättning att hemmet
1. är inrättat med tillstånd enligt 69 § socialtjänstlagen (1980:620),
om sådant tillstånd krävs,
2. är upptaget i den plan för förskole- och fritidshemsverksamheten som
anges i 17 § nämnda lag,
3. uppfyller de krav på verksamheten som anges i 2 §,
4. har en personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens
behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses, och
5. inte tar ut avgifter för barnomsorgen som oskäligt överstiger de
avgifter som gäller inom den kommunala barnomsorgen.
Statsbidraget beräknas på samma sätt som bidrag för daghem och
fritidshem enligt 3 och 4 §§. Förordning (1992:113).
11 § I bidrag enligt 10 § ingår medel för ändamål och med belopp som
anges i 5 §. Sådana medel får förmedlas av kommunen till den som driver
barnomsorgen endast i den mån denne har kostnader för verksamhet som
medlen avser. I annat fall stannar sådana medel hos kommunen.
I den mån bidrag stannar hos kommunen och avser fortbildning av personal
i daghem och fritidshem skall kommunen erbjuda den som driver
barnomsorgen fortbildning åt personalen.
Utbildning m. m.
12 § Statsbidrag beviljas och betalas ut av socialstyrelsen. Bidraget
betalas ut i efterskott för kalenderår. Förskott lämnas med 75 % av
statsbidraget året före bidragsåret och betalas ut med en fjärdedel i
vardera april, juli och oktober under bidragsåret samt januari året
efter bidragsåret. Slutbetalning sker i april året efter bidragsåret.
Ansökan om statsbidrag ges in till socialstyrelsen senast den 1 november
bidragsåret. Till ansökan fogas behövliga uppgifter om barnen och
verksamheten.
På socialstyrelsens eller riksrevisionsverkets begäran är kommunen
skyldig att tillhandahålla det underlag som behövs för dessa
myndigheters granskning.
13 § En kommun som avser att söka statsbidrag skall senast den 1 juni
bidragsåret lämna preliminära uppgifter om barnen och verksamheten.
Uppgifterna skall avse dels de faktiska förhållandena den 1 april
bidragsåret och dels de beräknade förhållandena den 1 oktober
bidragsåret.
14 § Socialstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos
regeringen.
15 § Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
för verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1987:860
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988, då förordningen
(1983:943) om statsbidrag till kommunal barnomsorg skall upphöra att
gälla. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om statsbidrag
som avser tid före utgången av år 1987.
Förskott för år 1988 skall beräknas på grundval av det statsbidrag som
lämnas för år 1987.
2. Vid beräkningen av statsbidrag för år 1988 skall följande gälla. Om
de statsbidrag som kommunen får enligt denna förordning är mindre än vad
kommunen skulle ha fått enligt de före år 1988 gällande reglerna, skall
kommunen få kompensation för den del av skillnaden som överstiger ett
sammanlagt belopp motsvarande 10 öre per skattekrona i kommunen. På
motsvarande sätt innehålls en ökning av statsbidraget till den del
ökningen överstiger 10 öre per skattekrona. Beräkningen sker på grundval
av antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämndens beslut
vid 1987 års taxering, justerat enligt bestämmelserna i 1 c § lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m. m. och ökat med det antal skattekronor som staten
skall tillskjuta bidragsåret 1988 enligt lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag.
1989:679
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser
tid före utgången av år 1989.
1990:1188
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
1991:237
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. Den nya bestämmelsen
tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1991.
1992:113
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1992 och tillämpas för tid
från och med den 1 januari 1992.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:360 | Förordning (1977:360) om kupongskatt för person med hemvist i
Belgien, m.m. | Kupongskatt för person med hemvist i Belgien
1 § Utgår enligt förordningen (1968:568) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige och Belgien kupongskatt efter lägre skattesats än
enligt kupongskattelagen (1970:624), innehålles vid utbetalning av
utdelning på aktie i svenskt aktiebolag sådan skatt enligt
bestämmelserna i förordningen.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket gäller
föreskrifterna i 2 §.
Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar
aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner nedsättning
av kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att rätt till
nedsättning av kupongskatt föreligger, innehålles sådan skatt med
belopp enligt 5 § kupongskattelagen.
2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag och i aktiefond som
förvaltas av registrerande fondbolag tillämpas bestämmelserna i
kupongskattekungörelsen (1971:49).
I fråga om utdelning i aktiebolag eller aktiefond som avses i 13 §
kupongskattelagen (1970:624) skall utbetalaren se till, att uppgifter
enligt 14 § samma lag lämnas jämte intyg av belgisk myndighet eller
bank i Belgien att den utdelningsberättigade har hemvist i Belgien.
3 § Har kupongskatt innehållits med högre belopp än den skattskyldige
skall erlägga enligt förordningen (1968:568) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Belgien, restitueras det
för högt uttagna beloppet.
4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket.
5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den
utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till
riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter
utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan
utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de
omständigheter sökanden åberopar för nedsättning av kupongskatten.
6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i
den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624).
Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening
till person med hemvist i Belgien
7 § Ansökan om nedsättning av statlig inkomstskatt på utdelning på
andel i svensk ekonomisk förening enligt artikel 10 § 2 första stycket
i avtalet göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan
göres hos den taxeringsnämnd som har att fastställa den
utdelningsberättigades taxering till statlig inkomstskatt för det år
då utdelningen tages till beskattning eller, om taxeringsnämndens
arbete beträffande taxeringen detta år har avslutats, hos den domstol
som har att upptaga besvär över nämnda taxering. Ansökan göres dock
senast före utgången av tredje kalenderåret efter det då utdelningen
blev tillgänglig för lyftning.
I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg
om hemvist enligt 2 § andra stycket.
8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som
anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:928 | Lag (1989:928) om samhällstjänst | 1 § Om det vid val av påföljd enligt 30 kap. brottsbalken är av
avgörande betydelse för att rätten, i stället för att döma till
fängelse, skall kunna döma till skyddstillsyn eller förordna att
tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse nya brott, får rätten, utöver
vad som följer av 28 kap. 6 § brottsbalken, meddela särskild föreskrift
som avser skyldighet att i samband med verkställigheten utföra oavlönat
arbete i lägst 40 och högst 200 timmar (samhällstjänst). Detta gäller
dock endast under förutsättning att den tilltalade förklarat sig villig
att följa en sådan föreskrift.
Meddelar rätten föreskrift med stöd av första stycket, skall det i
domslutet anges hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om
fängelse i stället valts som påföljd.
Har föreskrift meddelats med stöd av första stycket och återkallar den
tilltalade sitt samtycke vid högre rätts prövning av målet, får rätten
utan hinder av 51 kap. 25 § första stycket första meningen och 55 kap.
15 § första stycket rättegångsbalken döma till fängelse.
2 § Övervakningsnämnden får ändra eller upphäva en föreskrift som har
meddelats enligt 1 § när det finns skäl till det. I fråga om dom med
sådan föreskrift tillämpas vad som föreskrivs i 26 kap. 17 §, 28 kap. 7
§ och 8 § första stycket första meningen och andra stycket samt 37 kap.
8 § andra stycket och 10 § brottsbalken om andra föreskrifter vid
skyddstillsyn.
Om det behövs för att den dömde skall stå under övervakning till dess
det föreskrivna arbetet har utförts, får övervakningsnämnden besluta om
övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år har gått av
prövotiden, dock längst till prövotidens utgång.
3 § Om rätten undanröjer en dom på skyddstillsyn med föreskrift enligt 1
§ första stycket och i stället dömer till fängelse, skall rätten beakta
uppgift som avses i 1 § andra stycket när straffets längd bestäms.
4 § Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall tillämpas på den
som utför sådant arbete som avses i 1 §. I stället för vad som
föreskrivs i 4 § om skyddstid i den lagen gäller att personskadeskyddet
inträder när den dömde påbörjar en resa till arbetsplatsen i enlighet
med uppgjord arbetsplan och upphör när en resa från arbetsplatsen
avslutas.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ersättning från staten för skador som orsakats av den
dömde vid sådant arbete som avses i 1 §.
Övergångsbestämmelser
1989:928
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla
vid utgången av år 1992. Har föreskrift enligt 2 § meddelats
innan lagen upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i
2-6 §§ fortsätta att tillämpas.
1992:372
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid
utgången av år 1995. Har föreskrift enligt 1 § meddelats innan lagen
upphört att gälla, skall dock bestämmelserna i 1--5 §§ fortsätta att
tillämpas.
1998:604
- - - - -
7. Genom denna lag upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst.
Bestämmelserna i 4 § lagen om samhällstjänst skall dock
fortfarande gälla beträffande den som utför sådant arbete som
där avses på grund av en föreskrift som meddelats med stöd av
den lagen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:956 | Förordning (2002:956) om frivillig miljöledning och miljörevision | 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 3 § lagen
(1994:1596) om frivillig miljöledning och miljörevision i
fråga om 6 § och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Förordningen kompletterar lagen om frivillig miljöledning och
miljörevision samt Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt
deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings-
och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av
förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut
2001/681/EG och 2006/193/EG. Förordning (2011:699).
2 § Miljökontrollanter ska i enlighet med artikel 28 i
förordning (EG) nr 1221/2009 vara ackrediterade för uppgiften
av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av
den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll
i samband med saluföring av produkter och upphävande av
förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om
ackreditering och teknisk kontroll. Förordning (2011:826).
3 § Har upphävts genom förordning (2011:699).
4 § Har upphävts genom förordning (2011:699).
5 § Aktiebolaget Svenska Miljöstyrningsrådet är behörigt
registreringsorgan enligt artikel 11 i förordning (EG) nr
1221/2009, om Miljöstyrningsrådet har åtagit sig att vara ett
sådant organ. Förordning (2011:699).
6 § För de uppgifter som Aktiebolaget Svenska
Miljöstyrningsrådet fullgör enligt förordning (EG) nr
1221/2009 får Miljöstyrningsrådet besluta om sådana avgifter
som avses i artikel 39 i samma förordning.
Förordning (2011:699).
7 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:702 | Förordning (1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet m.m. | 1 § Varje kommun, varje skola som ingår i det offentliga
skolväsendet, varje kommunalt bedriven förskola och varje
kommunalt bedrivet fritidshem skall årligen upprätta en
skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga
uppföljningen och utvärderingen av verksamheten. Kommunens
kvalitetsredovisning skall omfatta såväl kommunalt bedriven
skolverksamhet som kommunalt bedriven förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg.
Kommuners kvalitetsredovisningar för föregående kalenderår
skall vara upprättade senast den 1 maj. Förordning (2005:609).
2 § Arbetet med kvalitetsredovisning skall främja kommunernas,
skolornas, förskolornas och fritidshemmens kvalitetsarbete och
därigenom bidra till att förverkliga utbildningarnas nationella
mål. Kvalitetsredovisningarna syftar även till att ge
information om verksamheten och dess måluppfyllelse.
Varje kommun skall sträva efter att göra kvalitetsredovisningar
som upprättats för verksamhet i kommunen kända och enkelt
åtkomliga för var och en. Förordning (2005:609).
3 § Kvalitetsredovisningarna skall innehålla en bedömning av i
vilken utsträckning de nationella målen för utbildningen har
förverkligats och en redogörelse för vilka åtgärder kommunen
respektive skolan, förskolan eller fritidshemmet avser att
vidta för ökad måluppfyllelse.
I kvalitetsredovisningarna skall verksamhetens förutsättningar,
arbetet i verksamheten och utbildningens måluppfyllelse
redovisas. Förordning (2005:609).
3 a § I kvalitetsredovisningen ska uppföljning och utvärdering
av likabehandlingsplaner enligt 3 kap. 16 §
diskrimineringslagen (2008:567) och planer mot kränkande
behandling enligt 14 a kap. 8 § skollagen (1985:1100)
redovisas. Förordning (2008:945).
4 § Skolans, förskolans och fritidshemmets kvalitetsredovisning
skall utarbetas under medverkan av lärare, övrig personal och
elever. Barn i förskolan, deras vårdnadshavare och elevernas
vårdnadshavare skall ges möjlighet att delta i arbetet med
kvalitetsredovisning. Förordning (2005:609).
5 § Det som sägs om skolor i 1-4 §§ gäller även för sådana
fristående skolor som avses i 9 kap. 1, 8 och 8 b §§ skollagen
(1985:1100) och riksinternatskolorna.
Det som sägs i 1-3 a §§ om skyldighet för en kommun gäller
också i tilllämpliga delar för andra huvudmän inom det
offentliga skolväsendet. Förordning (2008:405).
Övergångsbestämmelser
2006:279
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2006 och skall
tillämpas första gången för kvalitetsredovisningar som avser år
2007. För kvalitetsredovisningar som gäller läsår skall
förordningen dock tillämpas första gången för
kvalitetsredovisningar som avser läsåret 2006/2007.
2008:405
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2008.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sådana
resurscenter som anordnar utbildning för elever som före den 1
juli 2008 har tagits emot för att fullgöra utbildning enligt 10
kap. 3 a § skollagen (1985:1100).
2008:945
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009 och
tillämpas första gången för kvalitetsredovisningar som avser
2009.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:188 | Lag (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. | Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller i fråga om preskription av skatt och
andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs
in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Den tillämpas dock inte på fordringar
enligt vattenlagen (1918:523), vattenlagen (1983:291), 25 kap.
8 § miljöbalken, 6 kap. lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, rättshjälpslagen (1996:1619),
studiestödslagen (1973:349), studiestödslagen (1999:1395),
bötesverkställighetslagen (1979:189) eller fordringar för vilka
särskilda bestämmelser om preskription gäller. Lag (1999:1401).
Preskriptionstid
Inledande bestämmelse
2 § Har för en fordran gällt mer än en sistabetalningsdag, skall
fordringen anses ha förfallit till betalning på den betalningsdag som
inföll först.
Ordinarie preskriptionstid
3 § En fordran preskriberas fem år efter utgången av det
kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer
av andra, tredje eller fjärde stycket.
Har en fordran fastställts till sitt belopp sedan den
förfallit till betalning, räknas preskriptionstiden i fråga om
sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit
indrivningsbar från utgången av det kalenderår då
fastställelsen ägde rum. Detsamma gäller om en fordran har
fastställts till sitt belopp sedan föreskriven tid för
avlämnande av deklaration eller annan redovisning för
fordringen gått ut.
En fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen
(2011:1244) preskriberas fem år efter utgången av det
kalenderår då den lämnades för indrivning. Om ett sådant
indrivningsuppdrag återtas, upphör beräkningen av
preskriptionstid för det belopp som omfattas av återkallelsen.
En fordran som har påförts enligt skatteförfarandelagen och
som avser nationell tilläggsskatt preskriberas dock fyra år
efter utgången av det beskattningsår då den förföll till
betalning. Lag (2023:877).
Preskriptionstid vid anstånd m.m.
4 § Medges den som svarar för betalning av en fordran helt
eller delvis anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i
motsvarande mån tidigast två år efter utgången av det
kalenderår då anståndet upphörde att gälla.
Första stycket gäller inte i fråga om fordringar som påförts
enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1309).
5 § Om ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats på
grund av en ansökan som gjorts innan fordran har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången
av det kalenderår då företagsrekonstruktionen upphört eller en
skulduppgörelse i en fastställd rekonstruktionsplan ska vara
fullgjord. Om ett inledandebeslut om skuldsanering eller
F-skuldsanering har meddelats innan fordringen har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången
av det kalenderår då inledandebeslutet meddelades eller, om
ett beslut om skuldsanering eller F-skuldsanering har
meddelats, då återstående skuldbelopp senast skulle ha
betalats.
Första stycket gäller inte om ansökan om
företagsrekonstruktion görs eller ett inledandebeslut om
skuldsanering eller F-skuldsanering meddelas under tid då
preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §.
Första stycket gäller inte heller en fordran som avses i 3 §
fjärde stycket. Lag (2023:877).
6 § Får den som svarar för betalning av en fordran helt eller
delvis uppskov med betalningen enligt kronofogdemyndighetens
skriftliga medgivande, preskriberas fordringen såvitt gäller
honom eller henne tidigast vid utgången av det kalenderår då
betalningen ska vara fullgjord enligt medgivandet. Fordringen
preskriberas härigenom dock inte senare än tio år efter
utgången av det kalenderår då preskription annars skulle
inträda enligt 3 §. Lag (2023:877).
Preskriptionstid vid beslut om preskriptionsförlängning
7 § Preskriptionstiden får på Skatteverkets ansökan förlängas
av förvaltningsrätten mot den som svarar för betalning av en
fordran, om han eller hon
1. har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt
till egendom och det kan antas att han eller hon gjort detta
för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för
fordringen,
2. har saknat känd hemvist och det inte har kunnat klarläggas
var han eller hon uppehållit sig,
3. inte har kunnat anträffas på känd hemvist inom riket och
det inte har kunnat klarläggas var han eller hon uppehållit
sig samt det kan antas att han eller hon hållit sig undan,
eller
4. har stadigvarande vistats utomlands.
En förlängning enligt första stycket 2-4 får beslutas endast
om de förhållanden som anges där förelegat sedan fordringen
överlämnats för indrivning och särskilda skäl inte talar mot
en förlängning.
Mot en juridisk person får förlängning enligt första
stycket 2-4 beslutas, om sådana förhållanden som anges där har
förelegat i fråga om en företrädare för den juridiska personen
och detta med hänsyn till företrädarens inflytande över eller
befattning med den juridiska personens verksamhet kan antas ha
varit av betydelse för det allmännas möjligheter att få betalt
för sin fordran.
En fordran som avses i 3 § fjärde stycket får inte förlängas.
Lag (2023:877).
8 § Vid tillämpning av 7 § skall preskriptionstiden förlängas till
utgången av femte kalenderåret efter det då preskription annars skulle
inträda enligt 3 §.
Den i första stycket angivna tiden får på förnyad ansökan förlängas med
ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt.
9 § Har ansökan om förlängning av preskriptionstiden ingivits inom den
tid och i den ordning som föreskrivs i 13 §, preskriberas fordringen
tidigast, när lagakraftägande beslut på grund av ansökningen föreligger.
9 a § Bestämmelser om uppskjutande och förlängning av
preskriptionstiden vid sådant bistånd med indrivning i en
annan medlemsstat i Europeiska unionen som avses i rådets
direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd
för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och
andra åtgärder finns i 18 § lagen (2011:1537) om bistånd med
indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen.
Lag (2011:1539).
Innebörden av preskription
10 § Preskription innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran
inte får vidtas. Har fordringen innan preskription inträtt helt eller
delvis säkerställts genom sådan åtgärd, får dock denna fullföljas efter
preskriptionstidens utgång.
Under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §, får åtgärd
för att få betalt för fordringen inte vidtas utöver vad som krävs för
att säkerställa den. Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård får dock säljas.
Har ansökan om förlängning av preskriptionstiden återkallats eller
lämnats utan bifall enligt beslut, som har vunnit laga kraft, skall
åtgärd som avses i andra stycket såvitt möjligt återgå.
11 § Bestämmelserna i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130)
tillämpas på fordringar som avses i denna lag. Om flera har gått i
borgen för betalning av en fordran gäller 9 § preskriptionslagen.
Svarar flera solidariskt för betalningen av en fordran i andra fall än
som avses i första stycket, inverkar det förhållandet att preskription
har inträtt mot någon av dem inte på de övrigas betalningsskyldighet.
12 § Preskription inskränker inte det allmännas rätt att ta ut sin
fordran ur egendom i vilken det allmänna har panträtt till säkerhet för
fordringen.
Behöriga myndigheter m.m.
13 § Mål om preskriptionsförlängning enligt 7 eller 8 § prövas
av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den som svarar för
betalning av fordringen har sin hemortskommun samt, beträffande
dödsbo, den förvaltningsrätt som senast var behörig att pröva
en ansökan om preskriptionsförlängning som rörde den avlidne.
Om ett handelsbolag svarar för betalning av fordringen, prövas
målet av den förvaltningsrätt inom vars domkrets bolaget enligt
uppgift i handelsregistret senast hade sitt huvudkontor.
Beträffande annan juridisk person skall ansökan prövas av den
förvaltningsrätt inom vars domkrets styrelsen har sitt säte
eller, om sådant saknas, förvaltningen senast utövades.
I övriga fall skall målet prövas av Förvaltningsrätten i
Stockholm.
Ansökningen skall ha kommit in till förvaltningsrätten före
utgången av preskriptionstid som gäller enligt 3, 4, 5, 6
eller 8 §. Lag (2010:9).
14 § Har upphävts genom lag (2006:701).
Övergångsbestämmelser
1984:861
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om fordringar som påförts enligt lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.
1993:904
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt
bestämmelserna i tullagen (1973:670).
1996:772
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser.
1997:491
Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1
december 1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser
skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts
enligt uppbördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).
2006:701
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter i
13 § gäller fortfarande för mål som anhängiggjorts före
ikraftträdandet.
2007:326
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Mål som före
ikraftträdandet kommit in till en länsrätt som avses i 13 §
tredje stycket i dess tidigare lydelse skall dock prövas av den
länsrätten.
2011:1309
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar
som har påförts enligt skattebetalningslagen (1997:483).
2022:978
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordringar
som omfattas av ett offentligt ackord enligt den upphävda
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:767 | Förordning (2020:767) med instruktion för Folke Bernadotteakademin | Uppgifter
1 § Folke Bernadotteakademin har i uppgift att bidra till
internationell fredsfrämjande verksamhet.
Myndigheten ska bidra till att uppfylla målet för det
internationella biståndet, som en del i att genomföra Sveriges
politik för global utveckling och genomföra de globala målen
och Agenda 2030, samt bidra till internationell fred och
säkerhet.
Ett jämställdhetsperspektiv ska genomgående integreras i
myndighetens verksamhet.
2 § För att fullgöra sina uppgifter ska myndigheten
1. rekrytera, förbereda, sända ut och stödja civil personal,
2. bedriva utbildning och övning,
3. främja och bedriva erfarenhetshantering, doktrin- och
metodutveckling och forskning som syftar till ett effektivt
genomförande av internationella fredsinsatser, och
4. genomföra strategistyrt utvecklingssamarbete som regeringen
beslutat om.
3 § Myndighetens uppgifter omfattar följande sorters insatser:
1. internationella konfliktförebyggande, fredsskapande,
fredsbevarande, fredsframtvingande, fredsbyggande och
säkerhetsfrämjande insatser,
2. säkerhetssektorreform,
3. avväpning, demobilisering och återanpassning av före detta
kombattanter,
4. genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds
resolutioner 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet, och
2250 (2015) om unga, fred och säkerhet,
5. statsbyggande inom ramen för internationella fredsinsatser,
6. stöd till rättsstatsuppbyggnad och respekt för mänskliga
rättigheter,
7. multifunktionell och civil-militär samverkan, och
8. valobservation.
4 § Myndigheten ska
1. sammanhålla det svenska civila personalbidraget till
internationella fredsinsatser där mer än en svensk myndighet
berörs,
2. upprätthålla en sammanhållen överblick över de civila
kompetenser och personalkategorier som respektive svensk
myndighet kan bidra med eller bidrar med till internationella
fredsinsatser,
3. förvalta och besluta om statligt stöd i syfte att öka
kunskap och engagemang samt främja dialog och debatt inom
områdena fred och säkerhet,
4. förvalta och utveckla det digitala forskningsarkivet
Fredsarkivet,
5. samordna det internationella och nationella arbetet inom
International Forum for the Challenges of Peace Operations,
6. efter beslut av regeringen kunna erbjuda stöd för medling
och dialog i konfliktlösning, och
7. samverka med andra berörda myndigheter inom ramen för Rådet
för internationell fredsfrämjande verksamhet som regeringen
har inrättat.
5 § Myndigheten får bedriva tjänsteexport som är direkt
kopplad till myndighetens verksamhetsområde och ligger inom
ramen för de uppgifter som anges i denna förordning eller i
någon annan förordning.
Myndigheten får på uppdrag utföra utbildningsverksamhet som är
direkt kopplad till myndighetens verksamhetsområden med full
kostnadstäckning. Intäkterna disponeras av myndigheten.
Samverkan
6 § Myndigheten ska samverka med nationella och
internationella aktörer för att uppnå effektivitet och
samordning i Sveriges bidrag till internationell
fredsfrämjande verksamhet.
Ledning
7 § Myndigheten leds av en myndighetschef.
8 § Vid myndigheten finns ett insynsråd som består av högst
nio ledamöter.
Anställningar och uppdrag
9 § Generaldirektören är myndighetschef.
10 § Myndigheten får efter samråd med Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet) besluta om att en anställd hos Folke
Bernadotteakademin ska vara placerad vid en utlandsmyndighet i
ett land där myndigheten har i uppdrag att genomföra
bilateralt utvecklingssamarbete eller på annat sätt bedriver
sin verksamhet.
Personalansvarsnämnd
11 § Vid myndigheten finns en personalansvarsnämnd.
Tillämpligheten av vissa förordningar
12 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101).
Avgifter
13 § Myndigheten får ta ut avgifter för utbildningsverksamhet,
konferenser och seminarier, i lämplig omfattning och utan att
uppnå full kostnadstäckning. Myndigheten får bestämma
avgifternas storlek och disponera intäkterna i verksamheten.
Rapportering kring biståndsverksamhet
14 § Myndigheten får medel för biståndsverksamhet från
utgiftsområde 7 Internationellt bistånd och ska för denna
verksamhet rapportera statistik till Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida), i enlighet med
OECD:s biståndskommitté DAC:s direktiv samt enligt
International Aid Transparency Initiatives (IATI) standard.
Myndigheten ska inhämta anvisningar och vägledning för denna
rapportering från Sida under januari månad varje år.
Överklagande
15 § Myndighetens beslut i ärenden om fördelning av bidrag
eller annan finansiering till stöd för insatser får inte
överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2022:722 | Förordning (2022:722) om statsbidrag för visst våldsförebyggande arbete | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
för förebyggande arbete mot
1. mäns våld mot kvinnor,
2. våld i nära relationer,
3. sexuellt våld,
4. hedersrelaterat våld och förtryck, och
5. prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
2 § Jämställdhetsmyndigheten prövar frågor om bidrag enligt
denna förordning.
Syftet med bidraget
3 § Syftet med bidraget är att, inom de områden som anges i
1 §, stärka det våldsförebyggande arbetet och främja
utvecklingen av evidensbaserade insatser.
Bidragsformer
4 § Bidrag lämnas i form av projektbidrag eller
verksamhetsbidrag.
Bidragsmottagare
5 § Bidrag får lämnas till en ideell organisation som
1. är självständig och demokratiskt uppbyggd,
2. bedriver verksamhet i Sverige utan vinstsyfte sedan minst
två år före ansökan om bidrag, och
3. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive
jämställdhet och förbud mot diskriminering.
Bidrag får även lämnas till en stiftelse som inte är statlig
eller kommunal och som uppfyller kraven i första stycket 2 och
3.
Projektbidrag får också lämnas till kommuner och regioner.
6 § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har
skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt
i konkurs.
Förutsättningar för bidrag
7 § Projektbidrag får lämnas för projekt som syftar till att
förstärka, utveckla eller utvärdera våldsförebyggande insatser
inom ett eller flera av de områden som anges i 1 §.
Bidraget får inte ersätta befintlig finansiering.
8 § Verksamhetsbidrag får lämnas till en ideell organisation
för våldsförebyggande verksamhet som bedrivs inom ett eller
flera av de områden som anges i 1 §.
Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på
uppdrag av en kommun eller en region eller för ekonomisk
verksamhet som bedrivs av den egna organisationen.
9 § Bidrag får lämnas för att anlita en extern aktör för
utvärdering av de insatser eller den verksamhet som bidrag
lämnas för. Bidrag får även lämnas för vissa kostnader för
administration av den verksamhet som bidrag lämnas för och för
kostnader som kravet på revisors granskning av
bidragsanvändningen enligt 20 § medför.
10 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
Ansökan
11 § Ansökan om bidrag ska ha kommit in till
Jämställdhetsmyndigheten senast vid den tidpunkt som
myndigheten bestämmer. Ansökan ska innehålla
1. en beskrivning av vad bidraget ska användas till, en
övergripande plan inklusive tidsram för arbetet och uppgift om
beräknade kostnader,
2. en plan för hur arbetet ska utvärderas och hur resultatet
ska tas tillvara i den ordinarie verksamheten,
3. i förekommande fall, uppgifter om vilka aktörer sökanden
ska samverka med, och
4. uppgifter om andra sökta eller beviljade statliga bidrag av
liknande slag och i sådant fall för vilket ändamål och med
vilket belopp.
12 § Den som ansöker om bidrag ska lämna de ytterligare
handlingar eller uppgifter som Jämställdhetsmyndigheten
behöver för att kunna pröva ansökan.
13 § Om den som ansöker om bidrag inte lämnar in de handlingar
och uppgifter som följer av 11 och 12 §§, ska
Jämställdhetsmyndigheten ge sökanden möjlighet att komplettera
ansökan inom en viss tid.
Fördelningen av bidraget
14 § Jämställdhetsmyndigheten får, utifrån tillgängliga medel,
prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de
ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla
syftet med bidraget.
Vid bedömningen får Jämställdhetsmyndigheten särskilt beakta
1. om utvärderingen planeras att genomföras i samverkan med
ett lärosäte,
2. förutsättningarna för god spridning av resultaten, och
3. möjligheten till samverkan med andra aktörer.
15 § Om den som ansöker om bidrag har lämnat en sådan
redovisning som avses i 19 § för tidigare beviljade bidrag,
ska det som framgår av den redovisningen beaktas när ansökan
bedöms.
16 § En ansökan får avslås om den som ansöker om bidrag får
annat statligt bidrag för samma projekt eller verksamhet som
en ansökan enligt denna förordning avser.
Beslut
17 § Ett beslut om bidrag ska avse ett eller flera bidragsår.
Ett bidragsår omfattar ett kalenderår.
18 § I ett beslut om bidrag ska det anges
1. vilket projekt eller vilken verksamhet samt vilket syfte
bidraget beviljas för,
2. vilket eller vilka bidragsår bidraget beviljas för, och
3. sista dag för redovisning enligt 19 §.
Beslutet får förenas med villkor. Villkoren ska framgå av
beslutet.
Redovisning
19 § En mottagare av bidrag ska senast vid den tidpunkt som
har angetts i beslutet årligen lämna en ekonomisk redovisning
av de mottagna medlen och en redogörelse för hur de har
använts till Jämställdhetsmyndigheten. Redovisningen ska även
innehålla en redogörelse för vilka resultat som har uppnåtts
och hur resultaten förhåller sig till syftet med bidraget.
20 § Om den som har tagit emot bidrag enligt denna förordning
är en ideell organisation, ska en revisor granska
redovisningen enligt 19 §. Revisorns rapport över granskningen
ska bifogas redovisningen.
Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en
auktoriserad eller godkänd revisor.
21 § Den som har beviljats bidrag ska på begäran av
Jämställdhetsmyndigheten lämna det underlag som myndigheten
behöver för att granska redovisningen.
22 § Jämställdhetsmyndigheten ska i sin årsredovisning
redogöra för vilka som har fått bidrag, med vilka belopp och
för vilka ändamål. Myndigheten ska dessutom senast den 1 juni
varje år till regeringen lämna en sammanfattande redogörelse
för vad bidragen har använts till och, om möjligt, en
bedömning av bidragets effekter i förhållande till dess syfte.
Hinder mot utbetalning
23 § Jämställdhetsmyndigheten får besluta att ett beviljat
bidrag helt eller delvis inte ska betalas ut om det finns
grund för återbetalning enligt 24 §.
Återbetalning och återkrav
24 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har orsakat att bidraget har lämnats
felaktigt eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de ändamål som det har beviljats för,
4. mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i
19 § eller ett sådant underlag som avses i 21 §, eller
5. villkoren i beslutet inte har följts.
25 § Jämställdhetsmyndigheten ska besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är
återbetalningsskyldig enligt 24 §.
Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska
dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på
beloppet.
Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten besluta
att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning
eller ränta.
Överklagande
26 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut om hinder mot utbetalning enligt 23 § och beslut om
återkrav enligt 25 § får dock inte överklagas.
Bemyndigande
27 § Jämställdhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2022:722
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2022.
2. Förordningen tillämpas första gången i fråga om statsbidrag
för bidragsåret 2023.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:779 | Förordning (1985:779) om statsbidrag till visst
utvecklingsarbete i fråga om boendeservice | 1 § Enligt denna förordning kan regeringen lämna bidrag av statsmedel
för att främja verksamhet som har till syfte att utveckla nya former för
samverkan i fråga om tillhandahållande av sådan service till de boende i
ett bostadsområde som kan förbättra möjligheterna för äldre,
handikappade och långvarigt sjuka att bo i vanliga bostäder.
2 § Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel till investeringskostnader
och övriga kostnader för att starta verksamheten och driva den under ett
inledningsskede.
3 § Bidrag kan lämnas till kommunen eller den som efter överenskommelse
med kommunen åtar sig att driva verksamheten.
4 § Bidrag lämnas med ett engångsbelopp till en del av de kostnader som
avses i 2 §. Bidragets storlek bestäms med hänsyn till omständigheterna
i varje enskilt fall.
5 § Ansökan om bidrag skall ställas till regeringen.
Ansökningshandlingarna ges in till bostadsdepartementet.
Till ansökan skall fogas en redogörelse för verksamheten samt uppgift om
de beräknade kostnaderna för att bygga upp den och de beräknade årliga
driftskostnaderna. Om ansökan görs av annan än kommunen skall till
ansökningen även fogas handlingar som visar att sökanden åtar sig att
driva verksamheten och att kommunen tillstyrker den.
6 § Beslut om bidrag kan ändras eller upphävas, om beslutet har grundats
på någon oriktig uppgift av mottagaren av bidraget eller om denne bryter
mot villkor som gäller för bidraget. I sådana fall återkrävs utbetalt
bidrag helt eller delvis.
Övergångsbestämmelser
1990:212
Regeringen föreskriver att förordningen (1985:779) om statsbidrag till
visst utvecklingsarbete i fråga om boendeservice skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2013:23 | Finansinspektionens tillkännagivande (2013:23) om ändring av vissa skadelivräntor | Finansinspektionen har, med stöd av 2 § kungörelsen
(1967:667) med tilllämpningsföreskrifter till lagen
(1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor och 2 §
förordningen (2003:832) om värdesäkring av vissa
skadeståndslivräntor, beslutat om ändring av vissa
skadelivräntor enligt följande.
1. Livränta föranledd av en händelse som inträffat före
utgången av år 1973:
a) Trafiklivränta ökas med 1,13 procent (jfr SFS 1967:663).
b) Skadelivränta som betalas med statsmedel ökas med 1,13
procent (jfr SFS 1971:14).
c) Annan ansvarslivränta än sådan som dels anges 1 a och 1 b,
dels har fastställts före den 1 januari 2004 ökas med en
procent (jfr SFS 1973:214). Sådan livränta som har
fastställts den 1 januari 2004 eller senare ökas med 1,13
procent.
2. Livränta föranledd av en händelse som dels har inträffat
efter utgången av år 1973, dels har fastställts före den 1
januari 2004:
a) Skadelivränta enligt lagen (1973:213) om ändring av
skadeståndslivräntor ökas med en procent. Detsamma gäller
livränta enligt samma lag som har fastställts genom dom den 1
januari 2004 eller senare, om dom i målet i första instans
har meddelats före den 1 januari 2004.
b) Det som anges i 2a ska enligt 9 § trafikskadelagen
(1975:1410) tillämpas även när det gäller
trafikskadeersättning.
3. Livränta föranledd av en händelse som dels har inträffat
efter utgången av år 1973, dels har fastställts den 1 januari
2004 eller senare:
a) Skadelivränta enligt lagen (1973:213) om ändring av
skadeståndslivräntor ökas med 1,13 procent.
b) Det som anges i 3 a ska enligt 9 § trafikskadelagen
(1975:1410) tillämpas även när det gäller
trafikskadeersättning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:131 | Förordning (1986:131) om visering för
sydafrikanska medborgare | 1 § Vid prövning av ansökningar om visering för sydafrikanska medborgare
skall 2--5 §§ tillämpas, om det inte enligt annars gällande grunder för
viseringsprövningen finns skäl att vägra visering.
2 § Visering skall vägras, om inte annat följer av 3--5 §§.
3 § Visering får, om inte synnerliga skäl talar däremot, beviljas för
a) personer som uppenbarligen är att betrakta som motståndare till
apartheid;
b) diplomatiska och konsulära tjänstemän och deras familjer;
c) journalister.
4 § Visering får, om inte särskilda skäl talar däremot, beviljas för
a) besök som avser kontakter på det vetenskapliga området om behovet att
främja ett brett internationellt vetenskapligt samarbete framstår som
väsentligt;
b) besök som avser deltagande i konferenser och liknande arrangemang som
ordnas av eller för mellanstatliga organisationer där
universalitetsprincipen bör gälla;
c) turister.
I fall som anges i punkterna a och c får visering inte beviljas för
framträdande representanter eller talesmän för apartheidsystemet.
Förordning (1987:880).
5 § Utöver vad som följer av 3 och 4 §§ får visering beviljas om det
finns tungt vägande omständigheter av humanitär eller annan art.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:849 | Förordning (1992:849) om avgifter för den
statliga kontrollen av läkemedel m.m. för tiden
den 1 juli 1992--den 30 juni 1993 | 1 § För att täcka kostnaderna för den statliga kontrollen av
läkemedel m.m. för tiden den 1 juli 1992-den 30 juni 1993
skall avgifter betalas enligt följande.
Medel och artiklar m.m. Ansöknings- Årlig
avgift/anmäl- avgift
ningsavgift
1. Farmacevtiska specialiteter
a) farmacevtiska specialiteter
som inte anges under b) ny aktiv
substans, ny kombination av
substanser eller bioteknologiskt
framställd substans 69 000
ny läkemedelsform 41 000
ny styrka 41 000
synonym 41 000
ny indikation 41 000
humanmedicinska produkter registrerade
1 juli 1987 eller därefter 58 000
tillkommande läkemedelsform 13 000
tillkommande styrka 13 000
humanmedicinska produkter registrerade
före 1 juli 1987 29 000
tillkommande läkemedelsform 13 000
tillkommande styrka 13 000
veterinärmedicinska produkter registrerade
1 juli 1987 eller därefter 40 000
tillkommande läkemedelsform 9 000
tillkommande styrka 9 000
veterinärmedicinska produkter registrerade
före 1 juli 1987 20 000
tillkommande läkemedelsform 9 000
tillkommande styrka 9 000
klinisk prövning, per anmälan
avseende ett prövningsställe 10 000
per ytterligare prövningsställe 1 000
b) allergener
per grundextrakt 40 000 13 000
per spädning 4 000 1 000
klinisk prövning, per anmälan
avseende ett prövningsställe 10 000
per ytterligare prövningsställe 1 000
2. Radiofarmacevtiska specialiteter 40 000 13 000
klinisk prövning, per ansökan
avseende ett prövningsställe 10 000
per ytterligare prövningsställe 1 000
3. Naturmedel
a) naturmedel för injektion 17 680 10 280
b) andra naturmedel 3 920 2 000
4. Fabrikssteriliserade engångsartiklar
för hälso- och sjukvårdsändamål
per artikel 2 600 1 000
per tillverkare resp. importör 3 100
5. Diabetestest som tillhandahålles
kostnadsfritt 8 000 1 600
6. Preventivmedel
a) kondomer 5 000 5 000
b) kemiska preventivmedel 30 000 20 000
c) pessarer 5 000 5 000
d) spiraler 30 000 20 000
7. Injektionssprutor och kanyler,
tillstånd att införa eller driva
handel 1 000 700
8. Medicinska gaser,
tillstånd att tillverka 5 000 5 000
9. Narkotika
a) tillstånd att införa 10 000 10 000
b) tillstånd att tillverka 10 000 10 000
c) tillstånd att driva handel 10 000 10 000
d) certifikat för införsel/utförsel 800
2 § Avgifterna skall betalas för
-- farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt diabetestest
av den som ansöker om eller fått godkännande av varan,
-- naturmedel av den som har att anmäla varan,
-- fabrikssteriliserade engångsartiklar av tillverkaren eller
importören,
-- preventivmedel av den som ansöker om eller fått godkännande av varan,
-- injektionssprutor och kanyler av den som ansöker om tillstånd eller
fått tillstånd till införsel eller till att driva handel,
-- medicinska gaser av tillverkaren,
-- narkotika av den som ansöker om tillstånd/certifikat eller fått
tillstånd,
-- klinisk prövning av den som anmäler eller gör ansökan om prövningen.
Avgifter för klinisk prövning skall betalas även för sådant läkemedel
som inte utgör farmacevtisk specialitet eller radiofarmacevtisk
specialitet.
3 § Avgifterna skall betalas inom den tid och på det sätt som
Läkemedelsverket bestämmer, dock med beaktande av vad som sägs i andra
stycket.
Den årliga avgiften skall utgå för
1. farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt diabetestest
från och med månaden efter den då specialiteten respektive testet
registrerades till och med den månad då registreringen upphör,
2. naturmedel för injektion från och med månaden efter den då
Läkemedelsverket gett tillstånd för försäljning eller annat
tillhandahållande till och med den månad då tillståndet upphör att
gälla,
3. andra naturmedel och fabrikssteriliserade engångsartiklar från och
med månaden efter den då anmälan gjordes till och med den månad då
saluföringen upphör,
4. preventivmedel från och med månaden efter den då Läkemedelsverket
godkänt medlet till och med den månad då godkännandet upphör att gälla,
5. injektionssprutor och kanyler från och med månaden efter den då
Läkemedelsverket gett tillstånd till införsel respektive handel till och
med den månad då tillståndet upphör att gälla,
6. medicinska gaser från och med månaden efter den då Läkemedelsverket
gett tillstånd till tillverkning till och med den månad då tillståndet
upphör att gälla,
7. narkotika från och med månaden efter den då Läkemedelsverket meddelat
tillstånd att införa, tillverka eller driva handel till och med den
månad då tillståndet upphör att gälla.
4 § Om det finns särskilda skäl, får Läkemedelsverket medge nedsättning
av eller befrielse från avgift för farmacevtiska och radiofarmacevtiska
specialiteter, för kliniska prövningar, för fabrikssteriliserade
engångsartiklar, för preventivmedel, för injektionssprutor och kanyler,
för medicinska gaser samt för narkotika.
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Årsavgift för budgetåret 1992/93 skall inte betalas för
a) farmacevtiska och radiofarmacevtiska specialiteter samt diabetestest
som före den 1 augusti 1992 anmälts till Läkemedelsverket för omedelbar
avregistrering,
b) naturmedel för injektion för vilka anmälan gjorts till
Läkemedelsverket före den 1 augusti 1992 om upphörande av tillstånd för
försäljning eller annat tillhandahållande,
c) andra naturmedel och fabrikssteriliserade engångsartiklar som enligt
anmälan till Läkemedelsverket inte kommer att saluföras efter den 31
juli 1992,
d) preventivmedel, medicinska gaser samt injektionssprutor och kanyler
för vilka anmälan gjorts till Läkemedelsverket före den 1 augusti 1992
om upphörande av godkännande eller tillstånd,
e) narkotika för vilka anmälan gjorts till Läkemedelsverket före den 1
augusti 1992 om upphörande av tillstånd att införa, tillverka eller
driva handel.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:438 | Lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik | 1 § För att främja en tillfredsställande trafikförsörjning skall det i
varje län finnas en huvudman som ansvarar för den lokala och regionala
linjetrafiken för persontransporter. Trafikens omfattning anges i en
trafikförsörjningsplan som huvudmannen antar.
Regeringen får efter framställning av huvudman, landsting eller kommun
meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik mellan huvudmän i
olika län. Lag (1991:1714).
1 a § Trafikhuvudmannen skall ägna uppmärksamhet åt taxifrågorna i länet
och verka för en tillfredsställande taxiförsörjning.
Efter överenskommelse med landsting eller kommun i länet får
trafikhuvudmannen upphandla taxitjänster för sådana transportändamål som
det annars ankommer på kommun eller landsting att tillgodose. Då en
kommun, ett landsting eller en trafikhuvudman upphandlar taxitjänster
får beaktas även åtaganden av anbudsgivaren att hålla en god taxiservice
för allmänheten. Lag (1991:1714).
2 § Huvudman är landstinget och kommunerna i länet gemensamt. I
Stockholms län är landstinget huvudman och i Gotlands län kommunen.
Landstinget och kommunerna i övriga län kan dock komma överens om
att antingen landstinget eller kommunerna i länet skall vara
huvudman. Lag (1996:1417).
2 a § I Kalmar län och Skåne län kan ett regionförbund enligt lagen
(1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och
Skåne län vara huvudman. Lag (1996:1417).
3 § Huvudmannens uppgifter handhas i kommunalförbund om inte
ett landsting eller en kommun ensam är huvudman. Om de som är
huvudman är överens därom, får dock uppgifterna i stället
handhas genom ett aktiebolag, som har bildats för ändamålet. De
som är huvudman skall inneha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gäller vad som föreskrivs i
kommunallagen (1991:900) om inte annat följer av 4-7 §§.
Lag (1997:551).
4 § Kan enighet inte uppnås om förbundsordningen för kommunalförbund
eller ändring av den eller om ordförande i förbundets fullmäktige eller
styrelse, beslutar regeringen. Vid oenighet i de avseenden som anges i 5
eller 6 § gäller dock vad där sägs, om inte annat föreskrivs med stöd av
7 §.
5 § Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som
medlem i kommunalförbund skall utse i förbundsfullmäktige,
skall landstinget utse hälften av ledamöterna och kommunerna i
länet tillsammans hälften.
Antalet ledamöter som varje kommun skall utse bestäms av
länsstyrelsen i förhållande till folkmängden i kommunerna vid
ingången av det år då val av förbundsfullmäktige förrättas.
Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.
Lag (1997:225).
6 § Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan
medlemmarna i kommunalförbund fördela underskott i
förbundsverksamheten gäller att landstinget skall täcka
hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans
återstoden. Omfattningen av varje kommuns skyldighet att
tillhandahålla medel skall bestämmas i förhållande till det
trafikarbete som har nedlagts i kommunen under
verksamhetsåret. Lag (1997:225).
7 § Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen efter framställning
av landstinget, kommun som inte tillhör landstinget eller minst en
tredjedel av de kommuner i visst län som tillhör landsting, vilka är
huvudman, meddela föreskrifter om begränsning av huvudmans skyldighet
enligt 1 § första stycket och föreskriva eller i särskilt fall besluta
om undantag från 5 eller 6 §. Beslut om undantag får förenas med
särskilda villkor. Lag (1991:1714).
Övergångsbestämmelser
1988:264
Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 och 2 §§ den 1 januari 1989 och i
fråga om 1 a § den 1 juli 1990.
1996:1417
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. I fråga om Skåne län
skall dock fram till utgången av år 1998 finnas en huvudman i vardera
den del av länet som utgjort Malmöhus län och Kristianstads län.
Därvid skall 2, 5 och 6 §§ i deras äldre lydelse gälla. Kommunerna
och landstingen kan dock med stöd av 2 a § komma överens om att
regionförbundet i stället skall vara huvudman.
1997:225
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om
Västra Götalands län skall dock fram till utgången av 1998
finnas en huvudman i vardera den del av länet som utgjort
Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län och Älvsborgs län.
Därvid skall 5 och 6 §§ i deras äldre lydelse gälla.
1997:551
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre föreskrifter får dock tillämpas i fråga om
kommunalförbund som bildats före den 1 januari 1998, dock
längst till och med den 31 december 2002.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2020:151 | Totalförsvarsdatalag (2020:151) | Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att ge Totalförsvarets plikt- och
prövningsverk möjlighet att i sin verksamhet behandla
personuppgifter om totalförsvarspliktiga och annan personal
inom totalförsvaret på ett ändamålsenligt sätt samt att skydda
människor mot att deras personliga integritet kränks vid sådan
behandling. Lag (2020:1277).
Lagens tillämpningsområde
2 § Denna lag gäller i Totalförsvarets plikt- och
prövningsverks verksamhet vid behandling av personuppgifter om
totalförsvarspliktiga och annan personal som har en uppgift
inom totalförsvaret vid höjd beredskap.
I de fall det anges särskilt gäller lagen även i verksamhet
som bedrivs av någon annan än Totalförsvarets plikt- och
prövningsverk.
När sådan behandling av personuppgifter som avses i första
stycket utförs av Totalförsvarets plikt- och prövningsverk i
egenskap av vårdgivare inom hälso- och sjukvården tillämpas
patientdatalagen (2008:355) och lagen (2022:920) om
sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Lag (2022:920).
3 § Lagen gäller vid sådan behandling av personuppgifter som
är helt eller delvis automatiserad. Lagen gäller även för
annan behandling av personuppgifter som ingår i eller kommer
att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är
tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
Förhållandet till annan reglering
4 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte något annat följer av denna
lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen.
Personuppgiftsansvar
5 § Totalförsvarets plikt- och prövningsverk är
personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter
som myndigheten utför.
En kommun, region eller statlig myndighet som behandlar
personuppgifter med stöd av denna lag eller föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen är
personuppgiftsansvarig för den behandlingen. Lag (2020:1277).
Ändamål
6 § Personuppgifter i Totalförsvarets plikt- och
prövningsverks verksamhet får behandlas om det är nödvändigt
för att
1. ta fram underlag för beslut om mönstring, inskrivning,
krigsplacering eller annat ianspråktagande av personal till
totalförsvaret,
2. redovisa personal med uppgifter inom totalförsvaret,
3. säkerställa att den registrerade fortlöpande får
ändamålsenlig utbildning och en lämplig placering inom
totalförsvaret,
4. se till att den registrerade fullgör sina skyldigheter i
fråga om totalförsvarsplikten,
5. tillgodose den registrerades rättigheter och trygghet i
egenskap av totalförsvarspliktig, och
6. fullgöra Totalförsvarets plikt- och prövningsverks
serviceskyldighet gentemot bemanningsansvariga organ inom
totalförsvaret. Lag (2020:1277).
7 § Personuppgifter som behandlas enligt 6 § får också
behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i
överensstämmelse med lag eller förordning.
Personuppgifter som behandlas enligt 6 § får behandlas även
för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte
behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för
vilket uppgifterna samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter
8 § Känsliga personuppgifter enligt artikel 9.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning,
får endast behandlas om det är absolut nödvändigt för de
ändamål som anges i 6 och 7 §§.
Känsliga personuppgifter får även behandlas om det är absolut
nödvändigt vid en utredning om den totalförsvarspliktiges
personliga förhållanden som görs enligt 2 kap. 1 § lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt av någon annan statlig
myndighet än Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, en
kommun eller region. Lag (2020:1277).
Sökbegränsningar
9 § Vid behandling som sker med stöd av 8 § är det förbjudet
att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer
grundat på känsliga personuppgifter.
Det är också förbjudet att som sökbegrepp använda uppgifter om
1. hinder för mönstring, annan utredning, utbildning,
krigsplacering eller annat ianspråktagande av den registrerade
för totalförsvarets räkning,
2. boende- och familjeförhållanden samt försörjning,
3. resultat från begåvningstest eller anlagstest som utförs
vid mönstring eller annan utredning,
4. medborgarskap, och
5. lagöverträdelser, säkerhetsprövning enligt
säkerhetsskyddslagen (2018:585) samt vilken säkerhetsklass
prövningen avsett och resultatet av den.
De uppgifter som anges i andra stycket 1-5 får dock användas
som sökbegrepp när uppgifter lämnas ut för framställning av
statistik eller för forskningsändamål. De uppgifter som anges
i andra stycket 3 får även användas som sökbegrepp för att ta
fram underlag för beslut om mönstring, inskrivning,
krigsplacering eller annat ianspråktagande av personal till
totalförsvaret.
Rätten att göra invändningar
10 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att
göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats
i anslutning till lagen.
Tillgången till personuppgifter
11 § Tillgången till personuppgifter vid Totalförsvarets
plikt- och prövningsverk, en annan statlig myndighet, en
kommun eller region ska begränsas till vad varje anställd
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om hur tillgången till personuppgifter ska
begränsas. Lag (2020:1277).
Direktåtkomst
12 § Direktåtkomst till personuppgifter hos Totalförsvarets
plikt- och prövningsverk får endast medges Försvarsmakten och
den registrerade.
Den registrerade får endast ha direktåtkomst till
personuppgifter som rör honom eller henne.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om begränsningar av direktåtkomsten enligt första
stycket och föreskrifter om behörighet och säkerhet vid sådan
åtkomst. Lag (2020:1277).
13 § Försvarsmakten har rätt att vid direktåtkomst enligt 12 §
första stycket ta del av de personuppgifter som omfattas av
åtkomsten.
Försvarsmaktens införande och rättelse av personuppgifter
14 § Försvarsmakten får föra in och rätta personuppgifter om
totalförsvarspliktiga i Totalförsvarets plikt- och
prövningsverks informationssystem.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om Försvarsmaktens behandling av personuppgifter
enligt första stycket och föreskrifter om behörighet och
säkerhet vid sådan behandling. Lag (2020:1277).
Avskiljande
15 § Personuppgifter ska avskiljas så att tillgången till dem
begränsas när de inte längre behövs i Totalförsvarets plikt-
och prövningsverks löpande verksamhet för de ändamål som anges
i 6 §.
Personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska avskiljas senast
vid utgången av det kalenderår då den totalförsvarspliktige
fyller 70 år, om inte den totalförsvarspliktige därefter har
en uppgift inom totalförsvaret vid höjd beredskap.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om avskiljande av personuppgifter.
Lag (2020:1277).
Tillsynsmyndighetens befogenheter
16 § Vid behandling enligt denna lag eller föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen gäller inte
bestämmelserna i artikel 58.2 f i EU:s dataskyddsförordning
och 6 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning om tillsynsmyndighetens befogenhet att
införa en tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive
ett förbud mot, behandling.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:772 | Förordning (1982:772) om skyldighet att anmäla vissa allvarliga
skador m.m. i hälso- och sjukvården | 1 § Om en patient i samband med vård, behandling eller
undersökning inom ett landstings eller en kommuns hälso- och
sjukvård eller inom annan hälso- och sjukvård, som en legitimerad
yrkesutövare svarar för, drabbats av eller utsatts för risk att drabbas
av allvarlig skada eller sjukdom skall anmälan snarast göras till
Socialstyrelsen. Förordning (1994:1291).
2 § Landstinget, kommunen respektive den legitimerade
yrkesutövaren ansvarar för att anmälan enligt 1 § görs och för att
alla de uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen i
ärendet lämnas till Socialstyrelsen.
Landstinget och kommunen skall lämna uppgift till Socialstyrelsen
om vilka som svarar för att anmälningsskyldigheten fullgörs.
Förordning (1994:1291).
3 § Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur
anmälningsskyldigheten skall fullgöras. Styrelsen får också medge
undantag från anmälningsskyldigheten. Förordning (1991:1479).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:505 | Förordning (1982:505) om statsbidrag för framställning och utgivning av fonogram | 1 § För att främja ett allsidigt utbud av konstnärligt och
kulturpolitiskt värdefulla fonogram kan statsbidrag enligt
denna förordning ges till fonogramproducenter som är verksamma
i Sverige.
Till främjande av konstnärligt och kulturpolitiskt värdefulla
samiska fonogram kan statsbidrag också lämnas till
fonogramproducenter som är verksamma i Finland och Norge.
Förordning (2004:1262).
2 § Bidrag enligt 1 § första stycket kan ges för produktion,
distribution och marknadsföring av fonogram med svenska, eller
i Sverige bosatta, artister och upphovsmän.
Bidrag kan också ges för produktion, distribution och
marknadsföring av samiska fonogram som säljs i Sverige.
Förordning (2004:1262).
3 § Frågor om bidrag prövas av Statens kulturråd efter särskild
ansökan.
Bidrag kan lämnas till producenter för
1. produktion, distribution och marknadsföring av fonogram,
(produktionsstöd), och
2. distribution och marknadsföring av redan utgivna fonogram,
(marknadsstöd).
Producenter kan även få ett tidsbegränsat stöd
(utvecklingsstöd). Förordning (2004:1262).
4 § Kulturrådet fördelar de medel som är tillgängliga under ett
budgetår vid ett eller två i förväg bestämda tillfällen. Om det finns
särskilda skäl får kulturrådet besluta om bidrag även vid andra
tillfällen.
5 § Bidrag ges med belopp som motsvarar en viss del av den
beräknade faktiska kostnaden för produktion, distribution och
marknadsföring av fonogrammet eller projektet.
Förordning (2004:1262).
6 § Bidrag skall huvudsakligen ges till producenter med
regelbunden utgivning av fonogram.
Produktionsstöd och marknadsstöd skall avse ett enskilt
fonogram eller ett avgränsat projekt. Det får inte avse en
producents samlade utgivning av fonogram.
Förordning (2004:1262).
7 § Vid fördelningen av bidrag skall Kulturrådet
1. ta hänsyn till såväl fonogrammets konstnärliga kvalitet som
producentens behov av bidrag,
2. sträva efter att stödja mångsidighet vad gäller verk,
artister och upphovsmän, och
3. särskilt beakta behovet av fonogram av god kvalitet för barn
och ungdom. Förordning (2004:1262).
8 § Kulturrådet får bestämma villkor för bidraget, såsom att ett
fonogram skall framställas i minst ett visst antal exemplar och hållas
i lager under viss tid. Villkoret får förbindas med skyldighet för
mottagaren att återbetala det belopp som utgått eller en del av det,
om villkoret inte uppfylls.
8 a § Har upphävts genom förordning (2004:1262).
9 § Beslut av kulturrådet enligt denna förordning får inte
överklagas.
10 § Kulturrådet får meddela föreskrifter för verkställigheten av
denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:746 | Lag (1991:746) om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft; | /r3/ Lagens innehåll
1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av annan än den
offentliga arbetsförmedlingen och som inte sker på det sätt som avses i
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ändamål
att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare
och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 §. Lag
(1991:1568).
2 § I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Härmed
avses ett rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som
innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till
beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till dennes
verksamhet.
/r3/ Arbetsförmedling
3 § Arbetsförmedling får inte bedrivas i förvärvssyfte.
Utan hinder av första stycket får dock arbetsmarknadsstyrelsen ge
tillstånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte för
1. musiker och sceniska artister för verksamhet som innefattar
anställning i utlandet av dem som är bosatta i Sverige eller anställning
i Sverige av dem som är bosatta i utlandet, eller
2. arbetstagare som skall ha företags- eller verksledande eller därmed
jämförlig ställning.
Tillstånd får beviljas för högst ett år i sänder.
4 § Arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning får bedrivas
endast efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådant tillstånd får
dock inte beviljas enskilda personer eller avse arbetsförmedling för
sjömän.
5 § En förutsättning för tillstånd enligt 3 eller 4 § är att det finns
ett behov av verksamheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall fastställa den högsta ersättning som får
tas ut för förmedling vartill tillstånd lämnats enligt 3 eller 4 §.
Ersättningen får endast i de fall som avses i 3 § överstiga de beräknade
kostnaderna för verksamheten.
Ett tillstånd enligt 3 eller 4 § får förenas med villkor.
6 § Den som bedriver arbetsförmedling utan att ersättning tas ut skall
vid verksamhetens början anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen.
7 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, helt eller delvis, återkalla ett
tillstånd eller meddela ändrade villkor om
1. de förutsättningar som gällde när tillståndet meddelades inte längre
föreligger, eller
2. verksamheten inte bedrivs enligt föreskrifter i lagen eller enligt
villkor som tillståndet har förenats med.
8 § Om en tillståndshavare dör eller försätts i konkurs och dödsboet
eller konkursboet vill fortsätta verksamheten, skall boet skriftligen
anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen inom två månader från
dödsfallet eller konkursbeslutet. Om anmälan inte görs inom denna tid
upphör tillståndet att gälla.
/r3/ Uthyrning av arbetskraft
9 § En arbetsgivare som avser att hyra ut arbetskraft enligt 2 § skall
iaktta följande:
1. En arbetstagare får, inom ramen för det enskilda uthyrningsuppdraget,
ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av
högst fyra månader.
2. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett
skriftligt anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön
och allmänna anställningsvillkor. Avtal om tidsbegränsad anställning får
dock inte träffas i de fall som avses i 5 § 1 och 3 samt 6 § lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
3. En arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på annat sätt
hindras att ta anställning hos en beställare för vilken arbete utförs.
4. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar
anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut
till sin tidigare arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att
anställningen hos denne upphörde.
10 § En beställare får anlita uthyrd arbetskraft endast om detta
föranleds av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft och under de
förutsättningar som anges i 9 § 1. En beställare får inte medverka till
att uthyrd arbetskraft i strid mot 9 § 3 hindras att ta anställning hos
beställaren eller anlita uthyrd arbetskraft i strid mot 9 § 4.
11 § Avvikelser får göras från 9 § 1 och 2 samt 10 § första meningen
genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation.
/r3/ Tillsyn
12 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av
denna lag.
13 § Arbetsmarknadsstyrelsen har rätt att från den som omfattas av
tillsyn enligt denna lag på begäran få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen.
14 § Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud
gentemot den som
1. utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, eller
2. anlitar arbetskraft som förmedlats genom sådan olaglig
arbetsförmedling, eller
3. i strid mot 9 eller 10 § hyr ut eller anlitar uthyrd arbetskraft utan
att avtal om avvikelse har träffats enligt 11 §, eller
4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 §.
Arbetsmarknadsstyrelsen får förena beslut om föreläggande eller förbud
med vite.
/r3/ Ansvar
15 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver
arbetsförmedling i förvärvssyfte döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd bedriver
arbetsförmedling utan förvärvssyfte men mot ersättning döms till böter.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan
enligt 6 § döms till penningböter.
16 § Den som överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud
enligt 14 § får inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning
som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
/r3/ Överklagande
17 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om vitesföreläggande eller
vitesförbud får inte överklagas.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas
hos regeringen.
18 § Vid en prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets
lämplighet prövas.
1991:746
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1935:113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall upphöra att gälla.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:619 | Lag (2009:619) om djurskyddskontrollregister | Inledande bestämmelse
1 § Statens jordbruksverk får i ett för landet centralt
register (djurskyddskontrollregistret) utföra automatiserad
behandling av personuppgifter för de ändamål som anges i 5 §.
Förhållandet till annan reglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen. Lag (2018:369).
Rätten att göra invändningar
3 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att
göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen. Lag (2018:369).
Personuppgiftsansvar
4 § Jordbruksverket är personuppgiftsansvarigt för
behandlingen av personuppgifter i
djurskyddskontrollregistret.
Ändamål med behandlingen
5 § Personuppgifter får behandlas i
djurskyddskontrollregistret för att
1. i verksamhet hos Jordbruksverket planera, samordna,
administrera, följa upp och rapportera om
djurskyddskontrollen enligt djurskyddslagen (2018:1192) samt
enligt de EU-förordningar som den lagen kompletterar,
2. tillhandahålla information om djurskyddskontrollen som
behövs i verk-samhet hos länsstyrelserna för deras planering,
uppföljning och kontroll enligt djurskyddslagen samt enligt
de EU-förordningar som den lagen kompletterar, och
3. tillhandahålla information som behövs i verksamhet hos
Jordbruksverket och länsstyrelserna som underlag för beslut
om och kontroll av direktstöd och stöd för
landsbygdsutvecklingsåtgärder enligt lagen (1994:1710) om
EG:s förordningar om jordbruksprodukter samt enligt lagen
(1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd
till utveckling av landsbygden.
Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i första
stycket får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande
som sker i överensstämmelse med annan lag eller förordning.
Personuppgifter som behandlas enligt första stycket får
behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att
uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med
det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Lag (2018:1195).
Personuppgifter som får behandlas
6 § I djurskyddskontrollregistret får endast behandlas
sådana uppgifter om den som är föremål för djurskyddskontroll
enligt djurskyddslagen (2018:1192) och de EU-förordningar som
den lagen kompletterar, som behövs för de ändamål som anges i
5 §.
Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s
dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får inte
behandlas.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka
personuppgifter som får behandlas i
djurskyddskontrollregistret. Lag (2018:1195).
Personuppgifter som ska lämnas till registret
7 § Livsmedelsverket, Sametinget och länsstyrelserna ska, för
de ändamål som anges i 5 §, lämna sådana uppgifter som avses i
6 § till Jordbruksverket.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om hur denna
uppgiftsskyldighet ska fullgöras. Lag (2011:617).
Rätt att få uppgifter ur registret
8 § Personuppgifter ur djurskyddskontrollregistret ska lämnas
ut om länsstyrelsen begär det för verksamhet som avses i 5 §
första stycket 2 och 3. Regeringen får meddela föreskrifter,
eller i det enskilda fallet besluta, om att även en annan
myndighet har rätt att få uppgifter ur registret.
Regeringen får meddela föreskrifter om att tillgången till
uppgifter som avses i första stycket ska begränsas.
Direktåtkomst
9 § Utlämnande genom direktåtkomst till uppgifter som
behandlas i djurskyddskontrollregistret är endast tillåten i
den utsträckning som anges i denna lag eller i förordning som
har meddelats med stöd av denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om de krav på säkerhetsåtgärder som ska
gälla vid sådan direktåtkomst.
10 § Jordbruksverket och länsstyrelserna får ha direktåtkomst
till personuppgifter i den utsträckning det behövs för de
ändamål som anges i 5 §. Sådan åtkomst ska dock vara
förbehållen de personkategorier som på grund av sina
arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna.
Direktåtkomsten ska begränsas till att endast avse sådana
uppgifter som myndigheterna har rätt att få ur registret
enligt denna lag eller förordning som har meddelats med stöd
av denna lag.
11 § Har upphävts genom lag (2018:369).
Gallring
12 § Personuppgifter som behandlas i
djurskyddskontrollregistret ska gallras när de inte längre är
nödvändiga för de ändamål som anges i 5 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
dock meddela föreskrifter, eller i det enskilda fallet
besluta, om
1. att personuppgifter får bevaras för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål, och
2. att gallring av personuppgifter ska ske senast vid en viss
tidpunkt. Lag (2018:369).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:447 | Förordning (1985:447) om handläggning av ärenden om
nedläggning av vagnslasttrafik | 1 § Om statens järnvägar planerar att lägga ned vagnslasttrafiken vid
en järnvägsstation skall chefen för marknadsregionen snarast, dock
senast åtta månader före den planerade tidpunkten, meddela ett
preliminärt beslut om nedläggningen och samtidigt underrätta den
berörda kommunen om beslutet.
2 § En kommun som med hänsyn till sin trafikförsörjning motsätter sig
nedläggningen får begära att regeringen prövar frågan. En
framställning om det skall ges in till kommunikationsdepartementet
senast sju månader före den planerade tidpunkten för nedläggningen.
Till framställningen skall fogas en kopia av marknadsregionchefens
underrättelse. En kopia av framställningen skall sändas till
marknadsregionchefen.
3 § Marknadsregionchefens underrättelse till kommunen skall innehålla
en erinran om vad kommunen enligt 2 § skall göra för att få
nedläggningen prövad av regeringen.
4 § När marknadsregionchefen fått kännedom om kommunens framställning
enligt 2 § skall han snarast lämna uppgifter om den berörda trafikens
omfattning och ekonomi till statens järnvägars huvudkontor.
5 § Dessa föreskrifter innebär inte någon inskränkning i rätten att
enligt förvaltningslagen (1986:223) överklaga statens järnvägars
beslut i nedläggningsfrågor. Förordning (1986:1079).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2004:228 | Lag (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror | 1 § En enskild person som har förvärvat och som själv för sitt
eller sin familjs personliga bruk till Sverige transporterar
1. cigaretter från Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen,
Rumänien, Slovakien, Slovenien eller Ungern,
2. cigaretter eller röktobak från Estland, eller
3. cigaretter, cigariller, cigarrer eller röktobak från
Tjeckien ska, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med
1 krona och 24 öre/styck för cigaretter,
1 krona och 12 öre/styck för cigariller och cigarrer och
1 560 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
Skatt enligt första stycket ska tas ut under de
övergångsperioder som anges i 2 §. Lag (2007:1390).
2 § Skatt enligt 1 § ska inte tas ut till den del införseln
uppgår till högst följande kvantiteter tobaksvaror, eller en
proportionell blandning av dessa varor, från respektive
medlemsstat i Europeiska unionen under de övergångsperioder
som anges i följande uppställning.
Medlemsstat Produkter Övergångsperiodens slut
Tjeckien 200 cigaretter eller 31 december 2007
100 cigariller eller 31 december 2006
50 cigarrer eller 31 december 2006
250 gram röktobak 31 december 2006
Slovenien 200 cigaretter 30 juni 2007
Polen 200 cigaretter 31 december 2008
Slovakien 200 cigaretter 31 december 2008
Ungern 200 cigaretter 31 december 2008
Bulgarien 200 cigaretter 31 december 2009
Estland 200 cigaretter eller 31 december 2009
250 gram röktobak 31 december 2009
Lettland 200 cigaretter 31 december 2008
Litauen 200 cigaretter 31 december 2009
Rumänien 200 cigaretter 31 december 2009
En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att
föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen
(1993:581). Lag (2009:1500).
3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte sådan införsel som
avses i 3 kap. 3 § tullagen (2000:1281) eller sådan införsel
som sker under sådana omständigheter att förutsättningar skulle
finnas att medge återbetalning av skatt enligt 31 d § lagen
(1994:1563) om tobaksskatt.
4 § Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas
enligt denna lag skall vid införseln självmant deklarera detta.
Deklarationen skall lämnas på heder och samvete. Om införseln
görs på bemannad tullplats skall deklarationen lämnas till
tulltjänsteman. I andra fall skall deklarationen lämnas till
Skatteverket och ha kommit in senast fem dagar efter det att
införseln gjordes.
Skatteverket beslutar om den skatt som skall betalas för varje
skattepliktig införsel. Har deklaration lämnats till
tulltjänsteman på bemannad tullplats eller påträffas en
skattepliktig vara vid deklarationskontroll skall Tullverket
för Skatteverkets räkning besluta om skatten och får i samband
därmed uppbära skatten, samt vidta nödvändig skattekontroll.
5 § Skatt enligt denna lag skall betalas senast två veckor
efter dagen då ett beslut enligt 4 § andra stycket meddelades.
Skatten skall betalas genom insättning på ett särskilt konto.
Betalning anses ha skett den dag då den har bokförts på det
särskilda kontot.
6 § Dröjsmålsavgift skall tas ut om skatt inte betalas inom den
tid som anges i 5 §. Därvid tillämpas bestämmelserna om
dröjsmålsavgift i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.
I fråga om skatt och avgift enligt denna lag tillämpas
bestämmelserna om indrivning och verkställighet i 20 kap. samt
23 kap. 7 och 8 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Det belopp
som anges i 20 kap. 1 § första stycket 2 skattebetalningslagen
skall dock vid tillämpning av denna lag i stället vara 100
kronor.
7 § Har en enskild person vid fullgörande av
deklarationsskyldighet enligt 4 § första stycket lämnat uppgift
som befinns oriktig, skall en särskild avgift påföras honom.
Avgiften är femtio procent av det skattebelopp som inte skulle
ha påförts honom om den oriktiga uppgiften hade godtagits.
Har en enskild person fört in vara för vilken skatt skall
betalas enligt denna lag utan att deklarera detta, skall en
särskild avgift påföras honom. Avgiften är femtio procent av
den skatt som påförts honom.
8 § Skatteverket skall påföra särskild avgift enligt 7 §. I
fall där den oriktiga uppgiften lämnats i en deklaration direkt
till Tullverket eller det vid kontroll som Tullverket företagit
framkommit att deklaration inte lämnats skall Tullverket för
Skatteverkets räkning påföra särskild avgift.
Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket gäller även i fråga
om särskild avgift.
9 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att
lämna deklaration enligt 4 § första stycket eller i en sådan
deklaration lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna
föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att
skatt enligt denna lag undandras det allmänna döms till böter.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
10 § Den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatt
som avses i 9 § kan påföras med rätt belopp, döms inte till
ansvar enligt 9 §.
11 § Särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel,
åtal m.m. vid brott enligt 9 § finns i lagen (2000:1225) om
straff för smuggling.
12 § Om en vara förs in för vilken skatt skall betalas enligt
denna lag får Tullverket omhänderta varan om det finns en
påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala
skatten.
En omhändertagen vara får inte lämnas ut förrän skatt och
särskild avgift som påförts enligt denna lag har betalats.
Omhändertagandet skall upphävas om skatten och avgiften betalas
eller beslutet att påföra skatt upphävs.
13 § Tullverket får besluta att en vara som är omhändertagen
enligt 12 § skall förverkas om beslut om skatt och särskild
avgift enligt denna lag har vunnit laga kraft och skatten och
avgiften inte har betalats inom en månad räknat från den dag då
beslutet vann laga kraft.
14 § Skyldighet att betala skatt och särskild avgift som
påförts enligt denna lag består även efter det att varorna
förverkats.
15 § När beslut om förverkande enligt denna lag vunnit laga
kraft skall varan förstöras genom Tullverkets försorg.
16 § Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett
särskild avgift skall domstolen vidta den ändring av beslutet
om särskild avgift som föranleds av beskattningsbeslutet.
17 § Särskild avgift tas inte ut vid rättelse av en uppenbar
felräkning eller misskrivning eller vid frivillig rättelse av
en oriktig uppgift.
Särskild avgift får efterges, om den oriktiga uppgiften eller
den underlåtna anmälningsskyldigheten framstår som ursäktlig
eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
18 § Bestämmelserna om eftergift av särskild avgift skall
beaktas även om yrkande om detta inte framställts.
19 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Skatteverket för det allmännas talan i allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Beslut som meddelats av Tullverket enligt denna lag får
överklagas av Skatteverket.
20 § Vid handläggning av frågor om omhändertagande, förverkande
samt särskild avgift i förvaltningsrätt eller kammarrätt skall
muntlig förhandling hållas, om enskild part begär det. Muntlig
förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart
obehövligt. Enskild part skall upplysas om rätten till muntlig
förhandling. Lag (2009:841).
Övergångsbestämmelser
2006:1391
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.
2007:1390
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 januari 2008.
3. Äldre bestämmelser avseende Slovenien ska dock inte gälla
för tid från och med den 1 juli 2007.
2009:1500
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Bestämmelsen i sin nya lydelse tillämpas dock även för tid
från och med den 1 januari 2009.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2004:484 | Förordning (2004:484) om Allmänna arvsfonden | 1 § Bestämmelser om Arvsfondsdelegationen finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden. Delegationen skall därutöver
informera allmänheten om arvsfondens ändamål och fondmedlens
användningsområde.
2 § Myndigheten leds av en nämnd.
Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande och högst
sju andra ledamöter. Ledamöterna utses för högst två år med
möjlighet till nytt förordnande.
Förordning (2018:1551)
2 a § Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande
uppgifter åt Arvsfondsdelegationen. Förordning (2013:864).
3 § Arvsfondsdelegationen kan förordna sakkunniga för visst
angivet uppdrag.
De sakkunniga har förslags- och yttranderätt i delegationen,
men saknar rösträtt.
4 § Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är
närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.
5 § Arvsfondsdelegationen får, utöver vad som framgår av 4
och 5 §§ myndighetsförordningen (2007:515), i arbetsordningen
besluta om att lämna över till någon som utför administrativa
och handläggande uppgifter åt delegationen enligt 2 a § att
1. besluta i administrativa ärenden och ärenden som inte
ska prövas i sak,
2. besluta om att godkänna redovisning som lämnas enligt 11 §
lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, och
3. pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar.
Förordning (2015:314)
6 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515)
ska inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen:
7 § Om medverkan i EU-arbetet och annat internationellt
samarbete,
8 § om arbetsgivarpolitik,
15 § om beslutförhet, och
20 § tredje stycket om beslut utan föredragning.
Förordning (2007:1133).
7 § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen.
8 § Arvsfondsdelegationen skall varje år före mars månads
utgång lämna en verksamhetsberättelse till regeringen med en
samlad redovisning av myndigheters stödgivning ur Allmänna
arvsfonden som avser det senast avslutade räkenskapsåret.
Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden
9 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till
Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 8 § lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden har överlämnat till en annan
myndighet att fördela stöd, till denna myndighet.
10 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en
beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks,
ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för
dokumentation av projektet.
Till ansökan skall i förekommande fall bifogas sökandens stadgar
och senaste verksamhetsberättelse samt uppgifter om
styrelsens sammansättning.
11 § Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte
uppfyller föreskrifterna i 10 §, skall sökanden ges möjlighet
att komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte
följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i
befintligt skick.
Förvaltning och redovisning
11 a § Fonddelegationen inom Kammarkollegiet beslutar om
långsiktig placeringsinriktning, ramar och riktlinjer för
hantering av risker samt andra strategiska frågor för
förvaltningen av Allmänna arvsfondens kapital.
Förordning (2011:1149).
11 b § Redovisningen som föreskrivs i 16 a § lagen (1994:243)
om Allmänna arvsfonden ska även innefatta en balansräkning,
en resultaträkning och noter upprättade i enlighet med
årsredovisningslagen (1995:1554).
Vid upprättandet av balansräkning, resultaträkning och noter
ska Allmänna arvsfonden betraktas som en sådan stiftelse som
tillgodoser sitt syfte genom att ur avkastningen lämna bidrag
(avkastningsstiftelse). Förordning (2018:12).
Underrättelse till Kammarkollegiet
12 § Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet, om det vid
ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare.
Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet när verket
har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 §
ärvdabalken i fråga om en arvinge som vistas på okänd ort
eller är okänd och när den avlidne, såvitt det är känt för
Skatteverket, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är
berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden.
Förordning (2011:989).
Arvsavstående
13 § Kammarkollegiet får besluta om att avstå från arv eller
försäkringsbelopp enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden, när någon har ansökt om att egendom ska
avstås.
Om det i ett ärende om avstående av arv eller
försäkringsbelopp som tillfallit Allmänna arvsfonden
uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän synpunkt,
ska kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till
regeringen för avgörande. Förordning (2013:864).
13 a § Uppdrag att utreda frågor om arvsavstående enligt 27 §
lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden lämnas till
1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när den avlidne senast
haft sitt hemvist i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands
eller Västmanlands län,
2. Länsstyreslen i Östergötlands län, när den avlidne senast
har haft sitt hemvist i Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län, när den avlidne senast har haft
sitt hemvist i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när den avlidne
senast har haft sitt hemvist i Västra Götalands eller Hallands
län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, den avlidne senast har
haft sitt hemvist i Dalarna, Värmlands, Örebro eller Gävleborgs
län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när den avlidne
senast har haft hemvist i Västernorrlands eller Jämtlands
län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när den avlidne senast har
haft sitt hemvist i Norrbottens eller Västernorrlands län.
Förordning (2012:357).
Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m.m.
14 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart
det kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt
sätt.
15 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller
statlig myndighet om en blivande försäljning, när det med
hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter
sig sannolikt att kommunen eller myndigheten behöver förvärva
egendomen
a) för ett kommunalt eller statligt ändamål
(samhällsbyggnadsändamål), eller
b) för att tillgodose intressen som den har att bevaka.
16 § Frågan om försäljning av egendom prövas av
Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner
kronor, och av regeringen, om värdet är högre.
Med värde avses taxeringsvärdet eller, om sådant saknas,
det marknadsvärde som har bedömts vid en särskild
värdering.
17 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.
Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita
andra myndigheter under regeringen.
18 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk
skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till
dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet
eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den
kommun där den finns för att användas för
samhällsbyggnadsändamål.
19 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter som
kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 14-18 §§.
20 § Bestämmelserna i 14-19 §§ skall också gälla tomträtt.
Kostnader
20 a § Arvsfondsdelegationens kostnader för fördelning av stöd
ur Allmänna arvsfonden och Kammarkollegiets kostnader
för att förvalta och företräda fonden, ska betalas med högst
de belopp som regeringen bestämmer för varje år. Beloppen
fastställs efter en bedömning av vad som utgör rimliga
administrativa kostnader i förhållande till Allmänna
arvsfondens medel.
Kammarkollegiet ska till regeringen senast i augusti varje år
lämna ett kostnadsförslag för det kommande årets verksamhet.
När de gäller kostnader för fördelning av stöd ur Allmänna
arvsfonden ska Kammarkollegiet samråda med
Arvfondsdelegationen innan kostnadsförslaget lämnas till
regeringen. När det gäller kostnader för att förvalta
Allmänna arvsfondens kapital ska dock förslaget lämnas av
fonddelegationen inom Kammarkollegiet senast i oktober varje
år. Förordning (2017:434).
Överklagande
21 § Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2013:864
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande om ansökan om avstående
kommit in till Kammarkollegiet före ikraftträdandet.
2014:1330
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas första gången för
det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2014.
2018:12
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Bestämmelsen i 11 b § i den nya lydelsen tillämpas första
gången för det räkenskapsår som inleddes den 1 januari 2017.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:407 | Lag (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten | Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser om varnings- och
informationssystemet Viktigt meddelande till allmänheten.
Lagen innehåller bestämmelser om
- vilka som får begära sändning av viktiga meddelanden till
allmänheten,
- hur sändning av sådana meddelanden begärs,
- under vilka förutsättningar sändning får begäras,
- vilka kanaler som ska användas vid sändning, och
- vem som ansvarar för sändning.
Lagen innehåller även bestämmelser om kommunernas uppgifter i
förhållande till anläggningar för utomhusvarning som ligger
inom kommunen.
Vilka som får begära sändning
2 § Regeringen får begära sändning av viktiga meddelanden till
allmänheten enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter eller i enskilda fall besluta
om vilka som därutöver får begära sändning av viktiga
meddelanden till allmänheten.
Hur sändning begärs
3 § En begäran om sändning av ett viktigt meddelande till
allmänheten ska göras till samhällets alarmeringstjänst.
Samhällets alarmeringstjänst ska ta emot och vidareförmedla
begäran till den eller dem som ansvarar för sändning av
meddelandet.
Ett viktigt meddelande till allmänheten om flyglarm får sändas
i anläggningar för utomhusvarning utan att en begäran om
sändning har gjorts hos samhällets alarmeringstjänst.
Förutsättningar för att begära sändning
Viktigt meddelande
4 § Sändning av ett viktigt meddelande till allmänheten om
varning och information får begäras när det finns fara för liv
eller hälsa eller för omfattande skada på egendom eller miljö,
om meddelandet omedelbart behöver nå allmänheten för att
förhindra eller begränsa faran eller skadan.
Flyglarm
5 § Sändning av ett viktigt meddelande till allmänheten om
flyglarm får begäras vid fara för luftanfall.
Faran över
6 § Sändning av ett viktigt meddelande till allmänheten om att
faran är över ska begäras när den händelse som gett upphov
till ett tidigare meddelande är över och det inte längre finns
någon fara. En sådan begäran får underlåtas om det finns
särskilda skäl med hänsyn till händelseutvecklingen eller
omständigheterna i övrigt.
Vilka kanaler som ska användas vid sändning
7 § Ett viktigt meddelande till allmänheten ska sändas i
ljudradio och tv samt till terminalutrustning. Den som begär
sändning får begära att ett meddelande även ska sändas som
ljudsignaler i anläggningar för utomhusvarning.
Om det finns särskilda skäl, får den som begär sändning
besluta att meddelandet inte ska sändas till
terminalutrustning.
Ett viktigt meddelande till allmänheten om flyglarm får även
sändas enbart i anläggningar för utomhusvarning.
Vem som ansvarar för sändning
Sändning i ljudradio och tv
8 § Bestämmelser om skyldighet att sända viktiga meddelanden
till allmänheten i ljudradio och tv finns i radio- och tv-
lagen (2010:696).
Sändning till terminalutrustning
9 § Bestämmelser om skyldighet att medverka till att förmedla
viktiga meddelanden till allmänheten till terminalutrustning
finns i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om vem som
ansvarar för sändning av viktiga meddelanden till allmänheten
till terminalutrustning.
Sändning i anläggningar för utomhusvarning
10 § Vid ett viktigt meddelande till allmänheten om flyglarm
ska den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för
sändning i anläggningar för utomhusvarning. I övriga fall ska
kommunerna ansvara för sändning i anläggningar för
utomhusvarning, om det finns sådana anläggningar inom
kommunen.
Kommunernas uppgifter i fråga om utomhusvarningssystemet
11 § Kommunerna ska genomföra regelbundna prov av anläggningar
för utomhusvarning, om det finns sådana anläggningar inom
kommunen. I samband med sådana prov ska kommunerna se till att
allmänheten informeras om provet och ljudsignalerna.
12 § Kommunerna ska få ersättning av staten för kostnader för
de uppgifter som de utför enligt denna lag.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare
föreskrifter om kommunernas ansvar för regelbundna prov av
anläggningar för utomhusvarning och om ersättningen enligt
12 §.
Beslut om höjd beredskap
14 § Lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap
innehåller särskilda bestämmelser om hur beslut om höjd
beredskap ska tillkännages.
Om regeringen har beslutat om tillkännagivande av att det
råder högsta beredskap genom beredskapslarm, gäller
kommunernas ansvar enligt 10 §.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:591 | Förordning (1988:591) med instruktion för länsbostadsnämnderna | Inledande bestämmelser
1 § I varje län utom Gotlands län finns en länsbostadsnämnd. I Gotlands
län skall länsstyrelsen fullgöra nämndens uppgifter.
2 § Länsbostadsnämnden är länsmyndighet för frågor om statens stöd till
bostadsförsörjningen.
Av 2 § förordningen (1988:590) med instruktion för plan- och
bostadsverket framgår att verket är chefsmyndighet för
länsbostadsnämnderna.
Uppgifter
3 § Länsbostadsnämnden prövar ärenden om lån och bidrag enligt särskilda
föreskrifter samt beslutar i frågor som plan- och bostadsverket
överlämnat till nämnden.
Nämnden skall också lämna enskilda personer råd och upplysningar i
juridiska frågor som har att göra med anskaffning och innehav av småhus.
4 § Inom sitt verksamhetsområde skall länsbostadsnämnden bevaka statens
rätt vid och utom domstol, i den mån plan- och bostadsverket inte
förbehållit sig denna uppgift.
Sammansättning
5 § Länsbostadsnämnden består av länsbostadsdirektören och fem andra
ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal som regeringen
bestämmer. En av ledamöterna är ordförande. Nämnden utser inom sig vice
ordförande.
Regeringen kan bestämma att nämnden skall ha flera ledamöter än som
anges i första stycket.
Organisation
6 § Hos länsbostadsnämnden finns ett kansli som leds av
länsbostadsdirektören.
Verksförordningens tillämpning
7 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall
tillämpas på länsbostadsnämnden och dess kansli:
14 och 15 §§ om myndighetens regelgivning,
16 § om interna föreskrifter,
17 § om inhämtande av uppgifter,
27 § om rätt att besluta i vissa frågor,
28 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,
29 § om myndighetens beslut.
8 § Länsbostadsdirektören har det ansvar för verksamheten och de
uppgifter som anges i 4--7 och 9 §§ verksförordningen (1987:1100),
om något annat inte följer av särskilda beslut.
Ärendenas handläggning
9 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter
vara närvarande.
10 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda
för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.
Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
nämnden.
11 § Länsstyrelsen skall underrättas om varje sammanträde med nämnden
och om vilka ärenden som skall handläggas vid sammanträdet. Företrädare
för länsstyrelsen har rätt att vara närvarande och yttra sig vid
sammanträdena.
När nämnden handlägger ärenden av större vikt som berör någon annan
länsmyndighets verksamhetsområde, har också företrädare för den
myndigheten närvaro- och yttranderätt.
12 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över
till ordföranden, någon annan ledamot eller någon tjänsteman att avgöra
ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
13 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 12 §
inte behöver föredras.
Tjänstetillsättningar m.m.
14 § Ledamöterna i länsbostadsnämnden och ersättarna för dessa utses av
regeringen för en bestämd tid.
Tjänst som länsbostadsdirektör tillsätts av regeringen. Det sker efter
anmälan av generaldirektören i plan- och bostadsverket.
Övriga tjänster tillsätts av plan- och bostadsverket. Efter beslut av
verket får dock länsbostadsnämnden tillsätta sådana tjänster.
Bisysslor
15 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av plan- och bostadsverket
även i fråga om länsbostadsdirektören.
Övriga bestämmelser
16 § Generaldirektören i plan- och bostadsverket får besluta att en
länsbostadsnämnds värdehandlingar och andra handlingar skall hållas
tillgängliga för granskning. I arbetsordning för verket eller i särskilt
beslut av generaldirektören får bestämmas att även annan tjänsteman hos
verket får fatta sådana beslut.
17 § I ärenden hos länsstyrelsen som har samband med länsbostadnämndens
uppgifter, kan länsstyrelsen begära att en tjänsteman hos nämnden deltar
i länsstyrelsens handläggning som föredragande eller på annat sätt.
Överklagande
18 § Länsbostadsnämndens beslut får överklagas hos plan- och
bostadsverket, om något annat inte följer av andra föreskrifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:898 | Lag (2015:898) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets äktenskapsregister- och bouppteckningsverksamheter | Lagens syfte
1 § Syftet med denna lag är att ge Skatteverket möjlighet att
behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt i verkets
äktenskapsregister- och bouppteckningsverksamheter och att
skydda människor mot att deras personliga integritet kränks
vid en sådan behandling.
Lagens tillämpningsområde
2 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i
Skatteverkets äktenskapsregister- och
bouppteckningsverksamheter.
Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är
avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter
som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt
särskilda kriterier.
Bestämmelserna i 5-9 §§ gäller även vid behandling av
uppgifter om avlidna.
3 § Har upphävts genom lag (2018:232).
Förhållandet till annan reglering
4 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen. Lag (2018:232).
Personuppgiftsansvar
5 § Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den
behandling av personuppgifter som verket utför.
Tillåtna ändamål
6 § Personuppgifter får behandlas om det behövs i
Skatteverkets äktenskapsregister- och
bouppteckningsverksamheter.
Personuppgifter som behandlas enligt första stycket får också
behandlas om det behövs för att fullgöra uppgiftslämnande som
sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Sådana
uppgifter får behandlas även för andra ändamål, under
förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som
är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades
in. Lag (2018:232).
Behandling av känsliga personuppgifter
7 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s
dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas
i en handling som har lämnats i ett ärende. Sådana uppgifter
får behandlas även i en handling som har upprättats i ett
ärende, om de är nödvändiga för ärendets handläggning.
Lag (2018:232).
Sökbegrepp
8 § Vid sökning får endast uppgifter som avses i 5 kap. 2 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) användas som
sökbegrepp. Vid sökning efter handlingar får dessutom namn
och person- eller samordningsnummer användas som
sökbegrepp.
Som sökbegrepp får inte känsliga personuppgifter
som avses i 7 § användas.
Utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad
behandling
9 § Personuppgifter får lämnas ut på medium för automatiserad
behandling om det inte är olämpligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om begränsningar av möjligheterna att lämna ut
personuppgifter på medium för automatiserad behandling.
Rätten att göra invändningar
10 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten
att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är
tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen. Lag (2018:232).
Avgifter
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om avgifter för utlämnande av uppgifter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:17 | Förordning (2003:17) om upphävande av bilaga 5 till
Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1998:6) om ändring i
Läkemedelsverkets föreskrifter (1997:10) om förordnande och
utlämnande av läkemedel m.m. (receptföreskrifter) | Regeringen föreskriver att bilaga 5 till Läkemedelsverkets
föreskrifter (LVFS 1998:6) om ändring i Läkemedelsverkets
föreskrifter (1997:10) om förordnande och utlämnande av
läkemedel m.m. (receptföreskrifter) skall upphöra att gälla vid
utgången av februari 2003.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:619 | Lag (1982:619) om införande av lagen (1982:617)
om utländska förvärv av svenska företag m.m. och
lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m.m. | 1 § Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. och denna lag
träder i kraft den 1 januari 1983.
2 § Genom lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
och lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. upphävs
med de begränsningar som följer av denna lag
1. lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m.m.,
2. lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt
handelsbolag m.m.
3 § Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till någon
föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i de nya lagarna
tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 § Äldre bestämmelser skall tillämpas på förvärv och upplåtelser som
har skett före den 1 januari 1983.
5 § Som utlänningsförbehåll enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m.m. skall anses även förbehåll enligt 2 § andra
stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m.m. i detta lagrums lydelse från den 1 juli 1934.
6 § Förvärvstillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m. eller lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m.m. behövs inte, om förvärvet skall ske genom giftorätt som
åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.
7 § Förvärvstillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m. behövs inte för aktieförvärv som grundas på
utbytesrätt, optionsrätt, lösningsrätt eller annan rättighet som har
förvärvats före den 1 januari 1983.
8 § Har ett enligt bestämmelse i lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. meddelat
tillståndsbeslut avseende framtida förvärv eller ändring av
bolagsordning inte utnyttjats före den 1 januari 1983, skall så anses
som om tillstånd meddelats enligt motsvarande bestämmelse i de nya
lagarna. Avser tillståndsbeslutet förvärv som efter den 1 januari 1983
behandlas i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m.m. gäller tillståndet ett år från den 1 januari 1983. Den i 1 kap. 11
§ och 2 kap. 7 § lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom
m.m. föreskrivna tiden skall räknas från den 1 januari 1983.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |